Författare: kerstinochpeppe

Torsdag: och så stod de bara där…

(uppdaterad fred 08:30)

Hon: igår stod helt plötsligt mina gamla kompisar Lise och Annika utanför med en massa roliga plantor, tack bästa ni, vilken överraskning!

Känt dem har jag typ hela livet, nio år gick vi tillsammans i grundskolan alla tre, men Annika har jag känt sedan jag föddes, Lise kom till Torsås när vi började ettan, och vi blev genast bästisar. Hon bodde dessutom i grannhuset.

Nedan står en del av plantorna jag fick. Han fick också två stycken fina tistelblommor. Lite avis på dem, jag fick en av Annika förra året. Tror jag snor en och sätter i kruka. Den andra lär hamna i hans nya ”trädgård”…

Och i förrgår fick vi besök av ”danskarna” Bibi och Axel. Väldigt trevligt det med. Men nu måste jag faktiskt plantera de nya växterna och fortsätta fylla det andra tomatlandet med plantor så chilin i växthuset får mer plats att växa!

Han: Även jag fick en present, snarare två Mariatistlar till min Havsträdgård.
– Tack för dem!
Mariatistel (Silybum marianum) är en ett- eller tvåårig ört som kan bli över en meter hög med rödvioletta klotformade blommor och långa drakliknande taggar.
– Som gjord för en onyttig lustträdgård (jfr förlagan).

Tisteln, som egentligen är en örtväxt, har sitt ursprung i Medelhavsområdet. Enligt myten fick tisteln sina vitpläterade blad och sitt namn efter Jungfru Maria, som när hon ammade sin berömde son råkade spilla bröstmjölk på örten.
Mariamisteln medicinska egenskaper är dock ingen myt,
Örtens huvudsakliga aktiva ämne kallas silymarin och har i årtusenden används för att motverka gallbesvär, förstorad lever, förhöjda levervärden:
– Till och med skrumplever.
Bra att veta, tack Annika!

Tisdag: En lektion i färglära

Han: Så här års är naturen som färglagd av ett barnbarn som fått nya färgpennor. För en gubbe på en udde är det naturligtvis inte så enkelt. Delvis beror det på att jag parallellt med att gå runt i vår trädgård läser ett mycket inspirerande manus om just färger, colours.
– Problemet är att texterna är som ett rävgryt – jag hittar många ingångar men ingen utgång.
Alltså är jag kvar i författarens manus även när jag ser mig omkring bland alla färger på udden.

I filosofisk mening kan färger nämligen beskrivas ur flera perspektiv. Detta beroende på vilken filosofisk inriktning man följer.
Här är några sätt att förstå vad det egentligen är vi ser:

1. Realisten om färger: Realister hävdar att färger är verkliga egenskaper hos objekt i världen, oberoende av observatören. Den amerikanske filosofen John Searle har argumenterat för en form av ”direkt realism”, där perceptionen ger oss tillgång till världen ”sådan som den är”.
Även fysikalisten Alex Byrne är en modern filosof som har försvarat idén att färger är objektiva egenskaper hos objekt. Byrne argumenterar för att färger kan förstås som specifika fysiska egenskaper, t ex som ytors förmåga att reflektera ljus av vissa våglängder.

2. Idealisten om färger: Idealister, som exempelvis George Berkeley, menar att färger inte existerar utanför vår upplevelse av dem. Färger är mentala konstruktioner som uppstår när vi upplever världen. Utan en betraktare finns det ingen färg.

3. Fenomenologi: Inom fenomenologin, som utvecklades av filosofer som Edmund Husserl, studeras färger som en del av den direkta mänskliga upplevelsen. Färger är något vi upplever och det är denna upplevelse som är primär.
– Hur färger framträder för oss är centralt för att förstå deras natur.
Poeten Johann Wolfgang von Goethe hade åsikter om mycket, inte bara om andras fruar. Citatet ”Färger är ljusets gärningar och lidanden” kommer från hans verk Färglära (tyska: Zur Farbenlehre), publicerad år 1810. Goethe betonar färgernas ”dynamiska och upplevelsebaserade natur” i motsats till Isaac Newtons mer statiska och matematiska synsätt när han oombedd plockade isär regnbågens färger.

4. Fysikalism: Fysikalisterna hävdar att färger är fysikaliska fenomen som kan förklaras genom vetenskap.
– Färger är ljusvåglängder som reflekteras från objekt och registreras av våra ögon och hjärnor. Färgupplevelsen kan därför reduceras till en fråga om fysik och biologi.
Trist men ganska begripligt.

4. Färger som kvalia: Om du är på det humöret kan du följa en mycket smal stig in i ditt eget huvud. Färger kan nämligen beskrivas som ”kvalia” eller qualia, vilket refererar till ”de subjektiva upplevelsernas kvalitativa aspekter”.
Dvs hur det känns att se en blommas specifika färg, att känna smärta eller att höra en specifik ton. I filosofiska diskussioner används qualia för att beskriva ”de inneboende och individuella kännetecknen av våra sensoriska upplevelser som inte kan kommuniceras eller fullständigt förstås objektivt”.
– Fattar du?

6. Det sociokulturellt perspektivet: En annan filosofisk infallsvinkel är att färger är ”en kulturell konstruktion”. Betydelsen och uppfattningen av färger kan variera mellan olika kulturer och historiska perioder.
– Detta perspektiv betonar hur vår förståelse av färger formas av språkliga och kulturella faktorer.

7. Pragmatikern om färger: Pragmatikern anlägger ett ”socialkulturellt perspektiv” på uddens blommande träd och blommor.
Pragmatismen är en filosofisk riktning som betonar handlingens och erfarenhetens betydelse för betraktaren.
– För pragmatikern är färger kategorier som hjälper oss att navigera och förstå världen.
Färger är inte nödvändigtvis något objektivt eller subjektivt, utan något praktiskt som vi använder för att kommunicera och agera.
Reklamfolket och grafiska designers fattar vad jag menar:
– Rätt färgval ökar vår uppmärksamhet i butiken och påverkar våra köpbeslut.

Nu vet du det också. Blir du uppspelt, köpsugen eller allmänt förvirrad av den färgglada naturen så beror det antagligen på att du inte riktigt vet vem du själv är.

Hon: Nöjer mig med en bild på honom plåtande den stora fina vallmon. Färgcirkeln var det tråkigaste jag visste, den skulle man igenom var gång ny lärare började eller teckningskurs startade. Jag ville ju bara teckna… apropå ovan.

Måndag: Vilken kväll vi mammor fick…

(Om pappa Bertils värdträd, se längst ner i bloggen)

Hon: Vilken underbar morsdags-kväll det blev! Firade tillsammans med mammorna från Södra Kärr, även deras män fick vara med förstås. Och han :). Och Hjalmar och Gibson!

Idag hårt arbete igen! Till exempel sätta tjuvskott från tomaterna i vatten…

Och även plantera de tjuvskott som har fått rötter. Det kommer att bli mycket tomater på udden i sommar. Lite orolig för att chilin ska få plats att växa också…

Som tur är har jag ett stort tomatland kvar att plantera ut plantor i. Tack han för att du har rensat bort allt ogräs!! Och det var mycket.

Första tomatlandet är redan fullsatt:

Han: Inte bara mammorna blommar, nu blommar oxeln. Den har funnits där sedan hon var liten, planterad av pappa Bertil på 1970-talet.
– Oxeln är ett träd, men det tillhör släktet rosväxter (Rosaceae).
Virket är hårt och användes förr i tiden till hjulaxlar, kugghjul, block och annat som krävde hållbarhet (i ordets gamla betydelse, innan det blev en överideologi).
– Någon äldre än jag har berättat att förr-i-tiden-tiden användes virket till tumstockar.
Kanske var det min morfar. Han ägde ett litet sågverk.

Vår oxel har status som vårdträd. Vad det betyder?
– Ett svar är att det torde stå kvar där det står, även när nästa generation tagit över udden.
Enligt Nina Burton, författare och ledamot av Vetenskapsakademin, har det alltid funnits en nära relation mellan hus och träd: ”I virket till väggar, golv och tak ligger ju trädminnen, och ved kan ge rum en ombodad värme. Bredvid hus planerades förr också ett vårdträd för att rötterna skulle suga fukt från grunden medan trädets själ värnade huset.”

På den svenska landsbygden började man plantera vårdträd under slutet av 1800-talet. Vanliga arter att plantera som vårdträd var lind, alm, ask och lönn. Men det förekommer också så kallade ”bärande träd” som rönn, kastanj, vaknöt, ek – och oxel.
– Som vanligt spann man en väv av vidskepelse kring viktiga praktiska saker (som att driva fukt ur grunden).
Redan då trodde människor hellre på fake news än fakta. Sagorna berättar om att hustomten eller gårdens skyddsandar bodde i eller under husets vårdträd, alltså gav lymlarna fan i att skada vårdträdet.
– Förmodligen finns det trådar långt bakåt i tiden. Redan  Adam av Bremen (upptäcktsresande och reseberättare, död före år 1095) berättar om träd som ansågs vara heliga bland nordborna.

Uddens vårdträd är en oxel (Sorbus intermedia) eller ”svenskoxel”, en hybridart av träd i familjen rosväxter som förekommer naturligt endast i Norden. Carl von Linné ville ge den artnamn suedecia, men det blev Sorbus intermedia.
efter latinets ”mellanstående”, ”osäker” (se Trädgårdsakademins ordlista).
– Som så mycket annat ”typiskt svenskt” har även oxeln invandrat; bland anfäderna hör tyskoxeln (S. torminalis).
De flikiga löven påminner om ekens, men skiftar i blågrönt och är ludna på undersidan.
Blommorna och bären däremot liknar rönnens, som oxeln också är släkt med.
– Multikulti, alltså och en egenskap som vuxit fram under 12 000 år är hållbarheten och tålighet med blåst.

Pappa Bertil visste vad han gjorde när han valde oxeln som vårdträd för stugan på udden.

Lördag: Ägglossning på udden

Han: Det pågår ett krig på andra sidan sundet. Det märktes inte mycket i partiledardebatten inför EU-valet.
– Det gick troll i den debatten, om man säger så.
Här på udden kastar Putins krig skuggor över udden, som när försvarets helikoptrar hovrar längs kusten.

I övrigt är det en fridfull lördag, disig men lugn. Det märks att det är äggläggningstider. Såväl de romantiska svandanserna som gräsändernas gruppvåldtäkter tillhör gårdagen. En ensam knipa visar att även bland sjöfåglar existerar involuntary celibate, ofrivilligt celibat – dessa tragikomiska unga grabbar som på modern kultursvenska kallas incels.

Men på det hela taget är det ägglossning som gäller. Därav lugnet, tystnaden. Enligt de sexfixerade pippivoyeurerna ser äggläggningsschemat ut så här i vår del av landet:

Mest engagerade är vi just nu i ladusvalorna. Hos Ismans, 50 meter inåt viken, intog den släkten sina gamla bon redan 20-21 april.
Här hos oss bygger de fortfarande bo under vårt takskägg.
– Jag vet att de skyller förseningen på mig.

Återvändare och bosättare.

Ladusvalorna är den småfågelart som är mest domesticerad. Sedan stenåldern har den följt människan och liksom andra sommargäster återvänder de år efter år till sin gamla stugvägg.
– Fjolårets ungar häckar till och med ofta granne med föräldrarna.
Till skillnad från Isman är jag senfärdig (det är flera år sedan han byggde bon under taken på sina stugor) och jag insåg inte ens att dessa ständiga inflygningar mot vår kala vägg mot havet hade ett budskap.
– Det räcker om du sätter upp en liten bräda under takregeln, sa Isman.
Sagt är gjort (till skillnad från professionella hantverkare).
– Jag offrade en patenerad bräda från en låda Les Médailles dÓr (som jag hade tänkt måla en tavla på) och några minuter senare började bobygget.

Till sensmoralen i denna notering hör att innan vi renoverade väggen hade vi svalbon här under flera år. I det perspektivet är bobyggarna återvändare, inte ockupanter.
– Å andra sidan var vi här först.
Åtminstone Bertil och Anna-Britta Pettersson (1947).
Knivig folkrättslig problematik, eller hur?
– Kasta ut ”dom andra” eller Tvåstatslösning på etnisk grund?
Då tycker jag att en demokratisk Enstatslösning låter som en rimligare kompromiss även här.
Udden är stor nog för oss båda.

Fredag: det blev en bra dag…

Hon: ja jag fyllde år igår, men firar lite var dag istället för stort en gång om året. Alltså blev det en baby-cham!

Tack älskade han för att du hade skärpt till dig… förra året var jag inte så nöjd. Fick en spade och en gammal kista. Nu hade jag tagit saken i egna händer och skickat två länkar på t-shirts från min favvo-butik Zadig & Voltaire.

Sen åkte vi till Öland för att gå på kyrkogården i Borgholm och sätta blommor på mamma och pappas grav, på min moster Stinas grav och på morbror Jockes. Han ligger i familjegraven. Så tre gravar fick fina blommor från Bomans stånd på torget. Sen lunch på Himla gott!

Två klängrosor inhandlades också. På Albrunna Perenner! Där köpte vi vår fina stora mörkrosa ros som står vid köksingången för typ femton år sedan. I vinter har den dock dött, sååå himla tråkigt. Men nu blev det alltså två rosor… hrmmm, var ska vi sätta den andra!!

Hann hem innan regnet började vid sjutiden, och ett litet glas bubbel i kvällssolen utanför Chateau Margareta blev det. Fortfarande väldigt förkyld så det blev en stillsam kväll.

Och eftersom jag varit dålig på uppdateringar här senaste tiden avslutar jag med en (lång) film från växthus 1 som jag tog i förrgår och hade tänkt publicera då.

Han: Trevlig födelsedag. Tillbaka på udden vill jag inte verka missunnsam. Men eftersom hemmakrogen just stängde kan jag berätta att kvällens middag ger 5 sälar i betyg när Krogpatrullen testat hennes Enchilada på kyckling, hemproducerade tomater, tortilla och en flaska australiensk Shiraz.
Mycket gott!

Tisdag: Oväntat besök av härfågeln!

Han: Det blev inte mycket till semester för traktens skomakare. Åtminstone om vi tror på den gamla myten.
”Stängt mellan hägg och syren” lär det ha stått på skomakarnas dörrar så här års.
– I år betydde det max 1,5 vecka här på udden, för nu blommar vår syren.
Inte undra på att det inte finns några skomakare kvar.

Igår hävdade jag att rödstjärten har en djärvare kostym än de snofsigaste kändiskvinnorna på Metropolitangalan.
– I fågelvärlden är det hanarna som är påfåglar, inte honorna.  
Men som (en) man ropar får han svar. Länge trodde vi att det var göken vi hörde, men det var det inte.
Det visade sig vara en mycket märkvärdigare röst.

Härfågeln räknas till de fyra svenska ”praktfåglar” (tillsammans med kungsfiskare, biätare och blåkråka) som länge varit fågelskådares våta dröm.
Och plötsligt gick han där och pickade under grannarnas tall.
– Eller han och han, om jag förstått den samlade bokkunskapen rätt så är härfågel en av få arter som bär unisex fjäderdress.
Tyvärr hann jag inte fånga den med kameran, men hade jag hade varit kvar i min pojkvärld hade jag sagt att hen såg ut som en indianhövding i arméjacka, fast gyllengul.

Under 1800-talet var härfågeln en ganska vanlig häckfågel i sydöstra Sverige, men i början av 1900-talet försvann den. På 1980-talet fanns åter häckande härfåglar på Öland och Gotland. Efter 2001 har ingen trolig eller säker häckning rapporterats från landet, förutom en lyckad häckning i Västmanland 2008 och Skåne 2017, enligt Artdatabanken.
Arten rödlistas som ”Nationellt utdöd” (RE) 2010 ”eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet”.
Men med tanke på klimatförändringarna ökar chanserna att vi får se härfåglar oftare.
– Om nu det är något att glädjas över.

På udden har vi i alla fall inte sett denna praktfågel förut. Enligt Axel Kielland, min tålmodige lärare i pippikunskap, är den ”osedvanlig”. ”Grattis! Den är lika grann som sällsynt”, skriver magister Gunnar Eriksson i Skåne.
Som den ansvarskännande medborgare jag är har jag förstås rapporterat besöket till Artdatabanken.

PS: Min barnsliga association till Sitting Bull är egentligen inte så tokig. I klassisk kinesisk poesi framställs härfågeln som en budbärare från himlen, som medför nyheter om våren och förnyelse.
Men i svensk folktro (präglad av småländska Krösa-Major) har härfågeln betraktats som ett tecken på krig och elände, elände. Dess läte har tolkats som en varning, typ: ”Upp! Upp! Upp! Ut! Ut!”.
– Lyssna här.

Om hon tror på myten är oklart. Om du saknar hennes noteringar här på bloggen så beror det på den förbannade blåsten (11 s/m i byarna från NO) och att hon har bitit av en tand. Somliga ser även det som ett omen.

Hon: … och för att jag faktiskt igår var helt däckad av en barnbarns-bacill. Inte ofta jag ger mig och lägger mig i sängen en hel dag, så idag är jag på benen igen, men fortfarande inte på topp. Ny krona är i alla fall på plats intill visdomstanden. Nu sätter jag mig och läser i lä. Återkommer imorgon.

Ps: och om det inte varit för mig och kompisen i grannhuset hade soffliggarna (båda männen, Kalmar FF spelade…) missat den vackra härfågeln.

Måndag: Brösten du inte fick se på Metropolitan

Han: Om det var de kvinnliga påfåglarna som väckte uppmärksamhet på årets Metropolitangala så är det hanarna som så här års visar fjädrarna på udden.
– Och jag har en favorit.
Våra vanligaste pippivoyeurer beskriver honom så här: ”Bröstet, buken och stjärten är lysande tegelröda, där färgen på stjärtens mellersta stjärtpennor varierar från mörkbrun till svart.”

Dessutom: Ansiktet och hals är djupsvart; pannan vit, gässan, nacken och ryggen är gråa och vingarna djupt brunaktiga.
(Honan däremot är ”oansenligare brunaktigt färgad med beigevitt bröst och vit buk och undergump”).

Fru Phoenicurus phoenicurus får därför ursäkta om hon flyger under min radar när det första paret dyker upp på udden (6 maj).
– Sent eller tidigt till galan?
Tyvärr saknar vi tillräcklig dokumentation. Den enda notering vi gjort här i bloggen:
Våren 2020 visade rödstjärten sin kostym första gången den 11 maj.

En viktig skillnad mellan Metgalan och vårt privata vingslag gläder mig. Enligt CBS låg kostnaden för en biljett till Metropolitan på närmare 811 000 kr ($75 000).
– Detta till skillnad från 2023 då den ”bara” beräknades ligga på cirka 540 000 kr ($50 000).
Här på uddan kostar en biljett på första parkett även i år:
– Nada!
Dessutom ingår frukost. Och vädret är bästa möjliga.
– Om hon bortser från den den friska kulingen från nordost.

Lördag: Skärpning!

Hon: varit jättedålig på att blogga senaste tiden, men barnbarn, vänner och planteringar har helt enkelt gått före. I alla fall barnbarn och vänner. I trädgården ligger jag väldigt efter och chili och tomater behöver större krukor, alternativt planteras ut.

Betor och zucchini kom i alla fall ut på grönbete efter att kompisarna Kinna och Bomme lämnade udden strax före lunch igår. Men mycket återstår.

Han: Ja, det är det jag säger till henne:
– Att äga en trädgård att veta att hon kan göra 1000 saker men ändå veta att det finns en sak till hon måste göra.

Även jag vet att jordelivet inte är enkelt. Hur ska man förklara att en gul solhatt (Echinacea purpurea) egentligen bör kallas för röd rudbeckia?
Det anser nämligen SKUD att den gula solhatten ska heta. Om du undrar vem det är; bokstavskombinationen heter på tydlig svenska: Svensk kulturväxtdatabas.

Fråga inte mig varför man krånglar till det. Hur man än vänder och vrider på det så kommer Havsträdgårdens minsta planta att senare i sommar förhoppningsvis ge solgula blommor, som påminner en man nyss hemkommen från en grekisk strand om … tja, gula solhattar.

Eftersom kriget fortsätter. Till de nya bosättarna på mitt befriade område hör nu även tuvrör (Calamagrostis Acutiflora), ett vackert prydnadsgräs som jag fått av Ancy.
Plantan ser inte mycket ut för världen, men tuvröret kan bli över en meter högt med robusta och smala blad.
– Som gjord för en havsträdgård.

Apropå att ha någonstans att bo, noterar vi att regeringen äntligen satsar på att bygga nya bostäder – för de kriminella.
Kriminalvården får 1,3 miljarder av Tidöpartierna för att tredubbla antalet fängelseplatser från 9 000 ska bli 27 000 celler.
– Det skulle göra Sveriges invånare till Europas näst mest inspärrade folk efter turkarna.

Visst blir man stolt över att vara svensk? I vår egen kommun sätter det politiska styret sitt hopp till att ett nytt fängelse i grannkommunen ska ge trakten den injektion bygden behöver.
Slutsats?
Ett parti går till EU-valet med parollen ”Mitt Europa bygger murar”. Vi föreslår att de andra i kvartetten enas om parollen:
– Det är knarkgängen som bygger landet!

Onsdag: Vad är det Jimmie (44) inte förstår?

Han: ”Vad är det du inte förstår?” Tvååringens mamma är mycket pedagogisk när hon för sjunde gången upprepar varför det inte är okej att hälla ut vattnet med det inköpta och hemburna flaskvattnet.
– Det är klart att grabben fattar, han testar bara gränserna.
Det är sånt barn gör i trotsåldern fast det begriper han inte.

Jag tänker på det när jag ser Jimmie Åkesson förvånade ansikte i tv-rutan efter Kalla Faktas avslöjande program om Jimmies trollfabrik:
– Vad är det du inte förstår?
Han kallar sig boomer (min generation) och försöker framstå som att han inte fattar vad som händer på sociala kanaler.
”Det är satir och sånt”.
Vad är det Jimmie inte förstår?

Mitt svar efter 6 barn och 10 barnbarn: Om inte Jimmie Åkesson är dummare än en tvååring, vilket jag inte tror, så fattar han precis vad hans egen regeringschef och partiledarna i Tidöparterna menar med sin kritik av hans trollfabriker.
Det han fattar, till skillnad från medieetablessemanget är att han, till skillnad från en tvååring, medvetet söker konflikt med andra samhällskrafter för att det är den metod som Trump, Netanyaho, Erdogan, Orbán, etc etc framgångsrikt tillämpar.
En medveten strategi som alla extremister till höger och vänster vet alltid drar till sig det ständigt missnöjda klägget i samhället*.
_____
* klägg, klegg enligt Svenska Akademins definition.

Nu till något trevligare. ”Den meteorologiska sommaren har sedan den 28 april anlänt till en stor del av Götaland”, säger meteorologen Caroline Vahlberg på SMHI.
– Men det gäller ännu inte här på udden.
De senaste dagarna har varit varma, men i morse (06:00) var det bara +8° enligt vår vanligtvis väl underrättade sageskvinna.

Definitionen av meteorologiska sommar är att dygnsmedeltemperaturen varaktigt är +10°C eller högre.
– Följaktligen är det formellt sett fortfarande vår.
– Bra, tycker jag.
– Varför?
– Därför att det betyder att vi fortfarande vi väntar på nåt gott.
– Frågan är om naturen fattar det? Idag (14 maj) börjar även flädern gå i vitt.

Vanligtvis slår fläderblommorna ut först i slutet av maj och under juni. Tack vare att termometern fortfarande indikerar vår noterar jag dagens nyhet som en förvarning.
– Förra året hann jag inte med att plocka blommorna till den årliga flaskan snaps.

Obs! Tänk på att du måste ha en äkta fläder (Sambucus Nigra). Den ska inte förväxlas med druvfläder och sommarfläder som tyvärr är giftiga. Kolla gärna på Wikipedia så att du väljer rätt fläder.
– Annars är det bättre att du nöjer dig med ren vodka.

Dagens kustväder:

Måndag: Borta bra, hemma på udden bäst

(Uppdaterad 18:30)

Han: Borta bra, udden bäst! Åter från en utflykt till Grekland som 24/7 nannies för två barnbarn möter två reserverade katter upp på en solig udde; blommande slånbär och ladugårdssvalor som undrar vad vi gör i deras hus.

När vi reste var det vår, idag är det sommar, ovanligt många tulpaner, buskstjärnblommor och vårkrage.

Sen drog arbetslägret igång igen:

Och eftersom det är sommar (och 10° i vattnet!) slutar det som det brukar sluta:

… och som tur har hantlangaren fixat uteduschen under blommande slårbär:

Hon: ja vädret på udden är bättre än det var i Grekland, fast vattnet var varmare där. Och så fick vi ju vara med två av våra små älsklingar, plus deras föräldrar. Det var väldigt roligt!! Och lite stolta är vi allt över att ha slutfört uppdraget med bravur:

Jag vågade dock inte lämna sängen förrän mamma och pappa kom hem från kompisen Alexs bröllop fram på småtimmarna…

Det litterära tog han hand om…

Tack barn för förtroendet, och för en fin resa! Vi ses snart på udden, längtar redan efter er!