Han: Vi har varit på pensionärsbio i byn. Hannes Holms film ”Regnmannen” med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson (som även skrivit romanen filmen bygger på).
80 kronor, fri placering. Självklart både popcorn och smaklösa chips. Hon var näst yngst, Ludde representerade samtliga kepsgenerationer under 60+.
Hannes Holm har sagt i en intervju att ”Regnmannen” skulle ha blivit hans första smala film, men att projektet sedan växte.
– Synd, tycker de finkulturella recensenterna. Inklusive i lokaltidningens ställföreträdande folkdomstol.
Dock med ett lokalt förankrat plus i marginalen: ”Överlag pratas det småländska i ”Regnmannen” vilket ska applåderas. Bristen på dialekter i svensk film är omtalad och Hannes Holm gör en insats”.
– Förmodligen är det som lockat 200 grå pantrarna från Gullabo, Bidalite, Gökalund och Skeppevik.
För egen del är jag glad att Hannes Holm misslyckats med att göra en ”smal” film.
– Jag tyckte om det jag såg.
Kanske beror det på att gubben på udden känner igen lössen på gången. På förekommen anledning handlade filmen i mina vattniga ögon om sorg (förlust av livslång partner) och en annan gammal mans försök att bearbeta denna sorg på det sätt som inte bra gamla gubbar gör.
– Uppriktigt sagt har Hannes Holm gjort dråplig fiktion av de fem steg som de schweizisk-amerikansk psykiatern Kübler-Ross på 80-talet lärde oss unga kuratorer att i princip alla människor går igenom vid förlust av nära och kära (jo, jag har varit kurator på cancerkliniken vid Örebro Regionsjukhus).
Därav både skatt och tårar i fåtöljen långt bak i salen.
Däremellan funderade jag vem fan Robert Gustafssons surgubbe påminner mig om? Är det en fes eller en röd rökmössa?
peppekerstin.blog 
Publicerat av