Onsdag: ”Vi måste föreställa oss Sisyfos lycklig”

Han: Jag brukar tycka synd om henne när hon än gång står där i sina stövlar och skottar tång ur vår lilla badvik.
– Ett Sisyfosuppdrag, särskilt så här års.
Jag har som vanligt missförstått saken. I det här fallet både henne och Sisyfos.

Vi tror oss alla veta vad Sisyfos står för, eller hur? Stackarn som döms av gudarna att rulla ett stenblock uppför ett berg. Bara för att upptäcka att det rullar ner igen när han nått toppen.
– Men har vi förstått Sisyfosmyten? 

Inte jag. Inte förrän jag gick till bokhyllan och plockade fram den franske existentialisten och nobelpristagaren Albert Camus essä ”Myten om Sisyfos”.
– Sensmoralen i Sisyfosmyten är enligt Camus inte hopplöshet, utan hans trotsigt uppror.

Poängen: ”Man måste föreställa sig Sisyfos lycklig”, skriver Camus. Det är en nyckelmening. Han menar att Sisyfos inser att livet inte har något storslaget ”högre” mål. Livet saknar en objektiv, på förhand given mening.
– Genom att acceptera det absurda och ändå fortsätta, gör han uppror mot det öde gudarna dömt honom till.

Annorlunda uttryckt: Vi bestämmer själva vad som är meningsfullt. Genom handlingar och våra medvetna val, skapar vi vår egen mening och därmed en chans att leva livet fullt ut.

Vi måste föreställa oss Sisyfos lycklig, för i sin medvetna slit mot naturens (eller gudarnas) jävelskap finner han sin frihet. ”Själva kampen för att nå toppen igen är nog för att fylla ett hjärta.

Det känns bra. Jag inser att hon är lycklig när hon gång på gång går ner i vår lilla vik och hugger in på tången igen.
Även om hon vet att det kommer att vara en gång för lite.
– Har jag rätt eller har jag rätt?

PS: Vi jobbar på av olika skäl. Noterar att Donald Trump är den i särklass rikaste president USA någonsin har haft. Enligt Forbes tillträdde Trump sin andra mandatperiod med en förmögenhet på 2,3 miljarder dollar.
– Vid slutet av förra året beräknades den ha vuxit till 6,7 miljarder dollar.
Och ännu återstår halva mandatperioden.