Onsdag: ”För fan, dra in kuken så att det inte kommer en timmerbil och kör över den!”

DAGENS VÄDER: Idag äter vi frukost utomhus, på sjösidan. Vädret tillåter det. Eller kräver det?
– Vi återkommer ofta till vädret här i bloggen.
– Det finns en förklaring.

Väderpratet är med Dan Sjögrens ord ”en sorts byggställningar” (DN 1 okt) kring vilket dagens arbete vilar på. Sjögren, som bor på en ö, berättar om en fiskare i sitt förflutna som cyklade ner till havet varje dag. ”I tio minuter stod han sedan blickstilla och betraktade vädret. Sedan cyklade han ofta hem. Då var det olämpligt att gå ut. Han kunde se in i det kommande vädret, ja om det fanns fisk i sjön.”

Så tänker även hon, uddens enda bofasta jordbrukare. Skördetid ute i odlingsbäddarna? Eller inomhusarbete i chilifabriken?
För egen del ska jag simma. Inomhus, badhuset i Söderåkra. Därefter sammanträder Bad Boys hos Peter & Lisa på Möre Golfkrog.
Alltid på en onsdag.
– Men sedan ska jag fixa rullbrädan till hennes citronträd som snart måste flytta in i växthuset.
På grund av vädret.
Jag kunde ha fixat det nu direkt, men jag måste åka förbi Höjdhopparn för att låna ett bits till skruvdragaren (en detalj kvinnor sällan behöver grubbla över).

DAGENS KAFFEPENGAR: Enligt Trafikverket uppgår underhållsskulden på Sveriges vägar och järnvägar till 127 miljarder kronor. Detta på grund av att politiker och myndigheter struntat i underhållet.
Enligt dagens rubriker vill Trafikverket åren 2026 – 2037 satsa 1 200 miljarder kronor på olika infrastruktursatsningar runt om i landet.
– Av denna enorma summa landar 1,4 miljarder kronor i vårt län.

”Vad är det man brukade säga? Kaffepengar!”, konstaterar Barometerns politikreporter Mats Andersson.
– Mats, vet du vad kaffet kostar nu för tiden?! Ett glas vatten, möjligen.
Om det inte var för att även vattenpriset skjutit i höjden – även det på grund av att de ansvariga i årtionden misskött underhållet av VA-ledningarna.

För egen del är jag glad att E22:ans förbifart runt Bergkvara/Gökalund fortfarande står kvar på Trafikverkets bruttolista för perioden 2026–37. Att leda trafiken runt byn har planerats sedan 1950-talet och även Johan Persson (S), kommunalråd i Kalmar, är nöjd med just det beskedet:
– Det är oerhört viktigt att den är med, säger han i tidningen. Då får vi ner restiden till Karlskrona till under 50 minuter. För första gången på 30 år får vi en större arbetsmarknadsregion i Kalmar. Det är därför förbifarten är viktig.

Min bevekelsegrund är mer personlig: Gökalund (Bergkvara på kartan) ligger mitt emellan Kalmar och Karlskrona och idag dundrar tusentals långtradare förbi vårt lilla torp. Det är mindre roligt, för att inte säga farligt.
Vilket är tråkigt, eftersom jag fick en elcykel senast jag fyllde år. Detta för att jag skulle kunna cykla till min ateljé i torpet.
– Däremot störs jag inte av bullret.
Vilket jag egentligen bara tänker på för att det påminner mig om en liknande situation vid en annan väg.
En genomfartsled i Noratrakten där en viss Björn Rosengren köpt en herrgård.

Det finns mycket att säga om Björn Folke Rosengren och alltför många har haft mycket att säga om honom utan att känna honom (även jag).
För egen del känner jag honom sedan många år som en kompis som har så många fel att man inte kan låta bli att tycka om honom.
Han är en mycket känslig själ i en skräddarsydd kostym.
Särskilt känslig för kritik från personer vars åsikter han respekterar.

Det fanns ett problem med den fina herrgården: Björns kompis Göran Persson, även han en del av sosseadeln med känsla för herrgårdar, mobbade honom för läget.
– Jag vet, för jag var där.
En kväll, efter en god middag gick vi ut i månskenet för att ”lätta på trycket” som herrgårdsfolket sa förr-i-tiden-tiden. När vi står där och njuter i utkanten av den stora tomten ringer det herr Rosengrens mobil.
– Vad gör’u?
Jag hör på rösten vem det är.
– Uppriktigt sagt står jag här med Peppe Engberg och pinkar …
– Pinkar! Men för fan, dra in kuken så att det inte kommer en timmerbil och kör över den!

Sa vår dåvarande statsminister med sitt bullrande garv och det blev så att säga sista droppen. Kort därefter var en nyrenoverad herrgård utanför Nora till salu. (För att kompensera sitt ego köpte ägaren sig en ny herrgård. Denna gång på en ö i Mälaren där inga jävla timmerbilar passerade.)

Vi äger ingen herrgård. Men vårt lilla torp i Gökalund ligger farligt nära E22:an där långtradarna dundrar förbi dygnet runt. Förhoppningsvis lyssnar Trafikverket på kommunalrådet Johan Persson.

Hon: Först promenad med Gibbe (labrador) och Tina (kompis) i Södra Kärr. Sen keramik hos Gith. Och idag tror jag äntligen jag lyckades knäcka koden. Fyra tallrikar drejade jag, alla lite olika, men vad gör väl det! Hoppas det sitter kvar till nästa vecka, då blir det fler tallrikar.

Inte mycket gjort i pallkragarna med andra ord. Men lite fröer från paprikorna tog jag.