Hon: japp, jag är tillbaka på udden, efter ett antal besök i storstaden. Och när jag har mellanlandat här hemma har jag haft fullt upp med att plantera och plantera om, framförallt chiliplantorna då. (Okej, ytterligare en dålig ursäkt för att inte ha bloggat på evigheter…).
Men nu börjar det bli ohållbart, jag behöver få ut dem i växthuset. Rötterna kommer snart ur krukorna, även på ovansidan. De måste få större krukor och mer utrymme. Så kom igen vårvärmen!
Det är sexdubbla rader med krukor dessutom, så plantorna har inte mycket till svängrum.
Ut ser vi hjälpligt fortfarande, i alla fall om man sträcker på sig i soffan.
Och trots trängsel så verkar mina plantor trivas i år, det kommer redan mycket chilifrukter och de är kraftiga med många förgreningar. Det är kul och lovar gott inför årets chiliblandningar.
Däremot vet jag inte om min drejkunskap går framåt alls, snararare bakåt, så igår anmälde jag mig till sex extra gånger nu i april/maj. Strax efter jag bestämt mig för att ge upp. Men va tusan, jag får tvinga Gith (mästaren själv) att sitta bredvid mig tills det sitter. Men en mugg har jag i alla fall gjort som ser ut som en mugg. En stor till honom. Matchar mina plantor dessutom.
Gjorde en liten till mig med samma glasyr, men den blev mer av en fingertutt…
Tänkte också försöka få till min stora kavlade salladsskål kommande gånger. Formen och sprickorna är jag väldigt nöjd med. (Eller typ nöjd). Och storleken.
Jag testade att använda en koboltoxidering istället för glasyr för att sprickorna skulle framträda och inte döljas av tjock färg. Lite spännande att se hur blå de svarta strecken och sprickorna skulle bli när den brändes…
Voilà! Inte helt nöjd… tycker de skulle kunnat bli lite mer distinkta. Tänkte höra med Gith om det går att lägga en genomskinlig glansglasyr ovanpå och bränna en gång till. Längtar till imorgon, då börjar extrakursen. Tänker inte ge upp!
Han: Äntligen är hon tillbaka i det här hörnet. Och overksam har hon som du ser inte varit. För egen del har jag åtminstone öppnat dörrarna till ladan, ett vårtecken om något.
– Lusten att måla något, jag vet inte vad.
Men jag känner hur det börjar röra på sig i hjärnans främre supramarginala gyrus (SMG), strax under mitt födelsemärke ovanför vänster öra.
– Eller om det är nåt med mitt default mode network (DMN) som aktiveras, nåt är det i alla fall.
Det känns märkvärdigt på nåt sätt.
Typ, som vårkänslor.
Apropå att skapa: Artificiell intelligens är här för att stanna (tills nästa tekniska revolution). I den kristna dagstidningen Dagen läser vi att IA redan underlättat arbetet för prästerskapet. I en enkät svarar 423 pastorer (49%) att AI hjälper dem att hitta nya versioner av deras rituella predikningar:
> 121 svarar att de använder tekniken vid enstaka tillfällen, 61 ibland och 26 ofta.
> En knapp majoritet (51%) försöker fortfarande vara kreativa efter eget huvud.
Andra skapande människor (artister, författare och konstnärer) oroar sig däremot för att AI ska ta ifrån dem musiken, boken, färgen. Kort sagt: Jobbet, äran, stålarna.
– Oron är begriplig.
AI kommer att förändra villkoren även för s.k. kreatörer. Även robotar kan måla tavlor (liksom apor!), återskapa Mellohittar och till och med skriva romaner (om någon matar dem med idéer).
Det kan säkert bli lika intressant – eller ointressant – som vi människor skapar.
Men det finns en sak som AI-chattar inte kan sno från någon av oss:
– Lusten att skapa något eget!
Tanken slår mig i huvudet när jag läser hennes blogg här ovan. Äntligen hittade jag även en spik att hänga upp skiten på (gammal journalistprosa) för en dagsnotering om min kompis Claes de Faires roman ”Att gå på teater” (Kaunitz-Olsson förlag, 2026).
Idéen är så egenartad och galen och förskjutningarna så många att ingen AI skulle bry sig om att hitta på en sån här historia på egen hand.
– Framförallt, Claes! Ingen robot skulle känna din just din dopaminkick, lust och behov att skapa nåt sånt här.Förklaringen är enkel: Robotar (och deras ägare, techmiljardärerna) känner varken din lust, prestationsångest eller irrationella behov av att skriva din femte roman.
– Eller din fjärde som du egensinnigt valde att kalla just ”Roman 4”.
Kort sagt: Din dopaminkick är din dopaminkick!
– Jag ser fram emot roman nummer sex!
Begreppet kreatör kommer från latinets creare, vilket betyder ”att skapa” eller ”frambringa”. På senare tid har det gått inflation i begreppet kreatör. Nyordet används numera över allt, utom i vården eller på bilverkstan:
Matkreatör: Kock, kokerska, kökspersonal, alternativt någon som helt enkelt bara gillar att laga mat och vinna Årets Kock.
Webkreatör (förr sa vi programmerare)
Skönhetskreatör (jag kände en sminkör förr i tiden, hon kallade sig kosmetolog)
Ljudkreatör: Skapar ljud för plattformar som TikTok, Instagram och YouTube, ofta från idé till färdig produktion.
Hårkreatör (ja, du fattar: frisör eller frisörska).
Resekreatör (Travel Creator): Delar reseguider på internet, vackra platser och reseberättelser.
Teknikkreatör: Recenserar prylar, datorer och mjukvara (Tech Reviewer).
Textkreatör: Kallades originalare när hon började i reklambranschen.
De flesta nya yrkestitlar är inlånade från engelskan:
DIY creator: Skapar innehåll kring pyssel, ”gör-det-själv”-projekt, snickeri och inredning. (DIY = Do It Yourself/Gör-det-själv.)
Live Shopping creator: Demonstrerar och säljer produkter via plattformar som TikTok Shop eller Amazon Live.
EGC creator: EGC står för Employee Generated Content (”medarbetargenererat innehåll”). Anställda som fungerar som ansiktet utåt för sitt företag, vilket förhoppningsvis bygger personligt förtroende för varumärket.
Fashion creator: Låter bättre än modeskapare på cocktailpartyn.
UGC-kreatör: Skapar video- och bildmaterial åt företag för deras sociala medier. (UGC = User Generated Content)
Beauty creator: Flickor som förr jobbade på skönhetssalong. Har även ynglat av sig i Beauty Content Creator (personer som skapar digitalt innehåll med fokus på skönhet, smink, hudvård och hårvård för sociala medier. Läs: Bianca Ingrosso.
Creative Director (CD): Fanns på alla reklam- och pr-byråer i Sverige redan på 1990-talet.
– Förr hette det helt enkelt kreativ chef; en erfaren kreatör som ansvarar för den övergripande visionen, strategin och det visuella uttrycket.
Etc etc.
Lite fånigt, visst. Av samma skäl som en städerska visste vad hon gjorde innan städbolagets chef tyckte att det var finare att vara Housekeeping Supervisor för sina lokalvårdstekniker.
Inte mycket att säga om det, mer än att det bekräftar min tes:
– AI kan inte ta ifrån människor lusten att skapa, ”frambringa”.
PS: Möjligen har ”kreatör” redan börja förlora sin glans (jfr influenser): Amazongrundaren Jeff Besoz nya fru Lauren Sánchez har en ”image architect” som heter Law Roach.
– Förr var han bara en modeskapare bland modeskapare, berättar Susanne Ljung för mig i P1-programmet Samtal om Stil.
En slutsats som sammanfattar denna betraktelse lagom till eftermiddagsdrinken.
peppekerstin.blog 
Publicerat av