Torsdag: ”Barn och barnbarn, böcker är vad ni kommer att få ärva av mig!”

(Uppdaterad torsdag 22:21)

Han: ”Vem behöver en Ferrari eller en Rolex, när man kan äga många böcker?”
Det var länge sedan jag insåg att jag bara är en genre, årgång äldre.
– En äldre man med en äldre mans fäbless för böcker.

Men orden ovan kommer inte från en gubbe på en udde, utan ett citat ur det trendiga inredningsmagasinet Elle Decor som noterar att efter decennier av vitt & beigt och kala väggar är bokhyllan tillbaka i inredningsreportage och bostadsannonser.
– Tyvärr bara som yta, en statussymbol för jagsvaga.
En assessor, men ändå.
Tillräckligt för att hetsa upp oss boknördar. Bland annat noterade jag att Rollings Stones Keith Richards redan (?) drömmer om ett nästa liv – som bibliotekarie.

Andra läskunniga män hörde av sig. Mats Ekdahl, emeritus redaktör och vän i förskingringen, påminner mig om att gamla hjältar inte bygger mausoléer utan nöjer sig med ett eget bibliotek.
– En av dem är en favorit i mina egna bokhyllor: Norman Mailer vars bibliotek rymmer 7000 ryggar.

Världen är liten: Dagen efter att jag skriver denna blogg besöker vi Vågen, loppis i Bergkvara. Köper två Mailer som saknas i bokhyllan. ”Bödelns sång” är en roman i två delar, ursprungligen publicerad på engelska som ”The Executioner’s Song”. Den skildrar Gary Gilmores liv och brott, en man som dömdes till döden för mord i Utah och som vägrade att överklaga domen. 
Mailer fick Pulitzerpriset för romanen som nu väntar på en plats även i bokhyllan på udden. Till saken hör att böckerna kostade två (2!) kronor styck. Köpte även John Updikes Kuppen (2 kr) och fick Boken om Bech på köpet.
– Någon ansvarig på Vågen har uppenbarligen inte läst Elle Decor.

Häromdagen återkommer dokumentärfilmaren Tom Alandh till ett tics som vi nördar lider av: ” … i varenda bok några rader om var jag läst den och när, och med en kort kommentar. Och så alla understrykningar och streck och utropstecken och frågetecken i marginalen, för alltid att jag läst med penna i handen. Nu kan jag hitta dem direkt, underbara meningar, sparade för evigheten, åtminstone min evighet, som jag kan slå upp och läsa om igen, om igen, för att aldrig glömma.”

Den tvingade lusten att göra understrykningar utesluter lån på bibliotek. Vilket leder till det kanske svåraste syndrom som drabbar oss:
– Att det inre behovet av nya böcker att göra anteckningar i, växer snabbare än utrymmet i bokhyllorna.
Been there, done that!
Tom Alandhs recept är tufft. I hans bokhylla finns numera bara böcker som han har ett förhållande till. 
Inga nya böcker får tillträde, ”bara gamla favoriter, annat ryms inte”.

Nåja, innan han text är slut har Alandh redan gett efter för giftet:
– Han har råkat köpa Ulf Lundells Vardag 9 på bokrean för 69 kronor.
Och på sidan 290 inser han att han måste få plats även med Lundells 10, 11 och 12.

Jag lånar min kommentar från Oscar Wilde: ”Jag tycker bättre om personer än principer, och jag tycker bättre om personer utan principer än något annat i hela världen”. 
– För egen del tänker jag aldrig sluta köpa böcker.
Jag säger det redan nu:
– Barn och barnbarn, böcker är vad ni kommer att få ärva av mig!

Och min favorit just nu är ”10:an”, lilla Olivia som inte kan läsa ännu men redan älskar farfars böcker. Jag säger inte att hon är smartare och sötare än de andra nio.

Jag noterar bara att redan efter några dagar har hon läst både Lena Anderssons Män och Kvinnor och Fru Sorgedahls vackra vita armar av Lars Gustafsson.
– Dessutom har hon lärt sig att sitta på pottan och insett att farfars leverpastejsmörgåsar visst är goda.
Det är sånt som ger pluspoäng.

PS: Hon är upptagen med att plantera om sitt stora olivträd och har inte tid att blogga. Därför slänger jag in en ganska rolig (?) historia från förr-i-tiden-tiden.
– Apropå ännu en säkerhetsskandal påminner Expressens ledarsida om när statsminister Olof Palme vid ett tillfälle blev sen till ett flyg. Hans livvakter satte på blåljuset och körde fort i väg från Rosenbad, men på vägen ut till Arlanda fick Säpobilen punktering.
– Palme blev hysterisk eftersom han riskerade att missa ett viktigt möte, berättar uppgav sonen Mårten Palme i P3 Dokumentär härom året.

Så pappa statsministern ställde sig vid motorvägen och liftade. Han hoppade in i en bil – som snabbt körde i väg.
Bakom ratten satt en jugoslavisk gangster med guldtänder.
– Livvakterna däremot, de stod kvar och bytte däck på sin bil.  
Men Sveriges statsminister hann med sitt flyg.
Expressens surmagade slutsats låter som ett underdrift: ”Fyrtio år och två ministermord senare finns det uppenbarligen fortfarande stora brister i säkerhetskulturen inom Säpo”.
– Å andra sidan kan man kanske säga att det var enklare att lifta förr.

En sista notering efter det fortfarande är ljust: Nu har barn och barnbarn somnat. Men det ljuva livet på udden fortsätter. En sista iakttagelse (efter en G&T hos Höjdhopparn inåt viken):