Författare: kerstinochpeppe

Fredag: Städdag – och en gratis hyllning till svensk sjukvård

Hon: idag har jag städat i timmar och efter det gjorde jag iordning en indisk lammgryta. Den tog också timmar att göra så mer än så har det inte blivit gjort. Och ingen frisk luft blev det direkt heller trots att det var ganska varmt och hyfsat fint väder ute, drygt åtta grader plus. Imorgon tänker jag vara ute hela dagen!!

Igår begravdes min faster Gun i Bredåkra kyrka, det var väldigt fint men sorgligt, förstås. Närvarande var bara vi och Guns man Stens familj. En ny och trevlig bekantskap stiftades efteråt över både smörgås- och prinsesstårta.

På hemvägen stannade vi till på Blekingeplantan för att köpa en ny vattenkanna. Körde därifrån med en sådan, men även med ett fynd! En piedestal, nedsatt från 4500kr till 1500kr.
– Snacka om rabatt!! Okej, den är rostig men såååå fin.

Han: I förrgår alla hjärtans dag, igår kändes det som alla helgons dag. Hennes fastar Gun skulle ha fyllt 90 år dagen innan.
– Livets stora cirkel, som Lejonkungen säger.

Idag gick börsen upp och hon är lite glad igen. Dessutom smälte den sista snön utanför Sope-Bengts och Eivors stuga. I morgon ska vi grilla korv med vänner för nu är det vår.
Igen.
Och livet går vidare: Idag har jag äntligen träffat en kvinna som ser mig som den man jag alltid velat vara.
– Din torus är mjuk och fast. Och du har till och med hår här nere.
Hon heter Harriet och har mjuka händer.

Det är inte alltid vår självbild överensstämmer med omgivningens bild av oss. Och i det här fallet rodnar jag nästan.
För jag aldrig betraktat den kroppsdelen som en värdefull tillgång.
Eller rättare sagt har jag tagit den för given.
– För under mitt långa liv har jag sällan varit, för att travestera Ivar Lo-Johanssons ord, där mina fötter är.

Det ska jag försöka vara i fortsättningen. För det har jag lovat Harriet, som är fotvårdsterapeut på Diabetes- och endokrinmottagningen på Kalmar lasarett.
– Tänk på att det är fötterna som tar dig dit du är på väg i livet. Fötterna ger stöd och balans och fungerar som stötdämpare för hela kroppen.

Om även du har dålig kontakt med dina fötter bör du veta att torus är de mjuka fettkuddar du går på.
Trampdynorna, stötdämparna.
– Och om det växer hårstrån på dina fotvalv ska du vara rädda om dem. De visar att dina nervbanor och blodkärl är intakta längst bort från det du tror är du.
Nu vet du det också.

PS. På förekommen anledning vill jag påpeka att ovanstående textreklam varken har finansierats av hemliga bidrag från landstinget eller typ alla de miljonbidrag som Magdalena Andersson får från LO för att smutskasta andra åsiktsmaskiner på sociala medier.

Onsdag: Det hjärtat är fullt av idag

Han: Hon trodde förstås att jag hade glömt vad det är för dag idag. Icke så! Efter 500 meter i simbassängen tog Blomman, Melvin och jag vägen förbi Tempo i Gökalund och resten är historia.
Visserligen har firandet av Alla hjärtans dag sitt ursprung i den medeltida anglosaxiska ungdomsseden att bilda par den 14 februari.
– Men jag firar att hon fortfarande står ut med mig.
Tack för det, älskade fru i tredje äktenskapet.

För egen del jag har fått ett nytt arbetsbord. Hon tyckte att det gamla såg överbelastat ut, vilket jag håller med om. Det är nya bordet är större, framför allt har det en extra hylla för alla böcker.
Snyggt är det också, med en målad emaljskiva.
– Eller är det fajans?
Motivet är under alla förhållanden signerat Johan Sjöstrand.

Bordet stod ursprungligen i Margaretas stuga, dolt under en större skiva i faner. Eftersom vi kollar Antikrundan på SVT googlade vi förstås på namnet och fann följande fakta efter mycket lite grävande journalistik:

”John Sjöstrand, född 29 augusti 1875, död 30 juni 1948 i Kalmar, var en svensk tekcknare, målare och kakelmålare.”
Han föddes i Stockholm av ”okända föräldrar” (det står faktiskt så på Wikipedia)och kom till Kalmar som fosterbarn. John gifte sig med Maria Sjöstrand och ^”var från sekelskiftet verksam som kakelarbetare och avancerade senare till kakelmålare vid Sandbäcks kakelfabrik i Kalmar. Han utbildade sig vid företaget till en skicklig fajansmålare och var verksam vid företaget i över tre decennier.”

Därefter ägnade han sig helt åt fri konstnärlig verksamhet och medverkade som tecknare i dagspressen med ett stort antal teckningar med stadsmotiv och äldre segelfartyg.
– Ett antal av hans teckningar samlades och utgavs i boktrycken Kalmarbilder1925, Gamla Kalmarbilder 1927–1940 och Det Kalmar som gått och går”.
Bland John Sjöstrands offentliga arbeten märks dekorationsmålningar i Odd Fellows lokaler i Kalmar, samt i den numera rivna Christoffersalen på gamla hotell Witt i Kalmar.

Sjöstrand medverkade i olika samlingsutställningar i Kalmar, han finns representerad på bland annat Kalmar konstmuseum och Kalmar läns museum och om du vet något mer om min nya bordsgranne så hör gärna av dig.

Hon (till han): tack mitt ❤️!

Och medan grabbarna simmade tog Tina och jag en blöt långpromenad i Grisbäck. Längsta jag gått sedan jag blev förkyld, skönt trots att jag blev sjöblöt. Och trevligt hade vi, pratade i mun på varandra, mycket att komma i kapp med efter resor och flunsor!

Han, igen: En hjärtesak till innan eftermiddagsdrinken serveras. ”Lönenivån i ekonomin förändras när utbudet av eller efterfrågan på arbetskraft förändras. En hög efterfrågan pressar lönerna uppåt medan ett utökat utbud av arbetskraft sätter press nedåt på lönerna.”

Så brukar det heta från marknadsekonomerna. Det betyder att det måste vara en JÄVLIGT STOR brist på direktörer i det här landet!
– För det måste väl vara förklaringen till att direktörerna i de stora svenska bolagen tjänar i snitt sexiosju (67!) gånger mer än anställda i deras fabriker, vård- och skolkoncerner mm.

Eller tänker jag fel? Det märkliga är ju att Arbetsförmedlingen och alla yrkesvägledare tycks ha missat dessa hårt efterfrågade administrativa chefer. För enligt statistiken är det helt andra jobb där efterfrågan är mycket mycket större än tillgången.
T ex:
Anläggningsarbetare och anläggningsmaskinförare
Betongarbetaare, murare och målare
Mjukvaru- och systemutvecklare
Systemanalytiker och IT-arkitekt
Poliser
Buss- och spårvagns- och lastbilsförare
Elektriker
Barnmorska
Förskollärare
Läraryrken
Sjuksköterska
Socialsekreterare

Konstigt, ingen direktör så långt. Kan det var så enkelt att det inte är konkurrens och marknadskrafter som styr lönerna bland de som mest patosfyllt hyllar kapitalismens grundprincip?
– Kan det till och med vara så att det lilla kompisgäng av direktörer och styrelsemedlemmar i Sverige tillhör ett skrå där feodala regler fortfarande gäller?

PS: Jag noterar för övrigt att i SVT:s serie om Sveriges historia missade man också att diskutera hur Sverige under industrialiseringen på 1950- och 60-talen lyckades så bra.
– Trots att toppdirektörerna på den tiden bara tjänade tio till 20 gånger mer än fabriksarbetarna.

Tisdag: Inte bara tomater i stora lass

Hon: Tomaterna jag satte för några dagar sedan har redan börjat titta upp. Alla utom favoriten Mei Wei. Attans, tror nästan jag glömt lägga i fröer… det ser i alla fall ut att vara mindre jord än i de övriga. Får sätta om den helt enkelt!

Satte faktiskt ännu fler tomater igår, 13 sorter till, och med de 18 jag satt tidigare blir det alltså totalt 31 tomatsorter. Rekord, kul i och för sig, men hur tusan ska jag få plats… några av dem är i alla fall små microdwarfar och tar inte lika stor plats (inte på höjden i alla fall).

Hittade gamla överblivna fröer från sorter jag hade för ett par år sedan som jag också satte. Kanske de inte ens kommer upp. Och just det, har ju årets två microdwarfar också, de som redan ger tomater. Då blir det 33 sorter. Helt galet. Har ju inte satt ett frö av vardera precis, utan fyra, ifall inte alla tar sig. 4×33, näääe orkar inte ;).

Lökfröerna är också i jorden, Check! Men när var det nu jag brukar börja med fänkålen, grönkålen och rödbetorna…?

Han: Sjuk är hon, men hennes överjag är en Uberstormführer av värsta sort. Hon har inte bara satt fröer, dessutom har hon (än en gång) rensat bort tången som havet lämnat efter sig.
Jag förstår om du undrar.
– Men nej, hon vill inte ha min hjälp.
Vardagsmotion, kallar hon det.
– En vardagshjälte, kallar jag det.

Vilket osökt får mig att prata väder igen. Så här såg det ut för en vecka sedan:

Men nu flyger vi ut över havet för Sverige har fått en ny hjälte: Marcus Wandt. Enligt upphetsade kommentatorerna i livesändningen från Axiom Mission 3 (Ax-3) gick både resan och landningen enligt plan. 
– Grattis!
Men vem är hjälten här?
– Och enligt vems plan gick resan bra?
Tänkte väl det, du har ingen aning.

Som den grinige gubbe jag är så tänker jag ett steg bakåt. Jag tänker förstås på Daidalos.
– Och på Perdix.
Jag vet.
Parallellen är långsökt, men nu är det här min blogg. Uppriktigt sagt skriver jag det här som en pendang till en givande diskussion över en eftermiddagsdrink med Axel Kielland, fågelskådare mm.

Axel, så här tänker jag: Alla (?) vet vem Ikaros var. Grabben som till skillnad från Wandt störtade i havet och dog.
Ikaros blev också hjälteförklarad.
– Detta trots att han dog för att han struntade i planen.
Även i det fallet borde eftervärlden ha hyllat ingenjören som konstruerade farkosten.

I Ikaros fall hette konstruktören Daidalos och han råkade vara Ikaros pappa.
– Det var han som konstruerade Ikaros farkost och planerade resan.
Kort sagt, Daidalos var för Ikaros vad Tom Mueller var för Marcus Wandt.

Vem Mueller är? Han är uppfinnaren, stjärnteknikern och en av grundarna bakom SpaceX, vars raketer Wandt och en massa andra astronauter åkt skytteltrafik med ut i rymden.
Mueller hade tänkt bli flygmekaniker, men en klok lärare på highschool såg hans potential och ställde den retoriska frågan:
“Do you want to be the guy that fixes the airplane, or the guy that designs it?”

Daidalos var också uppfinnare, tekniker, byggmästare, den skickligaste i Aten.Daidolos var den stora stjärnan – tills Ikaros kusin Perdix kom till stan. Om Ikaros var en nolla, en slö och självgod tonåring var Perdix ambitiös och kreativ.
Ett födgeni som när han fick syn på en död fisk, inspirerades han av dess ryggrad och uppfann sågen.
Smart kille.
– Enligt myten råkade han en dag i Daidalos verkstad se två pinnar ligga slängda i en vinkel och uppfann passaren.
Etc etc.

Intrigmakeri inom näringslivet fanns redan på den tiden. Men historierna var bättre. Istället för att hylla Perdix blev Daidalos alltmer irriterad och till slut beslöt den avundsjuke morbrodern och hans slarver till son att helt enkelt röja Perdix ur vägen.
Alla älskr konkurrrens, men inte på den egna marknaden. Perdix lockas med upp på Akropolisklippan där han knuffas ut för stupet. På den här tiden fanns det riktiga gudar och hade inte gudinnan Athena ingripit hade Perdix krossats vid fallet.
– Hon förvandlade honom till en rapphöna och han landade på fötterna.

Mordförsöket tvingade Daidalos och Ikaros att fly. De hamnade till slut på Kreta, där kung Minos gav dem asyl. Som tack byggde Daidalos den berömda labyrinten åt kungen för att hålla Minotauros fången.
– Minotauros var dåtidens Godzilla och King-Kong i en och samma manskropp med oxhuvud.

Hur det skräckinjagande odjuret hade kommit till Kreta är oklart, kung Minos misstänkte att det var Daidolos som skapat monstret. Asylen förvandlades därefter till fångenskap och Daidalos insåg att de måste fly.
– Han samlade fågelfjädrar och gamla ljusstumpar av vax och konstruerade sina världsberömda vingar.
Daidalos varnade sin son att inte flyga för nära solen, eftersom vaxet i vingarna annars skulle smälta. Men Ikaros, dum och förtrollad av känslan av att sväva fritt i luften, ignorerade sin fars varning och flög högre och högre mot solen.
– Det gick åt helvete.
Vaxet smälte, Ikaros störtade i havet och drunknade.

– Vilket inte hindrar att dumskallen 3 000 år senare fortfarande beskrivs som en hjälte.
Daidalos däremot – han som konstruerat vingarna och planerade hela resan – försvann ut ur historien. Det sista vi hörde från honom är att när Ikaros begravdes stördes ceremonin av rultig fågel som sedan dess kallas Perdix Perdix,
Rapphöna på svenska, agerhøne på danska.

Åtminstone gick det till så om vi ska tro den romerske poeten Ovidius (43 fKr – 18 eKr) som berättar historien i sin bok Metamorfoser.
– Jahaa, tänker du nu, då är allt det här bara en gammal skröna ur den grekiska mytologin?
– Du har rätt.
Men så mycket större anledning att fundera över vem det är som får hjältestatus i vår människoby. T ex håller sig svensk public service med Ikarospriset, som delas ut för visat ”Mod, nyskapande, hög kvalitet samt utnyttjande av mediets oanade möjligheter”.
Och många läsare kanske fortfarande minns den här gamla låten: ”Låt den du älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt”.
Även den tillägnad Ikaros.

Marcus Wandt följde sina instruktioner. Det var bra gjort. Men hjälte?

Apropå att flyga för högt och bryta mot instruktionen. Sossarna har fått sin första vilde i riksdagen. Förvånad?
– Inte alls, Jamal El-Haj har 75 500 skäl i månaden att sitta där han sitter.

Söndag: 20 hallongrottor är fler än 96 talanger som rimmar på hjärta och smärta

Han: Ibland grubblar även jag över viktiga frågor. Melodifestivalen är inne på sin andra vecka och i Barometern funderar Bella Stenberg över en sån fråga: ”Hur kan det behövas så många personer för att få ihop en generisk låt på max tre minuter?”

Jag läser böcker. Förutom allt annat läser jag denna vinter Ulf Lundells 9:e del av Vardagar (656 sidor), Olivia Laings Den ensamma staden (384 sidor), Kristian Gerners Centraleuropas historia (473 sidor) för att inte tala om återkommande nedslag i Marcel Prousts romansvit (nästan 4 000 sidor). 
Nu inser jag att de fyra gjort det lätt för sig:
– Bakom årets 30 Mellobidrag står totalt 96 upphovspersoner, 70 män och 26 kvinnor.

Inför årets tävling hördes arga röster från dessa låtskrivare. De skulle inte nämnas och synas i programmet utan redovisas på annat sätt. Thomas G:son (som under årens lopp stått bakom 74 bidrag) säger det självklara, ”att det ju är låtskrivarna som är grunden till låtarna”.
SVT ändrade sig alltså och alla låtskrivarna nämns nu i sändning.
– Många namn blir det.
96 hårt arbetande diktare som alla fått ihop rim på hjärta smärta i ännu en låt vi tycker oss ha hört förut.
Och redan glömt efter tre ­minuter.

Jag vet att jag skriver i vattnet som även idag står högt. Men jag citerar ändå författaren Lennart Hellsing:
”Kan böckerna läsa människor? Det kan de förstås! Hur skulle de annars veta allting om oss?”

Hon: ja det är verkligen urtrist väder. Grått och blåsigt, typiskt bakväder helt enkelt. Blev ändå bara hallongrottor bakat, och några omskolningar av plantor. För kallt i växthuset så fick stå inne. Hade jag kunnat stå i växthuset, eller ännu hellre ute, hade betydligt mer blivit gjort. Det är många som behöver större krukor. Inte ser det ut att bli bättre väder enligt 10–dygnsprognosen heller, inte en uns sol syns till.

Lördag: Soffläge med tankar om rött

Hon: fortfarande förkyld, speciellt på nätterna, så tillåter mig att tillbringa eftermiddagen i soffan med tredje delen av Lucinda Rileys bokserie ”De sju systrarna”.

Första delen läste jag för flera år sedan, förmodligen när den precis kommit ut på svenska, men då fastnade jag inte alls, och fortsatte därför inte med nästa bok.

Men nu är även jag fast efter att häromveckan ha fått tips om den av en nära vän. Tänkte att okej, hon gillar den, då ger jag den en ny chans. Nyss börjat med tredje boken. Fyra kvar, och de är tjocka, underbart!!

Men innan soffläge åkte vi till Smaklöken i Jämjö för att framförallt köpa lammkött. Såg ett recept i SvD igår och blev sugen. Köpte även ost och lite roliga mjölsorter. Han köpte fin tonic…

Han: Först en korrigering. Redaktör Axel Kielland, vår dansknorske fågelskådarvän, har som vanligt synpunkter på min brist på fågelkunskap. Har därför korrigerat min fria tolkning av Ensamma Hägern, som nu uppträder i korrekt grå kappa och stövlar.
– Han stod tidigare modell i en svart yllerock från Massimodutti på Stureplan.
Och det passar sig ju inte.

Färger har betydelse. En gubbe med en stor röd snok tror vi oss veta vad det står för. Åtminstone var det så förr-i-tiden-tiden, när vi grabbar brukade slänga käft med A-laget på parkbänken.
– Vi visste till och med vad de hette.
Nu är gubbarna utdefinierade ur samhällsgemenskapen.

Men visste du att bland fåglar står den röda färgen för god hälsa?
– Vuxna svanar kollar alltid in rödfärgen på varandra, säger Leif Lithander som är biolog på Naturhistoriska museet.
– Rött är dyrt för kroppen att producera. Stark röd färg betyder god hälsa. Har de parasiter, inälvsmask eller annat som sätter ner immunförsvaret bleknar den röda färgen.
Blekansikten går alltså bort på udden.

För egen del älskar jag rött. Den röda färgen associeras med passion, energi och glädje. Inte för inte var kadmiumrött en av endast fyra grundfärger på Anders Zorns palett när han målade sina nakna kullor.
– Av samma skäl använder ICA och andra rött på sina ”call-to-action”, när man vill väcka vårt habegär.

Inte undra på att jag har svårt för att plocka upp min egen palett. Nöjer mig med att lyssna på Susanne Ljung och Stil, som i helgen ägnas den röda rosen i mode, dikt och konst.

Fredag: Dagens soliga nyheter

Han: Vid börjar inomskärs. Snart behöver du inte ta av plasten av lunchmackan (om du inte äter hembakat som jag gör nu för tiden). Det franska företaget Lactips har nämligen ägnat tio år åt att skapa ett massproducerbart, biologiskt nedbrytbart material som ser ut och känns som plast.
– Men som inte innehåller några fossila bränslen och som kan komposteras hemma som vi alla gör nu för tiden.
Det ätbara materialet är tillverkat av ”helt naturliga ingredienser”, inklusive ett protein som kallas kasein och utvinns ur mjölk.
– Visst blir glad?
Kanske kan skolor och förskolor därmed skippa ungarnas mjölkglas till mackan?

Nu till dagens soliga nyhet: Bostadssajten Booli analyserar lhur olika sorters energiinvesteringar påverkar värdet på bostäder. Redan 2018 började man därför att undersöka hur solpaneler påverkade priset på hus och lägenheter. 
–Och det gör det.
I slutet av januari 2024 skriver bolaget: ”Årets resultat visar att en installation av solceller höjer värdet på ett hus med i genomsnitt 250 000 kronor.”
Undersökningen visar därmed att värdeökningen överstiger vad husägarna betalat för installationen, vilket i genomsnitt var 137 000 kronor, efter grönt skatteavdrag på 20 procent av kostnaden.

Booli har tittat på 630 hus runt om i landet med solceller där försäljning har skett. Statistiken är framtagen genom att se hur Boolis statistiska värdering skiljer sig mellan hus med solceller och hus utan solceller.
– Uppvärmningsformen har blivit en allt viktigare fråga vid ett bostadsköp, och för många är solceller ett mer långsiktigt hållbart och kostnadseffektivt alternativ, säger Christopher Madsen, analytiker på Booli:
– I dag kan vi se att bostadsköparen också har blivit mer benägen att betala extra för ett hus som har solceller. Det är stora skillnader jämfört med för några år sedan. 2020 fick säljaren knappt tillbaka sitt investerade kapital. Två år senare fick de tillbaka mer än det dubbla.

Att solcellsanläggningar höjer värdet på en fastighet är inget nytt. Redan 2019 kom en svensk studie som visar på intressanta resultat. Axel Bolin, mastersstudent i Nationalekonomi på SLU, studerade närmare 8000 solcellsinstallationer och 50000 husförsäljningar i sitt examensarbete kallat “Pricing the Sun – A hedonic approach on the influence of photovoltaic systems on house prices in Sweden”.

Studien omfattade 8 000 solcellsinstallationer som parats ihop med 50 000 husförsäljningar under åren 2012-2018. Även tomtarea, boarea, byggnadsår samt miljö- och socioekonomiska faktorer är inkluderade i beräkningen.
Resultatet visade att priset för ett hus som förses med solceller ökade med 14 % i snitt. Värdeökningen är därmed långt större än kostnaden för anläggningen själv.
Bolins egen reflektion över resultatet:
– Solceller i sig är en investering som gör att huset blir mer attraktivt vid försäljning. Dessutom sänker de husets omkostnader. Och vilken köpare vill inte ha lägre kostnader?
Enligt branschorganisationen Svensk Solenergi har 250 000 solanläggningar anlagt hittills. Vi har två.

För att stämma i bäcken: Nej, vi tänker inte flytta från udden. Men nu kan det sägas: För några månader sedan tittade vi faktiskt på en liten gård på södra Öland. Nära allvaret, nära havet, ateljé och 2 små lägenheter för barn och barnbarn.
– Sugna?
– Absolut!
Men nej. Udden är udden, blåsten till trots och igår noterade hon att gården sålts.
Som Van the Man sjunger:
Don’t look back to the days of yesteryear,
You cannot live on in the past,
Don’t look back.
/ …/ Stop dreaming
And live on in the future

Blåsten tillhör framtiden. Vid närmare eftertanke behöver vi en liten vindsnurra också. Det räcker med att sticka ut huvudet och känna nordanvinden för inse att vindkraften just nu blåser bort.

Hon: och det är fortfarande högvatten. Och mulet, så solcellerna gör inte mycket nytta precis … inte jag heller. Har varit förkyld hela veckan, kom som ett brev på posten efter att ha varit i Stockholm och pussat snoriga små sötnosar. Men det var det värt. Som alltid!

Men frysboxen har jag frostat av i alla fall, det känns väldigt bra. Speciellt eftersom jag hade glömt stänga locket och inte upptäckte det förrän efter ett dygn. Den står i friggeboden, men ändå!!!

Och idag satte jag de första tomaterna. Känns också bra. Kollade i mobilen några år tillbaka och det stämmer ganska bra tidsmässigt med när jag brukar starta.

Onsdag: Vatten in på knuten…

Hon: Bokstavligt talat!!! Och det har varit högt ovanligt länge nu, brukar sjunka undan efter någon dag. Hrmmm, undrar vad det beror på, inte mycket till vind är det heller. Och oftast kommer högvattnet efter hård frånlandsvind. Igår blåste det rakt på.

Plantbordet framför fönstret är nu fullt utfällt och de flesta försådda chiliplantor har fått egen kruka. Tyvärr var jag tvungen att stå inne och omskola igen. Våren känns långt borta.

Men några av de chiliplantor jag satte redan i början av december har börjat få knoppar, och en Monkeyface-knopp ser ut att snart spricka ut i en blomma. Kul. Även om det kanske är lite tidigt…

Och några är redan (alldeles) för höga! De sorter jag satt tidigt är framför allt Chinese och Baccatum. De tar lite längre tid på sig att komma upp och att mogna. De flesta chilisorterna tillhör kategorin Annuum och de behöver jag inte sätta så tidigt, de kommer upp snabbare och mognare tidigare.

Han: Hon har rätt, havet fortsätter att stiga. Nu har vi närkontakt för vattnet når för första gången i vinter ändå upp till verandan vid sjöboden:

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Säger låter de hurtfriska människornas snusförnuftiga ordspråk.
De flesta tänker tvärtom:
– Det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder.
Det är visserligen svårt att veta hur andra tänker, men ätandet är puddingens bevis:
Ibland är vädret sånt att våra vilda katter föredrar att sova hela dan.
I sina enda gångkläder.

Det finns också människor som tänker tvärtom. Vår nya tv-hjälte heter Lucas Eriksson. Han är en av de tolv amatörkockarna i årets säsong av ”Sveriges Mästerkock” i TV4.
Hur var det att se sig själv på tv?
– Lite skumt. Det känns som att jag inte ska vara där, säger han i dagens stort uppslagna intervju i Barometern.
Lucas är till vardags elektriker på Groth kaross i Mönsterås och därför en självklar profil i lokaljournalistiken.

Numera känner folk igen honom i mataffären och på jobbet har det ”såklart blivit lite snack också”.– De har frågat om recept. Men jag har inte gett några än.
Lucas egen presentation på Tiktok (”svart häst”) närmar sig en halv miljon visningar.– Det hade man inte räknat med, det är sjukt, säger han och skrattar.

Följer du amatörkockarnas kamp bland grytorna, då fattar du att denne stillsamme man står för allt som sticker ut i vår narcisistiska selfiekultur.
Självklart har även han redan fått förfrågningar på samarbeten från olika företag. Men till skillnad från sina konkurrenter drömmer inte Lucus om en framtid som mat-influencer.
– Lidl ringde i dag, men, nej.
Ska det vara något samarbete ska det vara för ”något jag står för som ska kännas äkta”, säger den rödhårige grabben på Groth kaross.
– Men Biltema skulle vara fränt, tänk att var ambassadör för Biltema. Det vore drömmen.

Tisdag: Anteckningar om en ensam svan

Han:  Och så kom vintern tillbaka, igen. Pålandsvinden får snön att yra och havet att stiga. Men där ute finns även nåt annat. Vi fokuserar på det.
”Iakttagelser.
Vid flera tillfällen har enstaka svanar uppträtt simmande i närheten av till exempel nätspärrar nattetid.
Bedömning. 
Det torde vara ovanligt att ensam svan förflyttar sig nattetid. En del av dessa svanar torde vara maskerade dykare.
Rekommendation.
Alla rep ›alla svanar‹ som närmar sig skyddsföremål skall beskjutas.”

Ovanstående direktiv, som gick under beteckningen ”Svanordern” utfärdades av Försvarsmakten under ubåtsjakten i Karlskrona skärgård år 1984.

40 år senare. Förhoppningsvis gäller inte detta direktiv utanför udden. För innan solen gick upp morse stod det plötsligt en ensam svan i vår översvämmade vik.
– Fräste gjorde hen, men det lät inte som ryska.
Däremot är det länge sen vi såg en ensam svan vara så orädd.
– Faktum är att det var länge sen vi såg en ensam svan vara ensam så länge här ute.

Svanar är som folk i största allmänhet. Länge trodde man att svanpar håller ihop livet ut, men forskningen visar att det är si och så med den saken.
Även svanar trivs i par. Flertalet är monogama, men somliga seriemonogama.
– Vi har oerhört mycket såpoperor bland fåglarna, konstaterar Sven Mathiasson som varit intendent på Naturhistoriska museet.
Om två svanpar är grannar händer det att honan i det sämre reviret överger sin hane för grannen med det bättre reviret.

Naturen är inte alltid som människan velat att den ska vara. Det kärleksfulla svanparet kan numera mycket väl vara ett gaypar, två honor eller två hanar. Homo- och bisexualitet har visat sig vara vanligt i djurvärlden, både i form av tillfälliga kontakter och livslånga relationer. 
Som sagt, svanar är som folk är mest.
– Though lovers be lost love shall not, som Dylan Thomas diktade.
Kärleken består, det är bara föremålet för kärleken som förändras, sa tant Elsa på Konfekthörnan (Strömsund) när hon tröstade oss pojkar när vi insett att vi bytts ut.

Nåja, det var en nostalgisk utvikning. Eller kanske inte? För oavsett om den här ensamma svanen är en medelålders vit heterosexuell hanne eller dito flata, så är det själva ensamheten som rubbar mina cirklar.
Varför har svanen där ute kommit till vår vik?
– Handlar det om en självvald solitär ensamhet?
Eller är hen helt enkelt bara ensam, övergiven?

Olivia Laing skärskådar bl a ensamheten i Edward Hoppers Nighthawks.

Distinktionen är viktig, det visar inte minst Olivia Laing vars ”Den ensamma staden” jag läser medan snön faller. Laing skriver om ensamheten hos Andy Warhol, Valerie Solanas (hon med SCUM-manifestet som försökte mörda Warhol), konstnärerna Edward Hopper, Henry Darger och andra.
– Men också om ensamheten i staden New York, dit hon kom ensam. Övergiven.

Rekommenderas inte minst för dig som undrar vart jag vill komma med dessa anteckningar.

Dagens glada nyhet: Den påstådda hemliga agenten hittades i Mumbai i maj med vad som såg ut som kinesisk skrift på den. 
– Spionen hölls häktad i åtta månader.
Men nu rapporterar New York times att indiska myndigheter släppte agenten förra veckan efter att ha fastställt att det inte rörde sig om spioneri, bara en förvirrad taiwanesisk kapplöpningsfågel som flugit vilse.

Måndag: Hon är hemma på udden igen

Hon: oj oj så mycket mogna tomater det är på mina microdwarfar. Det har hänt en del medan jag var i storstan. Idag blir det definitivt mer än en var på frukostmackorna!

Full fart hela dagen med omplantering och fix med ny växtbelysning. Lite långsamt går det kanske… Efter en massa snoriga pussar från de små älsklingarna känner jag mig lite förkyld och hängig. Men det var det helt klart värt!

Och de små kussarna delar sött glass och baciller med varandra;)

Hann träffa lite kompisar också. Två gånger Mia, en Petra och en Richard. Så kul!

Han: För egen del är jag tacksam över att hon tagit tillbaka ansvaret för plantaget. Hon började med att bygga om.

Idag är det 5° varmt på udden. Helt okej, även om det känns som noll på grund av blåsten. Västlig vind, 7 – 12 m/s i byarna. Fortfarande soligt, men molnen ska flockas framåt kvällen.
Så här såg samma vy ut idag för ett år sedan:

Nu till dagens notering: Jag vill inte låta som Krösa-Maja, men Svensk Kärnbränslehantering (SKB) har fått en ny chef. SKB kallar sig ”Sveriges största miljöskyddsprojekt”, vilket det ligger något i.
– Bolaget har hand om allt radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken, vilka dessutom nu ska bli många fler.

Den nye vd:n heter Stefan Engdahl och har headhuntats från Trafikverket.
– Jagats på grund av sin hjärna som Korowaifolket i sydöstra Västpapua skulle formulera det.
Under vinterns snö- och trafikkaos har Engdahl varit planeringsdirektör på Trafikverket, ”med ansvar för planering av statlig infrastruktur för vägar, järnvägar samt långsiktigt även för sjö- och luftfart”.
– Visst känner man sig trygg?
Krösa-Maja: Hugaligen!
Optimisten på udden:
– Jomen, Trafikverkets planering kan i alla fall inte kan bli sämre.

PS: Och så visar dagens statistik från Matprikollen.se att matpriserna stiger. Mest stiger priset på korv.
Som den korvälskare jag är, minns jag förstås att korvminister Ebba Busch så sent som i november deklarerade att regeringens vallöfte står kvar:
– Skiva för skiva ska vi leverera på den där falukorven. Det ska bli billigare att vara svensk – vi har bara börjat.
Man behöver inte vara en Krösa-Maja för citera den ständigt segerrike kung Pyrrhus:
– En sån seger till och vi är förlorade.

PS: Pyrrhus gick ut i många krig (innan han slogs ihjäl i ett gatuslagsmål). Enligt en legend bad han filosofen Cineas om råd.
Filosofen undrade vad kungen skulle göra när han erövrat det som idag är Italien.
– Då tar jag Karthago, lovade Pyrrhus.
– Och efter det?
– Då tar jag Makedonien!
– Och sen?
– Då ska vi fira och njuta av livets fröjder, svarade Pyrrhus.

Filosofens svar bör inte bara Ebba Busch fundera över:
– Varför kan vi inte göra det med en gång utan att utmana våra öden?
Pyrrhus lyssnade inte på rådet. Efter att förlorat några krig mot spartanerna slogs Pyrrhus till slut ihjäl i ett gatuslagsmål i historiens utkant.

Lördag: Gräsänklings Blues på udden

Han: I torsdags åkte hon till barnbarnen i Mölle…. jag menar Stockholm. Efter två dygn känner jag mig inte alls som Povel Ramel i Gräsänkling blues.

Visst, de första timmarna känns det alltid som FF, föräldrafritt. Festen började på Jula, där jag bland en ny pannlampa. Sedan en vända till Lindbergs, som numera vill att jag ska säga XL Bygg.
– Har glömt varför, men nåt jag behövde.
Eller inte.

Och nu är det redan lördagskväll i stugan. Vi har haft styrelsemöte i stugföreningen och efteråt fick jag en whisky hos Conny.
– Två, om sanningen ska fram. Finwhisky.
Och nu har jag ätit en god middag (rester från igår eller från i förrgår?).
Kanske borde jag göra fixa min eftermiddagsdrink och ta fram lite chips …
– Men det brukar jag ju göra även när hon hemma.

Så jag fortsätter att måla.Det gäller att passa på. En man vill ju gärna ha sällskap när mörket sänker sig över udden, särskilt om det är FF.
– Hon är kanske inte lika vacker än, det är nåt med läpparna. Men hon verkar vara glad och tacksam.
Att jag skapat henne, alltså.