Han: Än en gång har vi önskat varandra Ett Gott Nytt År. Vid närmare eftertanke är det en lustig hälsning. Detta med tanke på att vi i den västerländska människobyn ersatt naturens cirkulära ordning med en linjär tidsordning, där utvecklingen förväntas rulla på i en enda riktning och alla förståsigpåare känner sig manade att påpeka att Mark Twain aldrig sa att historien upprepar utan sig i värsta fall rimmar.
Symptomatiskt nog missade vi den i år. Men att SVT fortsätter att sända Grevinnan och Betjänten på nyårsafton är ett uttryck för att ledningen inte hänger med i tidsandan.
Eller:
– Kanske är sketchens budskap en raffinerad motståndshandling till stöd för naturens gamla cirkulära ordning: ”same procedure as last year”?
Skojar. Richard Swartz har förmodligen mest rätt: ”Nyårsfirandet går i grunden tillbaka på den där cirkulära tidsföreställningen, kallas i dag tradition och har sedan länge inkorporerats i vår lineära samtid, väl mest som dekorativ förströelse” (DN 8 jan 2026).
”Cirkeln? Den tillhör naturen. Linjen människan”, skriver Swartz. Men tillägger dock att det finns motståndsfickor även i människobyn:”László Krasznahorkai fick Nobelpriset nu i december. I bokhyllan står en av hans böcker, bestående av en enda lång mening försedd enbart med andfådda kommatecken, konsekvent i avsaknad av också en slutpunkt, något oändligt pågående där man kan misstänka att början blir till slut och slutet till början, och att där emellan ingenting egentligen förändras.”
Tänkvärt. Men oavsett detta:.Utanför våra fönster mot havet råder naturens runda kretslopp. På gott och ont. Vädret är ingen ”särskilt händelse” som nyspråket kallar det. Liksom förra året – och åren dessförinnan – kom vintern den här tiden.
– Även då blev jag förvånad.
Och idag när kylan släppt sitt grepp om naturen, kommer fåglarna tillbaka. Svanparet dyker åter upp med sina tre tonåringar. Rödhaken och talgoxarna är tillbaka vid sin frukostbuffé och ute på Fimpan flyger två väldiga havsörnar in som stora B52:or.
– Känns bra, tycker jag. Snart är det vår igen.
PS: Att naturen är cirkulär är en sanning med modifikation. Nicke skriver från det kylslagna norr (-30!): ”Vi har sällsynt fint besök på fågelbordet 3 st stenknäckar, har aldrig tidigare sett de i Råneå. Fantastiska ungefär dubbelt så stor som en hungrig talgoxe. Det borde finnas flera hos dig än uppihär.”
Stenknäckar har jag inte sett här på udden, tror jag.
– Jag tar det som en uppmaning att sätta på mig storstövlarna och gå ut i naturen!
peppekerstin.blog 
Publicerat av