Lördag: vardagsrummet är uppdaterat!

Hon: efter 23 år i trogen tjänst har våra soffor till slut gett upp! Hålen blev större och större, och stearinfläckarna efter ett av de föräldrafria partajen i huset i Nockeby verkade framträda mer och mer.

Så när två gröna manchester-soffor dök upp i en annons för Stalands möbler (som vi bodde grannen med på Söder i Stockholm) i DN förra helgen slog vi till.

Snabbt beslut och snabb leverans, en vecka senare bars de in. Tack DHL! Inget knorr om hur otillgängligt vårt hus ligger utan bärhjälp ända in i vardagsrummet.

Och bara armstöden och fötterna behövde skruvas på! Fixade han galant.

Sådärja:

Kissarna är däremot ytterst tveksamma till de nya sofforna…

Dessutom hade husse och matte köpt nya fåtöljer med klösfria pallar dagen innan. Även det helt onödigt enligt Ludde och Vilda.

Nödvändigt, enligt matte och husse! Stöd för nacken behövdes. De gamla hade inte det, och är i stort behov av renovering. Huserar numera i torpet.

Fast lite sorgligt var det ändå att åka till tippen och säga hej då till sofforna. Men spara något med jättehål, och noll förvaringsutrymme sa jag helt NEJ till!

Han: Ja, kan man inte förändra den stora världen kan man i alla möblera om i den lilla. Dagens bidrag fortsätter i det lilla formatet:

DAGENS ORD: Tillfrågad om sin syn på mänskligheten svarar Nobelpristagaren László Krasznahorkai: ”På måndagar, onsdagar och fredagar ser jag den positiva sidan och på tisdagar, torsdagar och lördagar ser jag den fruktansvärda sidan av människor. Och på söndagar vilar jag.”
– Det räcker för att jag ska få lust att läsa honom.

Älgjakten har börjat, vilket min skjutglade granne påminner mig om. Vi läser båda Även här sympatiserar vi med den angripne parten i konflikten:

Vad har vi lärt oss idag? Först trodde hon att det var en mus på diskbänken. Sen insåg vi att två avsvimmade kungsfåglar visserligen är mer än en, men att den här lilla kusinen förmodligen hade haft tur och valt att flyga in genom en öppen dörr när hon städade.

Kungsfågeln är Europas minsta fågel att det här är helt klart den minsta fågel jag någonsin sett. Flygförmågan var det lite si och så med. När jag väl fått tag i och burit ut den till rosenbusken uppmärksammade katterna mig om att fågeln hade tappat fotfästet och blivit hängande upp och ner – i ett spindelnät!
– Vilket om inte annat bekräftar att ett spindelnät är mycket starkt, faktiskt starkare än stål i förhållande till sin vikt.
Efter en ny utryckning från den lokala räddningstjänsten slutade även det äventyret lyckligt.

Avslutar med att påminna mig själv om att tiden rusar. Det har gått tjugo år (20!) sedan vår gamla kompis Pelle Vännen dog ifrån oss. Om du inte hade förmånen att känna Per Håkan Wendel, så var en av Sveriges bästa politikreportrar, möjligen den bäste.
En jävligt envis murvel, dessutom en utmärkt kock. En gottegris, en skitdålig bilförare och en konflikträdd kvinnotjusare. Dessutom prylbög, närsynt pedant och en rastlös njutningsmänniska.
Framför allt en mycket generös och vänfast polare, Pelle Vännen kallad.

Och till slut: Den ende kompis vi har som hedrats med statsministerns närvaro på sin begravning.