Han: För femtioelfte gången visar en opinionsmätning att svenska folket gör tummen ner för det politiska käbblet. Enligt Indikator Opinion tycker 7 av 10 att det politiska samtalet varken är respektfullt eller präglas av en vilja till samarbete.
– Åtta av 10 instämmer helt eller delvis i att det politiska samtalet handlar mer om strategi och spel än som sakfrågor liksom att det präglas av smutskastning partierna emellan.
Och än en gång konstaterar mediernas kommentatorer att detta är ”ett tydligt underbetyg till politikerna”.
– Jag tror inte väljarna gillar de som avbryter utan är tvärtom, att det finns ett sug efter något annat men jag har svårt att tro att väljarna får det, hör jag Sveriges radios inrikespolitika kommentator Fredrik Furtenbach upprepa i dagens alla nyhetssändningar.
Vilken överraskning? Knappast! Alla vet att tv-kanalernas partiledardebatter har urartat till ännu en bortamatch mellan två farmarlag påhejade av bussade fans i studion.
Men hallå!
– Det är ju mediernas politikredaktioner som regisserar, förpackar, marknadsför och distribuerar detta politiska spel som vi väljer inte vill ha.
Sveriges radio håller sig till och med ett program som heter just ”Det politiska spelet”.
Som man ropar får man svar: Centerpartiet har fått ännu en ny partiledare och än en gång fokuserar medierna på en enda fråga: Nämligen vilken position hon tänker inta i det politiska spelet.
Eller har du hört, sett, läst att någon enda journalist fråga var Elisabeth Thand Ringqvist står i en enda jävla politisk sakfråga?
– Tänkte väl det.
Som man ropar får man svar.
Och vilka det är som ropar ut det politiska spelet vet vi.
PS: En personlig reflexion: Det var en annan tid, eller kanske inte. Inga partiledardebatter förstås, men det fanns en tid när även jag satt i tv-debatter och jag vet inte hur många gånger programledarnas sista rekommendation ofta var:
– Det gör inget om ni avbryter varann, det blir bra tv.
DAGENS DUBBELMORAL.2: EU pratar ofta om hur viktigt stödet till Ukraina är. Men under den stora ryska invasionen har EU-länder betalat ännu större summor till Ryssland för fortsatt import av gas och olja.
– De finansierar kriget mot sig själva. Vem fan har hört något liknande?, undrade USA:s president Donald Trump i FN:s generalförsamling i september.
Och det hade han helt rätt i.
Den ryska krigsekonomin drivs av exporten av fossila bränslen och det är EU-länder som står för notan. Sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina 2022 har EU och dess medlemsländer bidragit med 93,6 miljarder euro i finansiellt, ekonomiskt och humanitärt stöd till det ukrainska folket.
– Under samma period har EU-länder betalat mer än 200 miljarder euro för rysk olja och gas!
EU som helhet har visserligen minskat sitt beroende av rysk olja och gas med runt 90 procent sedan 2022. Men hittills i år har sju av medlemsländerna ökat sin import jämfört med 2024.
– Och det är inte bara putinisterna i Ungern och Slovakien som köper ryskt.
De största importörerna av LNG (flytande naturgas) under första kvartalet 2025 var Frankrike, Spanien och Belgien.
Frankrike ökade sina inköp av rysk energi med 40 procent till 2,2 miljarder euro
– Tänk på det nästa gång du hör Macron prata om det ukrainska folkets lidande.
En sista kommentar till dagens rubriker: Domen mot programledaren Micke Leijnegard är förmodligen rättvis.
Eftersom även jag levt i medievärld omgiven om duktiga och attraktiva medarbetare är jag så här efteråt glad över att du som eventuellt kände dig drabbad översåg med min entusiasm.
peppekerstin.blog 
Publicerat av