Onsdag: Att tänka som en igelkott

(Uppdaterad 17:37)

Han: Har något djur gett upphov till så många försvarsstrategier som igelkotten?
Den svenska militären tillämpade den redan i Sveaborgs fästning under försvarskriget mot Ryssland 1808–1809.
Strategin har används i många krig, inte minst av den ukrainska motståndsfickan i stålverket Azovstal under slaget om Mariupol i april 2022.
– För egen del är principerna för det svenska ”igelkottförsvaret” på plutonnivå ungefär det jag minns av fältjägarutbildningen på I5 i Östersund.

Krigsmetaforer sprider sig som ogräs i språket och igelkottförsvaret går numera igen i både i hockey som i polisförhör (”No comment”, som bovarna säger i alla krimserier).
Schackversionen är som väntat den mest utstuderade: Den kombinerar den defensiva försvarsprincipen med dynamisk flexibilitet och potential för motangrepp.
– Ulf Andersson använde ”the Hedgehog” i VM-matchen mot Karpov år 1975.

Det är svårt att hitta ett däggdjur som lika elegant sammanfattar konsten att överleva genom att göra det minsta möjliga. Den gör inget onödigt. Ingen flykt, inget bluffande – bara en enkel, perfekt ihoprullning med taggarna utåt.
– Vilket inte hindrar att det kan bita tillbaka om den trots spikmattan blir angripen.
Det är en underdrift att påstå att igelkottens försvar varit en framgångsrik strategi – som ett av världens äldsta däggdjur har den försvarat sin existens under 30 miljoner år. 

Som du kanske anar har vi fått en ny inneboende på udden. Vi upptäckte den härom kvällen och som ordspråket lyder: Det hjärtat är fullt av, talar munnen (Matteus 12:34).
– Alltså …
(to be continued)

Hon: Jag tränger mig in här, han fortsätter sin predikan längre ner. Tänk att vi har blivit med igelkott, så himla roligt. Inte sett någon här sedan jag var barn. Mamma brukade lyfta upp dem så jag fick se den söta nosen. Vet i tusan om jag vågar, men ska försöka om vi lyckas få den så tam.

Annars har jag inte riktigt tid att vara här på bloggen nu (passade på när det kom en skur) utan måste ha fokus på att göra rent växthuset på baksidan, flytta ut alla plantor som fortfarande står inne framför fönstren, plus plantera om de med för små krukor.
– Vilket typ är alla…

Efter aningen för slarvig rengöring, vi har inte fått vatten i slangen än (sommarvatten) har en bråkdel av plantorna flyttat ut, och det är nästan fullt… hjälp! Men det känns ändå toppen. Måste nog ha lite stödvärme på nätterna första veckan.

Hade nog tänkt få ut en del gurkor också redan idag, de som klänger mest uppåt väggarna, men det är risky business. De gillar inte kyla!!!

Nu slutade det regna och jag måste ut i växthuset igen. Eller ska jag fortsätta göra iordning pallkragarna kanske, eller plantera om, eller…

Han, igen. Ja, hon tyckte att jag blev långrandig. Så här kommer igelkottens konklusion: Vi lever i en tid när krigen inte bara förgiftar metaforerna.
– Alltså läser jag högst ur morgontidningens mest hoppfulla text:
”Man ska inte lyda makten. Varje litet gnissel i maskineriet, varje liten kugge som slöar ned dess rörelse, är värt något”.

Lisa Magnusson skriver om Harvardprofessorn Erica Chenoweths forskning kring försvarsstrategier: ”Hon har gått igenom alla större försök att störta en regering eller befria ett territorium sedan år 1900, och funnit att ickevåldsamma rörelser är dubbelt så framgångsrika som våldsamma: 53 procent av dem har lyckats, jämfört med 26 procent av de rörelser som präglats av fysiska attacker på människor, kidnappningar, bomber och annan förstörelse av infrastruktur och egendom.
Fredliga protester drar också i genomsnitt fyra gånger mer folk; detta tror hon är en stor del av deras framgångsrecept, säger hon i en intervju (BBC 14/5 2019). Våldsprotester kräver att man är i god form, och aggressivt lagd. Framför allt lockar de unga män.
I ickevåldsamt motstånd, däremot, kan alla delta, efter sina egna förutsättningar – och de gör det också. Ju fler som ansluter, desto fler vågar i sin tur ansluta. Så växer sig protesterna stora.

Det krävs inte ens att man gör mer än just sätter sig på tvären: ”I riktigt repressiva samhällen kan man i stället för att samlas till en demonstration på en viss plats göra motsatsen och sprida ut insatserna. Och inte ens de mest hårdföra hantlangare i de mest brutala av regimer brukar vilja gå under med skeppet när de ser att det börjar sjunka.
Man kan bojkotta vissa varor i affären, strejka från jobbet, banka på kastrullock i gator och gränder vid ett visst klockslag. Sådana metoder är mindre riskabla, och dessutom svåra och dyra för makten att komma åt. Att man är många blir ett skydd i sig.

Vilket för oss till den godaste nyheten av alla: ”Erica Chenoweths forskning visar att när 3,5 procent av befolkningen väl aktivt motarbetar en regim så faller den, med få undantag. Och inte ens de mest hårdföra hantlangare i de mest brutala av regimer brukar vilja gå under med skeppet när de ser att det börjar sjunka. De har familj, och vänner, ett helt liv som väntar.
Hon lyfter i en föreläsning en serbisk polisman som i en intervju berättade om när hundratusentals människor tågade mot Belgrad för att kräva tyrannen Slobodan Milosevics avgång år 2000. Varför vägrade han lyda order om att öppna eld mot demonstranterna? Svaret var enkelt: ‘
– Jag visste att mina barn befann sig i folkmassan.
Så vinner folkviljan, demokratin, ändå till slut över tyrannin …”.

Tål att tänka på. Om man inte redan tänker som en igelkott.

Bonus: Mer om Cheneweths forskning här:

Ps. Hon, igen: gurkorna är ute! Och lite till. Imorgon åker resten ut. Men jag behöver fler plantbrickor. Undrar om Elisabeth på Adolfssons låter mig köpa några till, av hennes. Hoppas hon är på drejkursen ikväll, då kan jag fråga.