Han: Lugnet har återvänt till udden. Hon sitter åter i sin solstol och läser morgontidningarna till frukost. Nedanför soldäcket mot havet vajar rödklinten.
På baksidan blommar Margaretas ros, uppvaktad av den siste ståndaktige rallarrosen. Det är tredje gången den rosen blommar, men det känns som det är första gången jag ser den.
Så här års är det annars ogräsens tid: mattram, åkervädd, löktrav, måror, cikoria, de små blåklockorna, renfana, rölleka, rallarros.
– Och så rödklinten (Centaurea jacea).
Jag har noterat det tidigare här på bloggen. Även i vårt hörn av naturen pågår en maktkamp mellan vilt och hunsat. Under många år har välskötta rabatter, grässvål och invasiva robotgräsklippare flyttar fram sina positioner.
– Men i år märks en påtaglig förändring även inåt viken. Fler låter det vilda ”ogräset” vaja i vinden.
Eller så är det bara en illusion.
– Vi ser vad vi vill se.
PS: ”Inget händer av en slump”, muttrar Evert Bäckström. Det beror inte bara på Bäckström ser mönster och samband där andra bara ser slumpmässiga händelser.
Leif GW Persson tillämpar även en dramatisk princip som alla deckarförfattare tillämpar:
– Tjechovs gevär.
Principen går tillbaka på den gamle ryske författarens råd till yngre skriftställare: ”Avlägsna allt som inte är relevant för berättelsen. Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen, då måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet. Om det inte ska avfyras borde det inte hänga där”.
I tv-seriernas förutsägbara värld kallas det ”plantering” och ”skörd”. Råkar kameran stanna vid en pistol, en tung blomvas eller en frusen fårfiol (Hitchcock) så förstår vi att den kommer till användning.
– Det gäller alla dessa planteringar i produktreklamen.
I Den blå tvålen diskuterar förra akademiledamoten Sara Danius skillnaden mellan författarna Tjechovs och Flauberts sätt att bygga upp sina historier. I Flauberts roman Ett enkelt hjärta däremot ägnar författaren en längre beskrivning åt en blå tvål i tjänstekvinnans sovrum. Beskrivningen breder ut sig, handlingen stoppar upp, vi vilar i hennes rum och vi minns tvålen – men den återkommer aldrig mer i berättelsen!
Hos Tjechov måste allt ”ha en funktion, allt måste vara integrerat”, konstaterar Danius. ”Men tvålen, ja, Flaubert bryr sig inte om att avfyra den”.
– Den får ligga där den ligger.
Som du kanske förstått av ovanstående: Utan andra jämförelser går bloggandet på udden i Flauberts anda.
– Även rödklinten står där och vajar i vinden för att sedan försvinna ur handlingen.
peppekerstin.blog 
Publicerat av