
Hon: Varannan dag sol varannan dag regn, och trattkantarellerna frodas.

Köksbordet fylls av svamp. Men vad bidde kvar…:

Det är ju lite snopet. Skulle gärna ut och plocka varje dag, så rofyllt och roligt (om man hittar…) men det är så mycket annat som ska göras. Fruktansvärt sen med allt i år.

I alla fall kokt en batch ketchup, det tar timmar och ger inte heller mycket utdelning när tomaterna väl är passerade och nerkokta till lagom konsistens.

Ett kok till måste göras. Men inte idag. Pust!

Tog däremot tag i årets likör. Och i år blir det ingen limoncello (tyvärr), citronträdet levererade inte på topp. Men det gjorde däremot druvorna i torpet.

Så satte en sats med vodka och vindruvor i september, tänkte att jag skulle testa om druv-likör kanske är det nya svarta.

Jag gjorde saft ett år, den var god, men började mögla ganska snabbt. Eller så drack vi för lite av den helt enkelt. Men likör borde ju både hålla längre och gå åt snabbare. I med tre deciliter socker, och vips:

Mmm, jättegod. Men nu ska den stå minst fram till jul. Då blir det ny avsmakning. De utarmade druvorna var INTE goda. Passar inte ens till dessert. Så inga fyllesvin här inte.

Ha nu en skön Allhelgona-helg. I Stockholm pyntar de barnbarnen och firar Halloween…

Här pyntar vi gravar (dessa i Borgholm):



Här vilar mormor och morfar…

Samt moster Tyra och kusinen Lars–Martin.
PS. Gässen har inte lämnat Skeppevik än. Ljud på!
Han: … och som om inte allt detta vore nog! Dessutom har vi firat Torsås Nationaldag.Denna årliga Marknad med stort M, när hon går i barndom (om än med solglasögon) och vi därför alltid först tränger oss fram till ståndet med Mariannelunds konfektyr.

För en utböling ger upplevelsen en déjà vy av persongalleriet i Lina Wolffs Augustprisnominerade ”Liken vi begravde”.
”En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av, som en recensent konstaterar.


Publicerat av