Lördag: Ingen sommarsemester för skomakaren

Hon: fortfarande halv storm ute och definitivt inget utplanteringsväder. Vad gör man då …

… Långpromenad (12000 steg), därefter bil till Jämjö och handla ost hos Smaklöken, och idag även utanför i Abbes Mejerivagn. Och sen premiär för säsongen hos Janne och Sussi i kiosken. Vad vi har längtat. Mums! Vi ska dit imorgon också…

Han: Ja, det blåser på udden. Men det ändrar ingenting. Skomakarn som tog semester ”mellan hägg och syren” hade blivit mycket besviken i år.
– Någon blommande hägg har jag inte sett och nu slår vår syren redan ut.

Ur led är tiden? När jag skrivit ovanstående kollar jag tillbaka i bloggen – kom ihåg att detta i första hand är en dagbok – och läser följande: ”Dagens vårtecken … nej, nu går det inte låtsas längre: Du kommer tillbaka/ Mellan hägg och syren/År efter år/ Mellan hägg och syren, sjunger Ulf Lundell. Du viskar: ’Underbart!’/ Underbart/ Underbart, underbart/ Mellan hägg och syren.
Underbart! Men plötsligthar den där sköna perioden krympt ihop till ett bitterljuvt ögonblick. Och det inföll idag när vi upptäcker att näverhäggen och vår syren på sjösidan går i blom samtidigt.
– Våren är över, leve sommaren?”

Så skrev jag den 20 maj 2022. Intressant, eller hur?
 – Jag menar, hur kan jag glömma vår näverhägg?
Den står visserligen i skymundan bakom stugan. Men ändå, det är trots allt mitt viktigaste bidrag till uddens fauna.
– Norrland goes Kalmarsund, om man säger så.

Liksom ”vanlig” hägg tillhör näverhäggen (Prunus maackii) rossläktet, men har en annan historia. Häggen (Prunus padus) härstammar från Medelhavet (padus är det gamla latinska namnet på den italienska floden Po), näverhäggen däremot har invandrat från östra Sibirien och norra Kina.
– Den klarar alltså mycket låga vintertemperaturer och är i Sverige härdig ända upp till växtzon 7 (där jag kommer ifrån).

Näverhäggens mest iögonfallande kännetecken är den bärnstensfärgade barken. Blommar gör trädet tidigt på våren, nästan samtidigt som den vanliga svenska häggen. Dess vita blomklasar är dock mindre iögonfallande och saknar den starka doft som vi förknippar häggen med på våren.
Men blommar gör den och blommar gör den just nu även på udden.
– Om än på bakgården till skillnad från syrenen.

Slutsats? Tja, syns du inte så finns du inte (mediedoktrinen). Kanske viktigare apropå dagens tema: Inte undra på det knappast finns några skomakare kvar i vår trakt.

Efter pressläggning: Hade tänkt slippa kommentera läget i uddens omvärld. Som alla andra blundar jag därför för Israels folkfördrivningspolitik i Gaza, men en röd linje har passerats även i denna skumögda blogg:
– Norska naturvårdsverket vill utrota syrenen.
Anledningen är att syrenen klassas som en ”främmande art”, rapporterar Aftonposten.”Syren har mycket negativa effekter på den biologiska mångfalden”, menar den norska myndigheten som vill utrota ett hundratal arter.

Varför? Obegripligt, säger kritikerna. Självklart sprids även konspirationsteorier: ”Det är dessutom knappast en slump att det just är syrenen som det norska Naturvårdsverket vill förinta först”, skriver Johan Hacke Hakelius i Fokus. ”Alla vet att det var vår svenske hjältekonung, Karl XII, som tog syrenen till Norden. Den norska förintelselustan är förstås en illa maskerad attack på Sverige, typisk för de petroleumstinna och långsinta norrmännen så här 120 år efter unionsupplösningen. Kanske är det den allt svagare norska valutan som väckt deras hämndlystenhet, men vad det än beror på kan vi inte bara stillatigande se på. Vad blir nästa norska utrotningsobjekt? Kåldolmarna?”

Låter rimligt, tycker jag. Norskjävlarna är som vanligt dummare än vi:
– Jag kan inte se att vi skulle göra samma sak i Sverige, säger Mora Aronsson, botanist och expert inom internationell miljöövervakning vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Den stora skillnaden är att Norge inte har EU:s regelverk att förhålla sig till.
Tack EU för att vår enda syren får stå kvar på vår blåsiga udde trots att hon är invandrare. Hennes förfäder kom visserligen hit redan i början av 1600-talet, men i dagens politiska kontext är det fortfarande oklart om hon anpassat sig till det svenska vädret.