Hon: ja plötsligt händer det, och på hans eget initiativ dessutom. Jag har inte haft något emot att smita iväg själv någon timme då och då, speciellt inte sedan jag fick så bra hörlurar i julklapp. Med min spellista i öronen kan jag gå och ro hur långt som helst.
Men visst är det roligt att han vill följa med. Det gäller bara att få med honom minst två gånger i veckan också. Resten av året… eller signade han upp för tre år kanske. Heja!
Och odlingssäsongen har inte riktigt startat än. Inte så den ersätter en timmes träning i alla fall, även om karaktärsbladen börjat komma på några chilis som nog snart behöver omplanteras och komma i egen kruka.
I år satte jag de första chilifröerna den 28 december, lite senare än vanligt. Men några dagar senare hade de redan grott. Rekordsnabbt faktiskt. Så det är nog ingen ko på isen.
Paprikorna, och några stycken chilis till, satte jag en vecka senare, den 5 januari. De flesta av dem har också kommit upp nu, men några står fortfarande i badrummet under lock. Utan tecken på groning.
Den sjukt hårda vinden förra veckan gjorde att golvvärmen inte hjälpte till att värma upp badrummet till en bra groningstempetur. Men man får inte ge upp. Det kan ta veckor för fröerna att gro och ibland får man bara göra om. Men inte ge upp!
Han: Somliga straffar gud genast, andra först efter ett tag. Inte för att vi pratat om det, han och jag, men ibland kommer träningsvärken direkt.
– Som alla förstår har jag redan ångrat mig.
peppekerstin.blog 
Publicerat av