Han: Havet ligger som en vit öken ända ut till Fimpan. Ändå är det inte vitheten som är mest typisk så här nära havet.
– Det är tystnaden.
Till skillnad från det vita är tystnaden inte heller en illusion. ”Vitheten” kommer från det faktum att snökristallerna reflekterar och bryter ljuset på ett sätt som gör det verkar vitt för det mänskliga ögat. Snön är egentligen färglös och återger bara färgen på det omgivande ljuset.
– Vilket katterna och jag märkte när solen gick upp och snön går i gult, orange, rosa. För att några timmar sedan övergå i blått.
I den del av Norrland där jag kommer ifrån går snön ofta i blått, särskilt när himlen är klar och solen skiner. Detta fenomen uppstår på grund av den s k Rayleigh-spridningen, en märklig process som går ut på att de blå ljusets korta våglängder sprids mer effektivt än längre (som i rött ljus), när det interagerar med partiklar eller molekyler i atmosfären.
Men som sagt: Det mest typiska med det snöbelagda havet är inte vitheten. Det är tystnaden.
– Frånvaron av ljud.
När is lägger sig bildas små luftfickor mellan iskristallerna. Dessa fickor absorberar ljudvågor (särskilt högre frekvenser) i stället för att reflektera dem.
Det japanska ordet för den dämpande effekten är shinshin, ”ljudet av inget ljud”.
”Musik är en tystnad med avbrott”, skrev filosofen och språkforskaren Georg Steiner och visst låter det även om vintern. Men det är en annan melodi, en annan tonart.
– Och det finns ingen refräng, för isen tystar alla fåglar, alla havsljud, alla människoljud.
Det är underbart.
PS: Det är först när Ebba Andersson går i mål som den bofasta befolkningen vrålar ut allt som inte varit lika underbart de senaste två veckorna.
– Och jublet höll i sig!
Vad skulle vi göra utan våra tjejer!! Slutet gott, allting gott!
peppekerstin.blog 
Publicerat av