Lördag: det börjar kännas hoppfullt!

(Uppdaterad 10:45)

Hon: senaste veckan har vi haft ett par riktigt fina soliga dagar och lite lite hopp om vår väcks. Till och med mina chiliplantor har börjat växa. Pust!

Och kanske är det så att det kalla draget från fönstret har gjort dem extra kraftiga. Jag tycker det ser ut så. Hoppas på det i alla fall. Och att de växer ikapp och levererar massor.

Traditionsenligt i slutet av februari så var det i torsdags dags för senior–SPA (inklusive lunch) på Stuvfenäs med bästisarna från Södra Kärr. Underbart solig dag, men också väldigt kall, så att bada i den varma utomhuspoolen var extra härligt. Även om det kändes som det blöta håret i nacken frös…

Och när jag vittjade brevlådan på hemvägen låg denna fina utnämning där:

Tack bästa bästa Ugglorna!! (Love you ❤️) Resan vi gjorde i september har jag levt på hela vintern. Och att sen bli utnämnd till årets fördäcksgast, vilken ära ;). Skepp ohoj!

Nu ska jag gå till brevlådan och hämta morgontidningarna. Han sover fortfarande, men nu är det faktiskt dags att stiga upp och sätta på kaffet. Klockan är snart kvart i åtta. Vakna!

PS: Längtar efter barmark och att kunna slänga mig på cykeln till brevlådan.

Han: Ha,jag sov inte alls! Blomman hade bett mig om att bli kapten på en stor flodpråm med turister.
– Varför just jag?
Ingen aning, men det är klart man ställer upp för en kompis. Jag skulle ta jättepråmen nedför Rhen, men först skulle jag hämta skocken med turister vid ett kanalhotell i Amsterdam.
Vilket alla som gått omkring i Amsterdams kanalsystem vet inte är helt enkelt.
– Särskilt inte om man försöker ta sig fram med en monsterstor pråm bland alla sköna typer.

Det gick som det gick. I en smal fyrvägskorsning rände pråmen in i en välbesökt cooffeeshop och dessbättre vaknade jag innan den söta röken nådde kommandobryggan.
På sätt och vis kändes det bra, om än en smula omtumlande.