Fredag: Ibland känns botox som en möjlighet

Han: Hjärnceller lär gå i grått först efter döden, men vem bryr sig? Vädret är grått. Liksom dagens stämningsläge:
– En sån där dag när man fastnar för alla stavfel när man tidningarna.
Rubriken ”Festinger har julafton” syftar dock inte på fästingar. Texten visar sig handla om Leo Festinger. Den gamle psykologen som enligt det utmärkte nyhetsbrevet Noden Trender troligen skulle mysa ordentligt i dessa juletider: ”Hans klassiska dissonansteori – idén att vi människor instinktivt duckar för det som skaver och söker oss till det som bekräftar oss – trendar mer än någonsin, tydligen.”

Poängen: Det handlar inte bara på juletider, det är tidsandan. Igelkotten går i ide så här års. Vi människor nöjer oss med att bygga egna små filterbubblor lika omsorgsfullt som julens pepparkakshus, där bara de budskap som smakar gott släpps in.
– Resten lämnar vi helst utanför dörren i den grådaskiga vinterkylan.

Diagnosen stämmer på undertecknad. Min hjärna känns som hennes julbaksdeg.
– Den jäser, men det mesta är luftbubblor.
I bubblorna försvinner de stora världsnyheterna; Gaza, Sudan – inte minst Putins fortsättningskrig och Trumps ryska ”fredsplan” (vi har sett det förut!).
Istället fastnar jag för för en annan liten rubrik i marginalen:  ”Så får du en piggare hjärna – utan träning eller tillskott”.

Att pröva på nya saker är bra för vår hjärna. Nyfikenheten fungerar som en positiv spiral. ”Ju mer vi vet och lär oss, desto större lust får vi att fortsätta lära”. Det menar hjärnforskaren Martin Korte som kallar det för ”ren hjärngympa”. Problemet är att jag inte har lust att pröva nya saker! – Minst av allt att gympa.
Uppriktigt sagt svek jag till och med veckans simning. Jag anslöt till Bad Boys direkt vid lunchen på Möre Golfrestaurang efteråt.

Det var värt ansträngningen (läs: Peters Kålpuddning!). Konstigt nog kom jag hem med träningsvärk i kroppen och inte minst i knoppen.

Kanske är det vädret, kanske bara åldern? Jag vägrar skylla allt på förra helgens intensiva turné bland barn och barnbarn i huvudstaden. Inte heller på trevliga middagar med goda vänner. Eller att vi även hann besöka ännu en kompis ”boksläpp”, dessutom på anrika Wetterling Gallery.
– Tänker du köpa en bok i julklapp? Kolla in Claes de Faires femte roman Att gå på teater!
Oroande bra, som vi generösa kamrater brukar säga. Dessutom är författaren 194 cm lång och född år 1978.
– Okej, möjligen bidrar även detta till min självömkan och får mig att fastna för ännu en självhjälpsrubrik: ”Så föryngrar du hjärnan – utan botox eller biohacking”

Visserligen har jag aldrig tänkt på botox skulle kunna vara en utväg, men budskapet är uppbyggligt: En ny studie med över 1 400 deltagare visar att personer som sysslar med ”kreativa hobbyer” har yngre hjärnor än sina år på körkortet. Forskarna använde så kallade “hjärnklockor” – ett sätt att mäta den biologiska åldern på hjärnan, alltså hur gammal den egentligen känns på insidan.
Slutsatsen är att bland annat konstnärer har hjärnor som verkade 4 till 7 år yngre än genomsnittet. ”Träning håller blodkärlen i trim, vikten i balans och diabetesrisken i schack. Men de kreativa hobbyerna tillför något extra – rytm, känsla och mening. Kort sagt: hjärngympa med soundtrack.”

Hjärngympa med soundtrack.Inte dåligt för något som dessutom är roligt, hävdar den käcke skribenten. För övrigt även han en gammal kompis som fortfarande hanterar tangentbordet som en fullmatad stalinorgel.
– Viggo, du har rätt. Men du har ändå ingenting förstått! Jag är visserligen bara amatör, eller snarare terapimålare (”Älskar att vara konstnär, det är bara det jävla målandet jag avskyr”). Men orsaken till att jag mår som jag mår är att jag gjort exakt det du så hurtigt uppmanar mig till.
Hon tycker att jag ska vara glad och stolt.
Icke, jag ångrar mig genast: