Han: En vanlig dag på jobbet, stugbytardag och den vanliga resan i ensamhet till Återvinningen: 38 tomflaskor, varav ett antal magnum Chateau Mont Redon och dito rosé.
– Plus 34 burkar till Sjöräddningen.
Behöver jag säga att vi bara nått halvvägs genom sommaren.
Mycket eller lite? Beror på vad man jämför med. Under fredsöverläggningarna i Brömsebro år 1645 hämtade den svenska delegations vin från Stockholm. Detta eftersom Smålands bönder redan hade brandskattats på allt överheten kunde lägga rabarber på.
– Och det var mer än 38 flaskor.
Vid ett enda tillfälle budades 44,5 åmar ”gott renskt vin” (1 åm = 157 liter), 3 pipor spanskt vin (1 pipa = 471 liter) och 8 oxhuvuden ”blankt franskt vin” (1 oxhuvud = 235 liter)
Detta enligt Stig Jonssons lilla skrift ”Krig och fred i Brömsebro”.
När fredsavtalet mellan Sverige och Danmark skrevs under den 13 augusti år 1645 hade Axel Oxenstierna förhandlat brallorna av Kristian IV:s sändebud Corfitz Ulfeldt.
–Kristian IV och Ulfeldt satt med för dåliga kort, för att använda ett modernt uttryck.
Danmark tvingades avstå Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Dessutom fick Sverige Halland på 30 år och viktigare för affärerna:
– Tullfrihet i Öresund.
Som tack för sin insats fick Oxenstierna Södermöre grevskap av drottning Kristina.
Det var inte kattpiss, som man säger på landet.
– Området bestod av elva socknar med 629 gårdar (dvs stora delar av Kalmars, Nybros, Torsås och Emmabodas kommuner).
När Oxenstierna dog år 1654 ärvde äldste sonen Erik pappas grevskap. Vilket han inte hade mycket för.
– Han dog redan två år senare av den s.k. fältsjukan i Frauernburg i dåvarande Preussen.
Nu vet du det också.
Vad som hände med alla tomma vinpavor framgår inte av historien.
peppekerstin.blog 
Publicerat av