Lördag: Alla helgons dag

Hon: Varannan dag sol varannan dag regn, och trattkantarellerna frodas.

Köksbordet fylls av svamp. Men vad bidde kvar…:

Det är ju lite snopet. Skulle gärna ut och plocka varje dag, så rofyllt och roligt (om man hittar…) men det är så mycket annat som ska göras. Fruktansvärt sen med allt i år.

I alla fall kokt en batch ketchup, det tar timmar och ger inte heller mycket utdelning när tomaterna väl är passerade och nerkokta till lagom konsistens.

Ett kok till måste göras. Men inte idag. Pust!

Fyra flaskor blev det.

Tog däremot tag i årets likör. Och i år blir det ingen limoncello (tyvärr), citronträdet levererade inte på topp. Men det gjorde däremot druvorna i torpet.

Så satte en sats med vodka och vindruvor i september, tänkte att jag skulle testa om druv-likör kanske är det nya svarta.

Tidig september.

Jag gjorde saft ett år, den var god, men började mögla ganska snabbt. Eller så drack vi för lite av den helt enkelt. Men likör borde ju både hålla längre och gå åt snabbare. I med tre deciliter socker, och vips:

Japp. Det nya svarta!

Mmm, jättegod. Men nu ska den stå minst fram till jul. Då blir det ny avsmakning. De utarmade druvorna var INTE goda. Passar inte ens till dessert. Så inga fyllesvin här inte.

Helt utarmade!! Torra som fnöske.

Ha nu en skön Allhelgona-helg. I Stockholm pyntar de barnbarnen och firar Halloween

❤️❤️!

Här pyntar vi gravar (dessa i Borgholm):

Mamma och pappas!
Moster Stina och morbror Erlands.
Och Kralls familjegrav.
Här vilar mormor och morfar
… och min älskade morbror Jocke.
Samt moster Tyra och kusinen LarsMartin.

PS. Gässen har inte lämnat Skeppevik än. Ljud på!

Han: … och som om inte allt detta vore nog! Dessutom har vi firat Torsås Nationaldag.Denna årliga Marknad med stort M, när hon går i barndom (om än med solglasögon) och vi därför alltid först tränger oss fram till ståndet med Mariannelunds konfektyr.

Same procedure as last year, like every year.

För en utböling ger upplevelsen en déjà vy av persongalleriet i Lina Wolffs Augustprisnominerade ”Liken vi begravde”.
”En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av, som en recensent konstaterar.

Publicerat av

Lämna en kommentar