Hon: det är någon som äter på mina tomater… trodde det var fåglar, men icke. Eller de kanske påbörjade det hela. Men nu vimlar det av Amiralfjärilar i landen och i växthuset. Tur de är små och inte kan äta så mycket. Eller…:
Annars fortsätter jag släcka bränder här och där. Fönstren är i akut behov av puts, men grödor och skörd går först. Det är ju fortfarande sol och sommar var dag, och vi håller till ute, så bara att försöka låta bli att titta på dem.
Ute i pallkragarna har jag för första gången fått de två Dahliaknölarna jag köpte förra våren att blomma. De kan man titta på! Ingen jätteblomning precis, men jag har iallafall fått se hur blommorna ser ut.
Och vill man ta en paus från grödorna och hänga lite med maneter (öronmaneter, inte brännmaneter) så är det bara att hoppa i plurret. Vattnet är klart och friskt nu, typ 19 grader skulle jag gissa. Badat två gånger idag trots förkylning. Och efter ett dopp blir man ju som en ny människa. Som min mamma sa.
Han: Hade tänkt skriva något om ”hennes” öronmaneter, de är intressanta små varelser. Men eftersom det är eftermiddagsdrink håller jag mig på landbacken.
Jag har misstrott bojkotter ända sedan mina vänsterkompisar i början av 70-talet manade till bojkott av spanska viner. Bojkotten rubbade inte Franco utan drabbade bara små spanska vinbönder.
– Jo, bojkotter fyller en funktion: Den är bra för den egna självkänslan.
Eller som AJ Muste förklarade under sina enmansdemonstrationer mot Vietnamkriget. Muste var präst och politisk aktivist och när en journalist frågade om han verkligen trodde att det han skulle förändra USA:s politik genom att stå där ensam utanför Vita huset med ett litet ljus mitt i natten svarade han:
– Jag gör inte det här för att förändra landet. Jag gör det för att landet inte ska förändra mig.
Så tänkte även jag när Trump hotade att göra Canada till USA:s 51:a stat.
– Vi bestämda oss på stående fot att sluta köpa amerikansk Jim Beam.
Det fick bli kanadensisk rågwhisky istället.
En litet steg för mänskligheten, men ett kännbart ställningstagande för en man som vet att Jim Beam är den bästa bourbon till Horse´s Neck.
Det var det värt.
Till min förvåning – och illa dolda förtjusning – läser jag nu i internationell affärspress att fler gjorde som vi gjorde.
– Och att bojkotten uppenbarligen har haft effekt.
De amerikanska whiskybryggerierna går i putten. De får betala priset för Trumps arroganta maktpolitik mot omvärlden.
Rättvist, tycker jag. En majoritet av väljarna i Kentucky röstade på Donald Trump. Hela 65 procent av whiskeybönderna röstade in drottningen i Vita huset.
1,3 miljoner röster, vilket var rekordmånga i statens historia.
PS: Om du undrar så består Horse´s Neck av whisky och ginger ale. Min kompis Mathias Lindblad introducerade drinken på en liten bar på Kungsholmen för många år sedan. Om du vill ha mer kulturell proveniens kan jag berätta att drinken var en av Hemingways favoriter.
– Som de enkla människor vi är dyker drycken upp i handen på författarens alterego Nick Adams i ”Öar i strömmen”.
Det var en annan tid, ett annat Amerika och Hemingway föredrog Green River whiskey från Owensboro i Kentucky. Hemingways fiskekompis Thomas Hudson föredrog dock Canada Dry med mineralvatten.
Nu vet du det också.
Nu ska jag hjälpa Isman att dra upp båten.
peppekerstin.blog 
Publicerat av