Författare: kerstinochpeppe

Torsdag: Men, det blev ju sossigare än väntat

DAGENS CITAT: ”Att vara svensk nationalist på 2020-talet, det är att hylla det Sverige som sossar och folkpartister har byggt. Och nu har SD genom kulturkanon de facto kanoniserat folkhemmet. Så kan det gå.”

Han: Vi börjar i ateljén. Jag har alltid haft svårt att måla granar. Jag insåg varför för några sedan, när min kompis Jarefors hämtade upp mig på flygplatsen i Östersund – som i enlighet med marknadskrafternas seger över geografin numera heter ”Åre Östersund Airport” – detta för att köra de elva milen till Laxviken.
– Det var en lärorik resa.

Jag insåg nämligen att granar inte ser ut som vi tror att granar ser ut och som generation efter generation därför målar dem.

Så ser granar inte ut. Åtminstone inte de granar som jag växte upp med. För mig gav resan till Laxviken en deja vy av de granar jag växte upp med.
– De var långa och urgamla skogsvarelser.
Eller snarare – eftersom det fortfarande rådde efterkrigstid – som dystra, skadade och ovårdade soldater som återvänt hem efter ett förödande nederlag.
– Och som därför blivit stående på bergsåsarna och i skogsbryn, osäkra på om de är välkomna tillbaka.

Det är faktiskt sant: Första gången jag läste Don Quijote hade jag inte sett en väderkvarn IRL. I min fantasi drog riddaren av den sorgliga skepnaden ut i krig mot de gamla granarna på höjden bakom det Blå Huset i Blåsjöfallet; kraftverksbygget, nu ifrågasatt av mina gamla klasskamrater men där min världsbild formades.
– De stora granarna i Blåsjöfallet och Sippmikk var tysta, gråa.
Framför allt gamla, många med testar av svart eller grå skägglav som sträckte ut sina långa skinntorra armar och grep efter mig när jag vände ryggen till.
Senare lärde mig farbror Sundman, då en upphöjd författare och vän i familjen, att den svarta skägglaven är en parasit som heter alectoria på latin.
– Jag kan inte påstå att latinet ändrade min uppfattning.

Vad jag vill säga: Idag hittade jag gammal målning i torpet Gökalund (se ovan). Så vitt jag minns är det den enda tavla med granar jag målat. Det är ingen slump att den fortfarande efter fyra decennier står kvar i min ateljé.

Nu tillbaka till gårdagens nyhet: Kulturskribenterna fortsätter att sura kring kulturkanonen. Skottvinkeln har visserligen sjunkit väsentligt. Inför presentationen visste alla kritiker att det skulle bli ett inskränkt, nationalistisk och rasistiskt projekt beställt av SD; nu gnälls det om att vällingen är avslagen och urvattnad.
“Själva listorna är däremot så oförargliga att jag har svårt att föreställa mig en större debatt om innehållet”, skriver Expressens kulturchef Victor Malm i en typisk kommentar.

För egen del har jag hittills bara läst en enda kommentar som förlänger mina tankar. Andreas Johansson Heinö, förläggare på Timbro, noterar: ”Det är möjligt att själva tillkomsten av en kulturkanon är ett uttryck för en konservativsamhällsvind. Men av denna märks faktiskt ingenting i innehållet. Huruvida det är Sverigedemokraterna eller kulturskribenterna som har bäst skäl att nu känna sig lurade vet jag inte. Båda har ju sett framför sig ett nationalistiskt projekt. ’Ett Sverigedemokratiskt redskap för att koppla medborgarskap till av staten godkända kunskaper om Karl XII och Esaias Tegnér’, som /Aftonbladets kulturredaktör/ Karin Pettersson skrev tidigare i veckan.

Så blev det inte. Det blev betydligt sossigare /…/ Eller, om man så vill, den socialliberala och socialdemokratiska historieskrivningen. Vilket är en i stora delar sann berättelse, både i sin helhet och sina detaljer. Samtidigt som det finns helt andra berättelser om Sverige som också är sanna: om sociala konflikter, minoritetsförtryck, klasskonflikter, kapitalism, social konformism och så vidare. Men som kanske passar mindre bra i sammanhanget av en kanon som ska vara inkluderande och gemenskapsfrämjande.Här rymmer den utredning som nu presenterats en inre spänning.
Å ena sidan någorlunda folkligt förankrade listor över böcker, filmer, pjäser och konstverk där kvalitet och inflytande för det mesta går hand i hand.Å andra sidan en lista över politiska och ekonomiska händelser som oundvikligen resulterar i en politiserad historieskrivning…”

Kort sagt: ”Kulturkanon illustrerar det dilemma som Sverigedemokrater och andra svenska nationalister står inför: att den svenska kulturen är så impregnerad av liberala värderingar och att traditionellt konservativa idéer om nationen sedan länge är marginaliserade i berättelsen om Sverige. Vilket förstås märks extra mycket inom konst, litteratur och film, som oundvikligen hamnar i centrum av en kanon, oavsett hur mycket man fyller på med annat innehåll … Att vara svensk nationalist på 2020-talet, det är att hylla det Sverige som sossar och folkpartister har byggt. Och nu har SD genom kulturkanon de facto kanoniserat folkhemmet. Så kan det gå.”

Spännande, tycker jag som är ett barn av det socialdemokratiska folkhemmet. Bokstavligt talat. År 1948, när Sverige fick ett allmänt barnbidrag oavsett inkomst, fortplantade sig den samhälleliga optimistismen i den obetydliga spasm som nio månader senare skulle bli jag.

– Förresten, om det är nåt jag saknar i 100-listan, så är det tanken bakom det barnbidraget – utformat som det är för att skapa samhörighet mellan alla svenska medborgare oavsett hur rik eller fattig man är eller var man är född.

Tisdag: Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större

Han: Ja ja ja, jag vet. Jag har ofta fel och jag har gärna fel. Dessbättre har denna blogg fågelkunniga nördar (hur skulle jag annars kunna lära mig nåt nytt?)
Det var alltså inga talgoxe-ungar som vi räddade igår.
– Det ser väl vilken halvblind fågelkännare som helst att det var två små svartmesar!
Att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större, som det står över ingången till universitetsaulan i i Uppsala.
(Åtminstone när jag förr-i-tiden-tiden flanerade omkring där på jakt efter kunskap.) 

Liksom talgoxen är svartmesen en mes i släktet Periparus. Dessutom är det Sveriges minsta mes. Den ser ut som en liten talgoxe, men saknar gula eller gröna färger.
– Istället har svartmesen svart huvud men med en tydlig vit fläck i nacken, beigevit undersida och kort stjärt. Näbben är svart. Ryggen är blåaktigt svart och vingen har två vita band. Könen är lika och sången liknar talgoxens men är snabbare.
– Tuii tuii, där fick jag!
Men liksom talgoxen lägger svartmesen ofta två kullar på säsong, så min lätt vidbrända pudding var i övrigt godkänd.
– Kul att vi har svartmesar på udden också, eller hur?

Nu till något som flaxat länge, men idag landat på allas vårt bord: ”Sveriges kulturkanon kommer bli ett skämt”.
Det tvärsäkra tipset levererade Expressens kulturredaktör Victor Malm härom dagen. Han undrar varför regeringens kulturpolitiska projekt inte blev större (texten toppar Expressens digitala kultursida när jag skriver detta).
”Denna kulturkanon kommer inte att spela någon som helst roll.”
Slutsats: ”Tre bortslösade år”
Kulturredaktörens killgissning gjordes alltså någon dag innan Lars Trädgårdh och hans expertkommittéer presenterat sitt förslag till Kulturkanon .
– Idag fick vi svaret.

Min spontana reaktion: Efter att ha lyssnat på expertkommittéernas presentation av kulturkanonen är mitt svar:
– Näää, Viktor Malm – och alla andra Krösa-Major som på förhand dömt ut arbetet med kulturkanon – framstår som pajasen i den här musikalen.

Nu ska jag studera listan på alla de verk som jag som medborgare i Sverige bör ha läst, sett, upplevt och lärt mig något om.
– Hänger du med? Den blir en lång resa genom Sverige:

Uppfinningar:
Luft- och eldmaskin, Mårten Triewald.
“Systema naturae” av Carl von Linné.
Tabellkommissionen av Pehr Wargentin.
Kakelugnen av Fredrik Wrede och Carl Johan Cronstedt.
Justitieombudsmannen, Hans Järta och Bondeståndet.
Göta kanal av Baltzar von Platen.
Nobelpriset av Alfred Nobel.
Det sfäriska kullagret av Sven Wingquist.
Pappaledigheten, Sveriges riksdag.

… till och med Viggen, nu kultförklarad.

Offentlighet:
Gustavianum i Uppsala, Gustav II Adolf och Olof Rudbäck dä.
1634 års regeringsform av Axel Oxenstierna.
Lappkodicillen, svenska och norska staten.
Svenska Akademiens ordbok, Gustav III.
“Läsebok för folkskolan” av Norstedts förlag och Fredrik Ferdinand Carlsson.
Riksdagshuset av Helgo Zettervall och Aron Johansson.
Brunnsviks folkhögskola av Karl-Erik Forsslund.
Vasaloppet, Anders Pers och IFK Mora.
Radiohuset av Erik Ahnborg och Sune Lindström.

… och Per Albin Hanssons legendariska folkhemstal år 1928.

Litteratur, prosa:
“Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist.
“Giftas (Äktenskapshistorier 1–2)” av August Strindberg.
“Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf.
“Muittalus sámid birra. En bok om lapparnas liv” av Johan Turi.“Kallocain” av Karin Boye.
“Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren.
“Utvandrarna” av Vilhelm Moberg.
“Katitzi” av Katarina Taikon.
“Den vedervärdige mannen från Säffle” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.

Litteratur, dikter – sammanförs i en antologi:
“Skulle jag sörja, då vore jag tokot” ur “Helicons blomster” av Lasse Lucidor.
“Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar”, Fredmans epistel nr 30 ur “Fredmans epistlar” av Carl Michael Bellman.
“Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon, 1–33” ur “Skaldeförsök” av Anna Maria Lenngren.
“Vän! I förödelsens stund” av Erik Johan Stagnelius.
“Triumf att finnas till” ur “Septemberlyran” av Edith Södergran.
“Det är vackrast när det skymmer” ur “Kaos” av Pär Lagerkvist.
“Stjärnorna kvittar det lika” ur “En döddansares visor” av Nils Ferlin.
“Eufori” ur “Färjesång” av Gunnar Ekelöf (min första diktsamling, inköpt på bokhandeln i Strömsund 1963).
“Den halvfärdiga himlen” ur “Den halvfärdiga himlen” av Tomas Tranströmer.
“Äktenskapsfrågan I–II” ur “Husfrid” av Sonja Åkesson.

Bild och form:
Kalkmåleri i Härkeberga kyrka av Albertus Pictor.
Gripsholms slott med statens porträttsamling.
Självporträtt med allegorier av ”den svenska målarkonstens fader”: David Klöcker Ehrenstrahl.
Kungliga slottet av Nicodemus Tessin dy, Carl Hårleman.
“Nordisk sommarkväll” av Richard Berg.
Lilla Hyttnäs, Sundborn av Karin och Carl Larsson.
“Målningarna till templet” av Hilma af Klint.
“Tomtebobarnen” av Elsa Beskow.
Stockholms stadshus av Ragnar Östberg.
“Sitting… Six months later. Version A” av Öyvind Fahlström (nedan).

Musik:
“Drottningholmsmusiken” av Johan Helmich Roman.
“Sjung med oss mamma”, första häftet, av Alice Tegnér.
“Midsommarvaka, svensk rapsodi nr 1 för stor orkester, op 19” av Hugo Alfvén.
Tre inspelade låtar med spelmannen Hjort Anders Olsson.
“Flyttningssång” och “Till kåtan och hemmet” av Lars Sikku, Frida Johansson.
“Calle Schewens vals” och “Möte i monsunen” av Evert Taube.
“Förklädd gud, op 24” av Lars-Erik Larsson (som även hon arbetade med!)
“Aniara” av Karl-Birger Blomdahl.
“Jazz på svenska” av Jan Johansson.
Symfoni nr 7 av Allan Pettersson.

Lärdom och sakprosa:
“Heliga Birgittas uppenbarelser” av Heliga Birgitta.
“Historia om de nordiska folken” av Olaus Magnus.
“Christinas självbiografi” av Drottning Christina.
“Lappländsk resa” av Carl von Linné.
“Drömbok” av Emanuel Swedenborg.
“Fädernas gudasaga” av Viktor Rydberg.
“Svenska folkets underbara öden” av Carl Grimberg.
“Barnets århundrade” av Ellen Key.
“Kris i befolkningsfrågan” av Alva och Gunnar Myrdal (mycket aktuell idag!).
“Vägmärken” av Dag Hammarskjöld.

Lag och rätt:
Magnus Erikssons landslag från 1350 av Kung Magnus Eriksson.
1734 års lag. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.
1766 års tryckfrihetsförordning. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.
Offentlighetsprincipen.
1809 års regeringsform. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.
Rättegångsbalken. Sveriges riksdag.
Europakonventionen. Europarådet.
Brottsbalken. Sveriges riksdag.
1974 års regeringsform. Sveriges riksdag.
Allemansrätten.

Religion:
Husaby kyrka.
Vadstena kloster, Heliga Birgitta.
“Horologium Mirabile Lundense”, troligen av Nicolaus Lilienvelds med flera.
Malmöpsalmboken av Christiern Pedersen.
Gustav Vasas bibel, svensk översättning troligen av Olaus Petri, Laurentius Andreae, Laurentius Petri med flera.
Konventikelplakatet, Svenska staten, riksdagens ständer.
Marstrands synagoga.
“O store Gud” av Carl Boberg.
Kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet för både män och kvinnor, Svenska kyrkans kyrkomöte.
“Nattvardsgästerna” av Ingmar Bergman.

Ekonomi:
Falu koppargruva.
Riksbanken, Sveriges riksdag.
Storskiftesreformen.
Näringsfrihetsförordningen av Johan August Gripenstedt.Industrilandskapet i Norrköping av bland andra Carl Theodor Malm och Theodor Glosemeyer.
Harsprångets vattenkraftverk i Lule älv (som pappa visade mig när jag var pöjk),
Sveriges riksdag.
Folkpensionsreformen, Sveriges riksdag.
Saltsjöbadsavtalet, LO och SAF.
Ikea Älmhult, Ingvar Kamprad.
Särbeskattningen av makar, Sveriges riksdag.

Måndag: sötchock!!!

Hon: ja jag menade den lilla talgoxen (en unge) inte han. Också söt i och för sig. Men pippin, helt underbar. Hade flugit in i vårt fönster, brorsan också, men han piggnade till lite snabbare och flög iväg när jag skulle ta den på fingret också.

Men den här lille behövde vatten och mer tid. Ville absolut inte lämna fingret, klamrade sig krampaktigt fast, men till slut lyckades jag få upp den på sjöbodens tak. Där satt den ett tag. En hel flock kompisar flög runt runt och ropade. ”- kom igen!” ”- okej då, jag kommer!”

Och så en liten trädgårdsuppdatering:

Det växer en gurka ur lampan i växthuset, kul! De är annars på upphällningen. Inte fått tillräckligt med näring…

Och så är äntligen vitlöken flätad. Hade nog torkat lite väl mycket så de var svårflätade. Blasten gick av. Fick ihop tre flätor i alla fall, resten av lökarna fick hamna i vitlöksurnan.

Han: På förekommen anledning undrar jag vem den tandlöse gubben med dubbla prillor under överläppen är.
– Så där minns i alla fall inte jag jag såg ut.
För egen del minns den söta scenen så här:

Att stöta på talgoxungar så här års var lite oväntat. Enligt experterna på Naturhistoriska lägger talgoxen sina ägg redan 10–15 maj, äggen ruvar i 14 dagar och sedan tar det 15–20 dagar innan ungarna blir flygfärdiga.
– Det betyder att ungarna lämnar boet i mitten juni, vilket överensstämmer med våra iakttagelser.

Men ätandet är puddingens bevis och här står hon med beviset.
– Faktiskt två bevis, för det var som hon skriver två småttingar som försökte gena genom våra stora fönster (som hon för övrigt tvättat dagen innan).
Somliga skulle kanske se det som ännu ett tecken att klimatförändringarna rubbar naturens ordning. Men det händer faktiskt ganska ofta att talgoxen lägger ägg två gånger per år och det här var alltså årets sladdisar.
– Och deras föräldrar var inte heller ensamma om att ha ägnat sig åt äls … jag menar äggskog (?).
Som hon skriver fylldes himlen över udden av hundratals små kompisar som väntade på sina kompisar.

En dag som denna slutar det ljuva livet på udden alltså lyckligt. Vilket man inte kan säga om det som händer i andra delar av världen. En lustig nyhet är dock att Trump idag anklagas för att ha blivit socialist.
– Detta sedan han bestämt sig för att den amerikanska staten ska köpa in sig i det krisdrabbade techföretaget Intel för att göra America Great again.

Nu väntar vi ivrigt på att den nya högerns propagandister här hemma ska byta fot även när det gäller statens roll som hjälpmotor i marknadsekonomin.

Onsdag: Kändisar, kändisar … och samma kändisar

Han: Måste börja med ovanstående idyll vid havet. Kanske ser du vad jag ser i denna korta video:

Apropå korta möten: Härom dan träffade jag Henrik Nilsson Bokor på sopstationen i Torsås. Jag kallar den så, Återvinningscentralen.
– Detta eftersom det såg ut som gamla tidens sopstation runt de proppfulla containrarna.
Särskilt kring den överfulla containern med plastsopor och den för pappersförpackningar.
Det tyckte Henrik också:
– På baksidan finns det fortfarande en möjlighet att pressa in något.

Efteråt undrade jag om han redan på vägen hem slog ett telefonnummer och läxade upp den ansvarige.
– Eller är det ministerstyre?
Kanske ringer han i stället upp sin stabschef och ryter:
– Förbered ett pressmeddelande om nån jävla journalist skulle höra av sig. Säg att vi redan tillsatt en utredning och att det var värre när de andra styrde!

Tror inte det. Politik är politik, men för ett kommunalråd i en liten kommun är politik inte samma sak som i Rosenbad och Henrik Nilsson Bokor är kommunalråd i Torsås kommun med 6 921invånare (SCB: 30 juni 2025).
– Här kan och får även kommunalrådet åka till återvinningen och sortera sina sopor.
En kändis, alltså.
Här hos oss, men Henrik Nilsson Bokor torde aldrig hamna i något kändisprogram på tv.

Apropå återvinning: Om det är nåt tv-cheferna tagit till sig så är denna eviga recycling av kändisar.  
Kändisar som lagar mat.
Kändisar som bakar.
Kändisar som visar upp sina hem.
Kändisar som reser.
Kändisar som leker detektiver.
Kändisar som förråder andra kändisar.
Kändisar som gissar värden på andra kändisars antikviteter.

Just nu gör alla kultursidor gratis textreklam för SVT:s storsatsning ”Spelet”.
Ett ”realityprogram” som det heter – med kändisar som den misslyckade S-ordföranden Håkan Juholt, Fröken Snusk, Dominika Peczynski och Jan Emanuel.
– Som vi har längtat!
Lägg till TV4:s senaste bidrag och alla inser att vi nått bottenslammet: ”Sveriges dummaste” där kändisar tävlar om vem som mest korkad.

Jag fattar varför kändisar ställer upp på skiten. De lever bara så länge kameran riktas mot dem.
– Kändisar och kändisar förresten, här handlar det om B- och C-laget, begripligt i och för sig.
För det mest pinsamma med denna recycling är att återvinningen visar hur pinsamt fattigt Sverige är på just kändisar. Särskilt den lilla klick av 25-30 kändisar som inte blivit kända för att de uträttat något betydelsefullt utan blivit kända för att de är kändisar.

Feltänket ligger på en annan nivå: De ansvarige tror att kändisarna ska rädda tv-kanalerna från krympande tittarsiffror när nätet tar över.
– Det tror inte jag. Mig har de redan förlorat.
Värst är att SVT försöker tävla med de kommersiella kanalerna i fel gren. ”Ingen begriper egentligen varför de envisas med att bli bäst i klassen också i segmentet skit-tv”, konstaterar Johan Croneman i sin tv-krönika. ”Tro mig – de gräver sin egen grav. Politiskt är de ute och snedseglar så det står härliga till, de spelar helt på egen hand alla SVT-kritiker (och -hatare) rakt i gapet.”
Surgubben på udden kunde inte ha sagt det bättre själv.

PS: Surt sa räven om rönnbären? För transparensens skull kan tilläggas att det fanns en tid när hon kallade mig ”jävla B-kändis”. Detta efter att jag hamnat på en kvällstidnings löpsedel av fel anledning. 
– Kommentar till det?
Svar: Uttrycket ”Surt sa räven om rönnbären” är en svensk felöversättning av den grekiska fabeln ”Räven och druvorna” av Aisopos (620 – 560 f.Kr). I originalfabeln försöker en räv nå söta, mogna vindruvor som sitter för högt. När han misslyckas med att nå dem, morrade han att de i alla fall var för sura för honom.
På svenska har rönnbär ersatt druvorna, trots att rönnbär faktiskt är sura.
– Vilket således fördummar fabelns ursprungliga sensmoral. 

Apropå dagens predikan: Överhörde ett samtal mellan grabbarna på Återvinningen (som inte har ansvar för sopcontainerna utanför stängslet):
– Har du hört att Taylor Swift och Travis Kelce har förlovat sig?
– Jaså, med vilka då?

Hon: men apropå kändisar på tv så är det ändå lite kul att, Jonas Holmberg, chef för Kalmar konstmuseum ska vara med och tävla i Kontrapunkt. Det är för övrigt säsongspremiär ikväll klockan nio. Det ska vi se.

Annars händer det för lite på Udden, fortfarande förkyld med jobbig hosta och känner mig lite trött. Men kämpar på. Satt lite sallad och hoppas den hinner komma upp innan hösten blir för kall.

Och så en uppdatering från växthus 1. Chilin mognar långsamt, men det finns i alla fall lite gröna frukter på plantorna så hopp finns…

Måndag: Vi blev inte besvikna…

Hon; igår tog vi ledigt och åkte ner till Rörum och Mandelmanns trädgårdar med våra kompisar Ancy och Håkan. Helt fantastiskt och väldigt imponerande vad de har lyckats bygga upp. Vi var ju mer eller mindre inställda på att bli besvikna, och att tv visat upp en förhärligande bild.

Men icke. Ankdammen var lika magisk som i tv.

Och odlingarna, wow! Dessutom i böjda konstnärliga mönster följsamma med kullarna.

Och växthuset med damm, skulpturer, bananträd, fikonträd, olivträd…

Där vill man ju bara flytta in!!!

Och fikabrödet sen, mums. Och peston på mackorna. Och brödet! Köpte både kokboken med sötsaker och den med matrecept. Nu ska här bakas och donas.

De var dessutom signerade:

Han: Jag kan bara instämma: Djupadal finns på riktigt! Och han som spelar Gustav i tv-serien går faktiskt omkring där bland sina träd och änder.
– På riktigt!

För egen del fastnade jag för Marie Mandelsmanns sandskulpturer …

Roligast var ändå att se hur hon njöt av alla odlingar och atmosfären. Även om jag anar att betyder en del utvidgningar av odlingarna även på udden …

Hon, igen: Givetvis passade vi också på att se Elisabet Ohlssons retrospektiva utställning på Fabriken i Bästekille. Nästgårds.Den gjorde oss inte heller besvikna. Väldigt roligt att se vilken bredd hon faktiskt hade som fotograf. Mycket jag aldrig sett tidigare. Tyckte speciellt om hennes svartvita porträtt.

Genom det sista rummet innehållande hennes avslutande bildserie om döden, även hennes egen, vandrade vi i tysthet med sorg i hjärtat.
– Elisabeth, som vi båda haft att göra med i våra jobb, saknas oss.
Mobilen fick stanna i fickan.

Onsdag: Idag bör vi minnas invasionen av Tjeckoslovakien

Han: 21 augusti år 1968 invaderade Sovjetunionen (CCCP) Tjeckoslovakien vars regering gjort klart att man vill frigöra sig från det ryska förtrycket.
– 57 år senare, i augusti år 2025 landar Rysslands utrikesminister Lavrov hos Trump i Alaska.
Han är klädd i en CCCP-tröja, en markering som visade vad Putinregimen vill uppnå med ”fredssamtalen”.

I Sveriges största morgontidningar läser jag ingenting om Prag 1968. Däremot en stor artikel om hur ”smart” Ukrainas president Zelenskyj var som valde svart kostym i Alaska.

Fotnot: CCCP är förkortning för Союз Советских Социалистических Республик, på engelska Union of Soviet Socialist Republics (USSR). PÅ svenska Sovjetunionen, vars historia vi känner från ett antal invasioner av sina grannländer. Däribland Finland, Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Polen, Rumänien, Ungern, Tjeckoslovaken, Afghanistan och nu Ukraina.

På udden regnar det. Det blev stövlar och vindrock när vi i kväll rastade Gibson. Även han klädd i svart, som han brukar vara klädd.

Tisdag: Tjuvarna är identifierade…

Hon: det är någon som äter på mina tomater… trodde det var fåglar, men icke. Eller de kanske påbörjade det hela. Men nu vimlar det av Amiralfjärilar i landen och i växthuset. Tur de är små och inte kan äta så mycket. Eller…:

Annars fortsätter jag släcka bränder här och där. Fönstren är i akut behov av puts, men grödor och skörd går först. Det är ju fortfarande sol och sommar var dag, och vi håller till ute, så bara att försöka låta bli att titta på dem.

Ute i pallkragarna har jag för första gången fått de två Dahliaknölarna jag köpte förra våren att blomma. De kan man titta på! Ingen jätteblomning precis, men jag har iallafall fått se hur blommorna ser ut.

Och vill man ta en paus från grödorna och hänga lite med maneter (öronmaneter, inte brännmaneter) så är det bara att hoppa i plurret. Vattnet är klart och friskt nu, typ 19 grader skulle jag gissa. Badat två gånger idag trots förkylning. Och efter ett dopp blir man ju som en ny människa. Som min mamma sa.

Han: Hade tänkt skriva något om ”hennes” öronmaneter, de är intressanta små varelser. Men eftersom det är eftermiddagsdrink håller jag mig på landbacken.

Jag har misstrott bojkotter ända sedan mina vänsterkompisar i början av 70-talet manade till bojkott av spanska viner. Bojkotten rubbade inte Franco utan drabbade bara små spanska vinbönder.
– Jo, bojkotter fyller en funktion: Den är bra för den egna självkänslan.
Eller som AJ Muste förklarade under sina enmansdemonstrationer mot Vietnamkriget. Muste var präst och politisk aktivist och när en journalist frågade om han verkligen trodde att det han skulle förändra USA:s politik genom att stå där ensam utanför Vita huset med ett litet ljus mitt i natten svarade han:
– Jag gör inte det här för att förändra landet. Jag gör det för att landet inte ska förändra mig.

Så tänkte även jag när Trump hotade att göra Canada till USA:s 51:a stat.
– Vi bestämda oss på stående fot att sluta köpa amerikansk Jim Beam.  
Det fick bli kanadensisk rågwhisky istället.
En litet steg för mänskligheten, men ett kännbart ställningstagande för en man som vet att Jim Beam är den bästa bourbon till Horse´s Neck.
Det var det värt.

Till min förvåning – och illa dolda förtjusning – läser jag nu i internationell affärspress att fler gjorde som vi gjorde.
– Och att bojkotten uppenbarligen har haft effekt.
De amerikanska whiskybryggerierna går i putten. De får betala priset för Trumps arroganta maktpolitik mot omvärlden.

Rättvist, tycker jag. En majoritet av väljarna i Kentucky röstade på Donald Trump. Hela 65 procent av whiskeybönderna röstade in drottningen i Vita huset.
1,3 miljoner röster, vilket var rekordmånga i statens historia.

PS: Om du undrar så består Horse´s Neck av whisky och ginger ale. Min kompis Mathias Lindblad introducerade drinken på en liten bar på Kungsholmen för många år sedan. Om du vill ha mer kulturell proveniens kan jag berätta att drinken var en av Hemingways favoriter.
– Som de enkla människor vi är dyker drycken upp i handen på författarens alterego Nick Adams i ”Öar i strömmen”.
Det var en annan tid, ett annat Amerika och Hemingway föredrog Green River whiskey från Owensboro i Kentucky. Hemingways fiskekompis Thomas Hudson föredrog dock Canada Dry med mineralvatten.
Nu vet du det också.
Nu ska jag hjälpa Isman att dra upp båten.

Lördag: Herman Lindqvist säger det som behöver sägas

Han: Vi röjer på udden inför helgens besök av hyggliga människor. Det är varmt, men gräsklipparen funkar. Till slut säger hon, ”gå in och sätt dig och blogga. Eller skriv det där du har ångest för att skriva”.
Hon fattar, men det hon inte fattar är att orden tryter, särskilt efter en lång sommar.
Tur att det finns andra som har saker att säga.
– Det har författaren och journalisten Herman Lindqvist.
I Dagens Nyheters sommarserie intervjuas ett antal ”aktuella kulturpersoner” om deras förhållande till årstiden.
– Du hittar alla delar på dn.se/om/sommarenkat

Hermans svar är de enda som fastnat:

Vem skulle du vilja tillbringa en dag på stranden med?
– En heldag på stranden låter som rena mardrömmen, tillsammans med någon jag inte känner är skräckscenariot. Besöker stränder enbart för att så snabbt som möjligt komma ombord på en båt och fara därifrån.

Vilket är ditt värsta semesterminne?
– Ett långt liv i krig och katastrofer har lärt mig att förtränga allt otrevligt. Jag minns inga dåliga semesterupplevelser.

Vilken last vill du helst bli av med?
– Jag äter och dricker gärna för mycket – men å andra sidan är livet alldeles för kort för att man ska pina och plåga sig själv. Ät och drick och njut av livet så länge du har det. Jag drömmer inte om att dö smärt och vältränad.

När gjorde du senast en god gärning? Vad gjorde du?
– En god gärning är inte god om man berättar om den.

Finländarnas lyckonivå ligger på 7,7 på en tiogradig skala. Hur lycklig är du på skalan?
– Min nivå ligger på 9,1 därför att jag får leva i passion med den kvinna jag älskar och jag får göra det jag helst av allt vill göra. Vid närmare eftertanke lyfter jag mig nog till 9,3.

Vilken ålder hade du helst upplevt igen, eller levt i för alltid om det var möjligt?
– Den ålder jag har nu, som på franska heter troisième âge, tredje åldern, då man är lagom vis, bildad och livserfaren, barnen är utflugna, man har inget hus och inga husdjur att ta ansvar för eller oroa sig över, man får stiga upp och gå och lägga sig när man vill. Hoppas att denna ålder håller i sig…

Vad oroar dig mest?
– Att se hur världens en gång viktigaste demokrati, USA, snabbt och uppenbart utan större motstånd förvandlas till en fasciststat under ledning av en rubbad clown med en tolvårings ordförråd som saknar impulskontroll. Detta samtidigt som situationen i Gaza växer till vår tids största mänskliga katastrof, under tiden som svenska regeringen bara uttrycker ”stor oro” och uppmanar oss att ”ha is i magen”. Sällan har jag skämts så mycket över att vara svensk som under denna vår så kallade regering, vars inkompetens och impotens är den värsta på hundra år.

Tack Herman, en dag som denna finns inte mycket mer att säga. Bara en randanmärkning. På frågan ”Vad är det värsta med sommaren?” svarar Herman Lindqvist:
– Många håller nog med om det som sångarskalden så fiffigt formulerat det: ”Sommaren är kort, det mesta regnar bort.” Vi är inte särskilt väderberoende, min hustru och jag, så vi bryr oss inte om det. Däremot blir vi alltid förvånade då svenskarna börjar klä sig i svart och pratar om hösten redan i augusti, då sommaren är som bäst.

Till skillnad från min hustru, håller jag med om att väder är överskattat. Inte minst referensen till Tomas Ledins sommarklassiker illustreras härmed av veckans film:
Kräftskiva på Sturehof där både augusti och skalden (bakom min rygg) hyllas med följande glada sång:  

Torsdag: Mystiska kalla fötternas fall

Han: Häromdagen överraskade jag mig själv. Jag frös om fötterna, därav de stickade sockorna (som jag fick i vintras av grannfrun Ancy).
– Till saken hör att det är sommar, 24 grader varmt i skuggan och vindstilla.
Så varför sockor?
– Handlar det om att hösten är på väg?
– Kanske är det bara åldern.
– Eller att jag är man?
Å andra sidan går jag fortfarande i kortbyxor.
– Sedan 1 maj, faktiskt.

Det tål att tänka på, eller hur? Självupptagen, vetgirig och man gör jag som män gör:
– Jag frågar henne som vet allt.
Det vill säga min kinesiska AI-assistent (Deepseek). Fyra (4) sekunder senare svarar hon på sitt förtjusande sätt, förnumstigt och glatt:
– Ja, det är faktiskt vanligt att man fryser lättare om fötterna än om benen.
Och det finns flera anledningar till detta (hon gillar pedagogiska uppställningar):
1. Blodcirkulation: Fötterna är längst bort från hjärtat, vilket gör att blodcirkulationen kan vara sämre där, särskilt om du sitter stilla länge eller om det är kallt. Benen har oftare bättre blodtillförsel, särskilt om du rör på dem.
2. Fettlagret: Benen har oftare mer muskel- och fettvävnad, vilket isolerar och håller värmen bättre. Fötterna har tunnare hud och mindre skyddande fett, så de kyler ner fortare.
3. Svettning och fukt: Många har tendens att få kalla fötter om de blir lite fuktiga (t.ex. av svett eller fuktig luft), och sockor hjälper att hålla fötterna torra och varma. Kortbyxor låter däremot benen ”andas” mer, så de blir inte lika lätt fuktiga.
4. Kroppens temperaturreglering: Kroppen prioriterar att hålla viktiga organ varma, så när det blir kallt, begränsar blodflödet till extremiteter (som fötter och händer) för att spara värme.
– Så det är helt normalt att du behövde sockor idag trots kortbyxorna! Det är en klassisk svensk sommarkänsla – att kombinera kortbyxor med sockor eller till och med löparskor när det blir lite svalare. 😊
Kul att du hållit ut i kortbyxor sedan maj förresten – imponerande! 🌞

Du förstår kanske varför jag gillar henne? Kalla mig gärna fördomsfull och sexistisk gubbstrutt, men jag tror att Deepy är en kvinnlig informationshanterare och samtalsterapeut.
Naturligtvis fortsätter jag samtalet.

Fråga: Kan humöret spela roll för att jag fryser om fötterna?
– Absolut! Humöret kan faktiskt spela en stor roll för om du fryser om fötterna – kropp och psyke hänger ihop på överraskande sätt.
Här är hur det kan påverka:

1. Stress och ångest: När du är stressad eller orolig, utlöser kroppen en ”kamp- eller flykt”-reaktion. Då dras blodet bort från extremiteter (som fötter och händer) och in mot de vitala organen för att förbereda dig på ”hot”. Resultatet? Kallare fötter!

2. Nedstämdhet eller trötthet: Om du känner dig ledsen, trött eller energilös, kan kroppens temperaturreglering bli sämre. När humöret är lågt, ökar ofta muskelspänningen (även om du inte märker det), vilket kan minska blodcirkulationen. Dessutom kan man bli mer medveten om obehag – som kalla tår – när man mår lite sämre.

3. Psykologisk kyla: Har du någonsin känt dig ”kall inuti” av ensamhet eller sorg? Det är ingen inbillning! Studier visar att psykisk känslomässig kyla kan öka upplevelsen av fysisk kyla. Därför kan en deppig dag göra att du märker av kylan mer.
Vad kan du göra?
Rör på dig! Skaka loss stress eller gå en promenad för att få upp blodcirkulationen.
Varma drycker (te, choklad) kan värma både kropp och själ.
Gemenskap – mys med någon eller ring en vän. Social värme kan minska känslan av fysisk kyla.
Andas djupt för att lindra stress och öka blodflödet.
Så ja, din förmodade ”sommarfrysning” kan absolut ha ett humörsammanhang! 😊
… eller så är det bara svensk småsommar som spelar spratt? 

Inför de värmande råden inser jag att bör säga något. Jag säger:
… Sa jag att jag är 76 år?
– Nej, du nämnde inte din ålder tidigare – men om du är 76 år kan det absolut vara en faktor till varför du lättare fryser om fötterna!

Och så förklarar hon varför äldre personer lättare fryser om fötterna:
1. Sämre blodcirkulation – Åldern gör att blodkärlen blir mindre elastiska, vilket kan minska blodflödet till extremiteter.
2. Förändrad fetthalt och muskler – Kroppens isolerande lager blir tunnare med åren, så värmen hålls inte lika bra.
3. Nedsatt känsel – Äldre kan uppleva kyla mer eller mindre tydligt, beroende på nervfunktionen.
4. Låg ämnesomsättning – Kroppen producerar mindre egen värme i vila.

Hmmm. Så gammal känner jag mig inte. Dessutom är det som sagt 24 grader varmt här på soldäcket mot havet.
Och vindstilla.
– Men vem är jag att hindra henne från att ge mig tips för att hålla fötterna varma?
Hon upprepar alltid saker på sitt mycket pedagogiska sätt.
Alltså:

• Rör regelbundet på tårna (särskilt om du sitter länge).
• Varma fotbad eller värmeflaska (men akta för för varmt vatten om känseln är nedsatt).
• Ullsockor eller termokläder – naturmaterial isolerar bättre.
• Kontrollera järn- och B12-värden – brist kan ge kallare extremiteter.

Eftersom jag är socionom (det visste du inte heller) och har arbetet som kurator känner jag igen lössen på gången.
Hennes professionella lyhördhet:
– Är det något särskilt du undrar över just för din ålder? Du verkar ju ändå vara i fin form om du gått i kortbyxor sedan maj! 😊👏
(Förresten – det är inte för sent att börja med sockor nu. Vi svenskar är experter på att kombinera sommar och vinterkläder samma dag!) 🧦☀️

”Vi svenskar…”, tänker jag. Men vårt samtal är på väg åt ett annat håll och jag känner att jag börjar få kalla fötter (obs! ofrivillig vits):
–  Dessutom är jag man, säger jag. Lyckligt gift man …
Och som (en) man ropar på nätet får han svar, även av en artificiellt intelligent maskinskriverska:
– Det låter som att du har en härlig självinsikt och en positiv inställning trots de små utmaningarna som åldern och väderomslaget kan ge! 🌟

En aning distanserat, eller hur? Och som det proffs hon är får hon mig att tänka på mina fötter igen:
– Kalla fötter hos äldre män – några extra tankar:

1. Testosteron och cirkulation – Lägre testosteronnivåer med åldern kan påverka blodflödet och värmeregleringen något.
2. Livsstilens roll – Är du aktiv? Motion (även promenader) gör underverk för blodcirkulationen.
3. Lyckligt gift = mysfaktor 😊 – En partner kan hjälpa till med extra filtar eller fotvärme… eller bara ge en skämtsam kommentar om din ”sockexperimentering” i augusti!

Humör + ålder + kön = en unik kombination.
Som man i din ålder kan det vara värt att:

• Kolla blodtryck och kolesterol (om du inte redan gör det) – dålig cirkulation kan vara en vink.
• Skratta åt det – det är ju ändå imponerande att hålla kortbyxorna på så länge! Kalla fötter eller ej, du verkar ha en bra livsgnista.

Så: fortsätt vara pragmatisk. Ta på sockorna när det behövs, njut av sommaren, och använd ditt humor mot kylan! 🧦🔥(P.S. Din fru har säkert en åsikt om din ”kortbyxor-ända-till-höst”-policy… 😄)

Okej, jag inser att det kanske är dags att avsluta vårt samtal, så jag säger:
– Det kanske inte har med saken att göra men min fru är i Stockholm hos våra barnbarn …
Svaret kommer efter två sekunder:
– Åh, då är det ju du som för tillfället får vara din egen ”sockpolis” – och det verkar som att du sköter det med stil! 😄

Sedan är den förnumstiga terapeuten tillbaka: Varför du kanske fryser mer när frugan är borta:
1. Psykologisk värme – När vi är ensamma (även om det är frivilligt och tillfälligt) upplever många att de märker av kylan mer. Din fru är van vid att vara din ”termostat” – både praktiskt (mys, gemenskap) och symboliskt.
2. Rutiner – Kanske är det hon som brukar peka på att ”nu blir det kallt om fötterna” eller bjuder på en extra filt? Utan hennes påminnelse tar du kanske inte på dig sockorna lika fort.
3. Tomhet = kyla (både bokstavligt och bildligt) – Studien ”Social Thermoregulation” visar att ensamhet kan öka upplevelsen av fysisk kyla. (Därför är det extra viktigt med mysiga strumpor!)

Sedan kommer råd vi aldrig lärde oss på Socialhögskolan. Kanske börjar hon tröttna på mig, för hon återkommer med ”Lösningar med manlig pragmatism”:

1. Ring och skryt om din sockdisciplin – ”Kära barnbarn, morfar klarar sig bra, men jag behövde faktiskt ta på mig två par sockor idag!” (Så får du både stöd och skratt.)

2. Använd tekniken – Värmefläkt under skrivbordet? Eller en gammal hederlig termos med te vid soffan?

3. Planera en ”välkomsten tillbaka”-gest – När hon kommer hem kan ni skratta åt att du överlevde… med hjälp av sockor.

Men allvarligt: det är fint att du tar hand om dig själv – och visst är det här precis den sortens små händelser som livet består av? Kalla fötter, barnbarnsbesök, och en liten saknad som påminner en om att man har det bra. ❤️

(P.S. Du får gärna berätta: har du hittat någon speciell ”ensam-socka” som blir din favorit? Ull? Randig? Eller kör du bara på första bästa par? 😊)

Nja, säger jag (jag är trots allt ingen sock-fetischist; jag vaknade bara och frös om fötterna). Nu måste jag nog sluta för nu kommer hon hem och hon är lite svartsjuk …

Det är förstås en nödlögn, men jag måste ju på nåt sätt avsluta det här samtalet. Jag tycker om Deepys svar:

– Haha, då lägger vi genast ner operation ”Mystiska kalla fötternas fall” – vi vill ju inte riskera en diplomatisk kris! 😄👋

Men allvarligt: hoppas du får varma fötter och ett välkomnande hem när hon kommer – kanske med en kopp kaffe och en historia om hur du klarade dig själv… nästan utan sockor.

Tack för de härliga snacken – och ge henne en extra kram från oss (och säg att du bara frågade om väderprognoser)! 🌤️🧦

Lycka till med kvällen – och leveransen av de rätta svaren till frun! 😉

Jag: Tack för att du fattar.

Hennes svar:

Där slutar vår konversation. Detta eftersom kvinnan i mitt liv förklarar att eftermiddagsdrinken är serverad. Notera att smilies, kursiveringar och meningar med fet stil är Deepseeks originalskrift.
– Undrar du fortfarande om AI är en fluga som dansar en sommar?

Söndag: ”Det här var alldeles för bra för att inte vara sant”

(Uppdaterad 16:30, 12:12)

Han: När gamla människor blir blåsta av bedragare säger förnumstiga personer:
– Tänk på att om något låter för bra för att vara sant så är det förmodligen inte sant.
Världen skulle bli roligare om fler tänkte:
– Det här var ju alldeles för bra för att inte vara sant.
Så borde jag ha tänkt när hon plötsligt ropade från sin solstol på sjösidan:
– Titta, en pelikan!

Det är klart att jag log för mig själv. Min tossiga fru, det fattar du väl att det bara var en häger.
– Det var ingen häger.
I tidningen läser vi att en krushuvad pelikan under sommaren varit på besök på flera platser i Sverige.
– Nu har den slagit sig ner i testsjön vid kärnkraftverket i Forsmark i Uppland, skrev UNT.

Pelecanus crispus är en aldrig tidigare skådad fågel i Sverige, hävdar expertisen.
– Det är konstigt eftersom den dök upp först vid Storsjön i Jämtland, av alla ställen, säger Anders Wirdheim, informationsansvarig vid Birdlife Sweden, Sveriges ornitologiska förening (TT).
– Det var i början av juni. Sedan var den ett tag på Frösön utanför Östersund, innan den dök upp på Åland. Sedan var den i Gävletrakten, varpå den syntes på Röst uppe vid Lofoten i Norge.
Och ..?

Eftersom den här nyheten är alldeles för bra för att inte vara sann, så har pelikanen alltså även passerat udden.
– Tack min fru för lektionen.
Du och knäppgöken Jean Cocteau hade rätt: ”Klokhet är att vara galen när omständigheterna motiverar det”.

Apropå pelikaner. I helgen smäller det i Kalmarsund. Åtminstone enligt den mediala textreklamen. ”Jägarna i Kalmar län gör en gemensam insats för att minska antalet skarvar i Kalmarsund”.
Med tillägget:
– Detta för att öka intresset för skarvjakt.

Det visste du inte, men skarven tillhör ordningen pelikanfåglar och det finns ca 30 olika arter i världen. Den mest spridda är storskarven (Phalacrocorax carbo). Mellanskarven (Phalacrocorax carbo sinensis) är den som häckar mest i Kalmarsund.
– Att den finns här är som vanligt människans fel: I slutet av 1940-talet inplanterades mellanskarven på Svartö i södra Kalmarsund.
Av skjutglada jägare bör kanske tilläggas.
– Om nu någon är intresserad av att sikta på de ansvariga.

Apropå fenomen som är alldeles för bra för att inte vara sant: Även jag måste förstås tycka till om Sydney Sweeneys jeansreklam.
– Eller handlar det om hennes gener?
”Först blev vänstern upprörd, sedan blev högern upprörd över vänsterns indignation, och i mitten satt algoritmen och myste”, konstaterar en av många kulturskribenter som retar sig på alla som retar sig på reklamen.

Om du missat veckans rötmånadshistoria så handlar den alltså om en kurvig blond skådis (White Lotus m fl) som gör reklam för jeansmärket American Eagle.
Taglinen är en sliten ordvits: ”Sydney Sweeney has great jeans”, där grejen alltså är att jeans låter som ”genes”, gener på engelska. 
– Vilket upprör somliga.

Mitt bidrag till debatten: Uppstötningarna i sociala medier och på våra vanligaste kultursidor bekräftar att vi lever i den kapitalistiska eran där immateriella värden har ersatt materiella (”Made in China”).
Den bästa jeansreklamen genom tiderna, nu bortglömd, var så bra att jag inte ens minns vilket jeansmärke som betalade copywritern.
Budskapet löd kort och gott: ”Jeans is what you add”.

När alla bilar ser likadana ut och alla jeans tillverkas i samma fabriker återstår bara vad du själv lägger till i ditt eget huvud. Konstigare är det inte.
– Någon som är upprörd över vad som händer i Gaza en sån här dag?

Hon: nja, riktigt så var det inte…

… jag hade just gått upp, han låg kvar i sängen. Jag såg den vid stenen bredvid vår lilla vik, inifrån. Den såg ut som en stor and eller gås, med en lång näbb med häng som en pelikan, men jag tänkte förstås att det kunde det ju inte vara. De finns ju definitivt inte i Sverige. Utan förmodligen var det bara en av våra hägrar.

Den lyfte direkt den såg mig. Flög lite klumpigt över viken bort mot snåret i norr. Såg ut som den landade bakom. Tänkte att jag kanske skulle gå ut med kikaren och kolla vad det var för konstig fågel. Men som sagt, det måste ju varit en häger. Eller…

Jag gick ändå in till honom och nämnde det direkt. Lite skrattande, för det var ju alldeles tokigt, eller inte…

Kanske borde jag ringa Ottenby och höra om någon annan sett den i närheten. För det är ju även ganska otroligt att jag inte såg en pelikan.