Söndag: ”Det här var alldeles för bra för att inte vara sant”

(Uppdaterad 16:30, 12:12)

Han: När gamla människor blir blåsta av bedragare säger förnumstiga personer:
– Tänk på att om något låter för bra för att vara sant så är det förmodligen inte sant.
Världen skulle bli roligare om fler tänkte:
– Det här var ju alldeles för bra för att inte vara sant.
Så borde jag ha tänkt när hon plötsligt ropade från sin solstol på sjösidan:
– Titta, en pelikan!

Det är klart att jag log för mig själv. Min tossiga fru, det fattar du väl att det bara var en häger.
– Det var ingen häger.
I tidningen läser vi att en krushuvad pelikan under sommaren varit på besök på flera platser i Sverige.
– Nu har den slagit sig ner i testsjön vid kärnkraftverket i Forsmark i Uppland, skrev UNT.

Pelecanus crispus är en aldrig tidigare skådad fågel i Sverige, hävdar expertisen.
– Det är konstigt eftersom den dök upp först vid Storsjön i Jämtland, av alla ställen, säger Anders Wirdheim, informationsansvarig vid Birdlife Sweden, Sveriges ornitologiska förening (TT).
– Det var i början av juni. Sedan var den ett tag på Frösön utanför Östersund, innan den dök upp på Åland. Sedan var den i Gävletrakten, varpå den syntes på Röst uppe vid Lofoten i Norge.
Och ..?

Eftersom den här nyheten är alldeles för bra för att inte vara sann, så har pelikanen alltså även passerat udden.
– Tack min fru för lektionen.
Du och knäppgöken Jean Cocteau hade rätt: ”Klokhet är att vara galen när omständigheterna motiverar det”.

Apropå pelikaner. I helgen smäller det i Kalmarsund. Åtminstone enligt den mediala textreklamen. ”Jägarna i Kalmar län gör en gemensam insats för att minska antalet skarvar i Kalmarsund”.
Med tillägget:
– Detta för att öka intresset för skarvjakt.

Det visste du inte, men skarven tillhör ordningen pelikanfåglar och det finns ca 30 olika arter i världen. Den mest spridda är storskarven (Phalacrocorax carbo). Mellanskarven (Phalacrocorax carbo sinensis) är den som häckar mest i Kalmarsund.
– Att den finns här är som vanligt människans fel: I slutet av 1940-talet inplanterades mellanskarven på Svartö i södra Kalmarsund.
Av skjutglada jägare bör kanske tilläggas.
– Om nu någon är intresserad av att sikta på de ansvariga.

Apropå fenomen som är alldeles för bra för att inte vara sant: Även jag måste förstås tycka till om Sydney Sweeneys jeansreklam.
– Eller handlar det om hennes gener?
”Först blev vänstern upprörd, sedan blev högern upprörd över vänsterns indignation, och i mitten satt algoritmen och myste”, konstaterar en av många kulturskribenter som retar sig på alla som retar sig på reklamen.

Om du missat veckans rötmånadshistoria så handlar den alltså om en kurvig blond skådis (White Lotus m fl) som gör reklam för jeansmärket American Eagle.
Taglinen är en sliten ordvits: ”Sydney Sweeney has great jeans”, där grejen alltså är att jeans låter som ”genes”, gener på engelska. 
– Vilket upprör somliga.

Mitt bidrag till debatten: Uppstötningarna i sociala medier och på våra vanligaste kultursidor bekräftar att vi lever i den kapitalistiska eran där immateriella värden har ersatt materiella (”Made in China”).
Den bästa jeansreklamen genom tiderna, nu bortglömd, var så bra att jag inte ens minns vilket jeansmärke som betalade copywritern.
Budskapet löd kort och gott: ”Jeans is what you add”.

När alla bilar ser likadana ut och alla jeans tillverkas i samma fabriker återstår bara vad du själv lägger till i ditt eget huvud. Konstigare är det inte.
– Någon som är upprörd över vad som händer i Gaza en sån här dag?

Hon: nja, riktigt så var det inte…

… jag hade just gått upp, han låg kvar i sängen. Jag såg den vid stenen bredvid vår lilla vik, inifrån. Den såg ut som en stor and eller gås, med en lång näbb med häng som en pelikan, men jag tänkte förstås att det kunde det ju inte vara. De finns ju definitivt inte i Sverige. Utan förmodligen var det bara en av våra hägrar.

Den lyfte direkt den såg mig. Flög lite klumpigt över viken bort mot snåret i norr. Såg ut som den landade bakom. Tänkte att jag kanske skulle gå ut med kikaren och kolla vad det var för konstig fågel. Men som sagt, det måste ju varit en häger. Eller…

Jag gick ändå in till honom och nämnde det direkt. Lite skrattande, för det var ju alldeles tokigt, eller inte…

Kanske borde jag ringa Ottenby och höra om någon annan sett den i närheten. För det är ju även ganska otroligt att jag inte såg en pelikan.