Måndag: Vi blev inte besvikna…

Hon; igår tog vi ledigt och åkte ner till Rörum och Mandelmanns trädgårdar med våra kompisar Ancy och Håkan. Helt fantastiskt och väldigt imponerande vad de har lyckats bygga upp. Vi var ju mer eller mindre inställda på att bli besvikna, och att tv visat upp en förhärligande bild.

Men icke. Ankdammen var lika magisk som i tv.

Och odlingarna, wow! Dessutom i böjda konstnärliga mönster följsamma med kullarna.

Och växthuset med damm, skulpturer, bananträd, fikonträd, olivträd…

Där vill man ju bara flytta in!!!

Och fikabrödet sen, mums. Och peston på mackorna. Och brödet! Köpte både kokboken med sötsaker och den med matrecept. Nu ska här bakas och donas.

De var dessutom signerade:

Han: Jag kan bara instämma: Djupadal finns på riktigt! Och han som spelar Gustav i tv-serien går faktiskt omkring där bland sina träd och änder.
– På riktigt!

För egen del fastnade jag för Marie Mandelsmanns sandskulpturer …

Roligast var ändå att se hur hon njöt av alla odlingar och atmosfären. Även om jag anar att betyder en del utvidgningar av odlingarna även på udden …

Hon, igen: Givetvis passade vi också på att se Elisabet Ohlssons retrospektiva utställning på Fabriken i Bästekille. Nästgårds.Den gjorde oss inte heller besvikna. Väldigt roligt att se vilken bredd hon faktiskt hade som fotograf. Mycket jag aldrig sett tidigare. Tyckte speciellt om hennes svartvita porträtt.

Genom det sista rummet innehållande hennes avslutande bildserie om döden, även hennes egen, vandrade vi i tysthet med sorg i hjärtat.
– Elisabeth, som vi båda haft att göra med i våra jobb, saknas oss.
Mobilen fick stanna i fickan.

Publicerat av

Lämna en kommentar