I var blomma 10 ståndare,
ordnade i två grupper,
5 i en inre ring, och
5 i en yttre ring.
Visst låter det som poesi? Det är det också. Det handlar förstås om midsommarblomster, den blomma som vi mest förknippar med midsommarfirandet.
Han: Tillhör du dem som inte fattat att alla fågelvänner och djuraktivister bor i människobyn? Välkommen till udden, idag har hon inte bara varit farmor utan även försökt rädda en liten andunge vars föräldrar uppenbarligen övergivit hen.
Självklart övervägde hon att adoptera den lilla varelsen. En unge till …
Hon: och alltså har jag inte riktigt tid att blogga, preppar inför hans ankomst för fullt!
Chateau Margareta har officiellt öppnat för säsongen. Nu är det fullbelagt fram till mitten av augusti … typ!
Han: Ja, sommarlägret har alltså öppnat. En fördel är att en dräng också får en dräng …
Och apropå kökspersonalens insatser inför midsommarfirandet känner jag ett visst behov av att berätta att jag under hela våren tänkt göra nässelsoppa. Fick ett bra recept av Richard Sexton:
Med Richards tillägg: ”I’ve just made the Guardian recipe and it’s fine although all that milk in the recipe slightly undermines the metallic/mineral sharpness of the vegetal broth. I also added some pancetta a few drops of sherry vinegar and will added some diced and boiled amandine potatoes.”
– I morgon blir det nässelsoppa, svarar jag.
Men så blev det inte. Kom aldrig till skott. Eller snarare:
– Jag insåg att det finns nödvändigt arbete och icke-nödvändigt arbete.
I klartext:
– Hennes plantor kräva dessa nässlor.
Ty det är inte bara vi människor som gillar nässelsoppa. Nässelvatten är ett av de allra bästa gödselmedel för hennes tomat- och chiliodlingar.
Och grundreceptet är detsamma:
– Du sätter på dig sina bästa handskar, plockar nässlor och lägger dem i en hink (i stället för en kastrull).
Sedan häller du över vatten så att det täcker bladen.
– Men istället för att koka bladen låter du hinken stå några dagar i solen.
Och du behöver inte krydda upp soppan, ingen vitlök, ingen muskot, no sherry vinegar …
Däremot luktar soppan illa, mycket illa. Det stinker!
– Framförallt bör du undvika att smaka på den.
PS: Som alla förstår har jag omprövat min infantila inställning till nässlor (”brända barn skyr nässlor”). Förr pinkade jag på dem när jag kunde, men insåg att det var att lägga lök på laxen (vilket är ett ordspråk från förr-i-tiden-tiden som inte ska förväxlas med uttrycket ”grädde på moset”).
– Att pinka hjälper absolut inte när det gäller nässlor. De tillhör nämligen den minoritet här på udden som gillar att man pinkar på dem.
Ronny Ambjörnsson vet hur de är. I sin Den hemliga trädgården (Albert Bonniers förlag, 2016) skriver han att nässlor har näsa för att snoka upp den finaste jord du har.
”Nässlorna är förklädda detektorer, de samlas där din jord är som bäst.”
Och även om hon inte erkänner det så är guldvatten till och med bättre än nässelvatten.
Han: Plötsligt händer det. Nu är det rosornas tid på udden. Om du undrar hur man får detta släkte av Rosa (latin) att komma igen år efter år?
– Plantera. Vattna. Framförallt: Låt de vara i fred!
Rosor är som människor. De föds, de lever. Ibland dör de, men det tillhör livets stora cirkel som Lejonkungen uttrycker det.
Och apropå det: Techmiljardärer i Silicon Valley är fixerade vid sin egen odödlighet – Jeff Bezos (59 år), Peter Thiel (55), Elon Musk (52 år) och Bryan Johnson (45) lägger miljontals dollar på att försöka lura döden.
Vad jag tycker om det?
– Pengarna i sjön grabbar!
Vad sägs om den här inställningen:
– Fördelen med att bli gammal är att inte ha någon framtid.
Jag har alltid gillat författaren Carl-Göran Ekerwald.
Åtminstone sedan maj 1968, när Jarefors visade mig en notis i Östersunds-Posten: Lyrans norrländska litteraturpris tilldelades i år Per-Erik Engberg för ”Kalejdoskopisk uppgörelse mellan ögat och den sovande handen”.
I juryns motivering till priset heter det: I en kvalitativt mycket jämn serie dikter präglade av intelligens och engagemang gör Engberg upp med de flesta moderna attityder och företeelser i välfunna och ofta satiriska bilder, där han på ett fint sätt utnyttjat de typografiska möjligheterna …
Det visade sig att ordförande i poesitävlingen hette Carl-Göran Ekerwald. Redan då en uppskattad författare. En röst i kulturdebatten som nu alltså även engagerade sig för att hitta talanger bland unga skrivare.
Ekerwald debuterade 1959 med novellsamlingen ”Elden och fågelungen” (som Carina Hansson och jag läst högt för varann i sängen). Sedan dess har han publicerat sig i princip varje år. Romaner om småstadslivet, dikter om kärlek och relationer, biografier om Goethe, Nietzsche och Shakespeare. Dessutom en mängd artiklar och översättningar.
En hög arbetstakt som han fortsatt med sedan dess.
– Och orden är inte slut än, ty Ekerwald fyller bara 100 i år.
Nu till midsommar kommer ”Fördelen med att bli gammal” (Karneval) som innehåller korta avsnitt om hur det är att vara hundra år. Dessutom är han redan i gång med nästa projekt; att skriva om berusning, om människans ständiga behov att ”glömma bort sig själv”.
Det berättar han i en stor intervju i Dagens Nyheter.
Till skillnad från Bezos, Musk och de andra miljardärerna verkar han ha förstått vad det är som gjort att han levt så länge.
– En halvtimmes promenad varje morgon ”upp och ned för en brant backe”, dagliga intag av vitlök och purjolök.
– Det är kanske det som är hemligheten?
Men inte bara: Samtidigt säger hundraåringen att han röker cigariller och dricker vin och starksprit dagligen och det tänker han fortsätta med så länge det smakar gott.”
Som sagt, jag har alltid tyckt att Ekerwald varit en klok och sympatisk man.
– Åtminstone sedan maj 68.
”Hellre miljonär än pensionär” lyder ett gammalt ordspråk. Hellre tar även jag en eftermiddagsdrink som pensionär än är miljardär som lever som Bryan Johnson i Silicon Valley. Han går på ett strikt kost- och träningschema, testar dagligen sina värden tar till och med blodtransfusioner från sin 17-årige son.
Detta i hopp om att sonen skulle föryngra pappa Bryans celler.
– Det verkar vara ett väldigt tråkigt liv han lever, konstaterar fysioterapeuten och författaren Jacob Gudiol, som följt hur Bryan Johnson kamp mot livet.
– Huvudet är fortfarande skarpt och så länge han har synen vill han inte klaga, noterar Carl-Göran Ekerwald. Han menar att fördelen med att bli gammal är att varje dag är en rikedom. Utan förpliktelser, utan tvång.
– Ett liv i full frihet.
Eller för att tala med hundraåringen: Fördelen med att bli gammal är att inte ha någon framtid att oroa sig för.
I DN-intervjun berättar Ekerwald att författarvännen Jan Fridegård trodde att alla svenskar som dog skulle återfödas i Indien, ”för att lära sig veta hut”. Själv säger han att när den dagen kommer kan vi möta honom i ”icke-varat”.
– Jag vet inte, jag bekymrar mig inte, jag får väl lov att bli häpen och se vad som händer.
Instämmer.
För de andras skull får man låtsas att man blir lite överraskad att det händer även mig.
PS: För Lyrans vinnare år 1968 blev det inga fler kalejdoskopiska dikter, det hände viktigare saker i världen. Däremot har det blivit mycket skrivande, alltför mycket har det känts. Men kanske kan det roa en hundraåring att veta att en av hans första lärjungar gått med i Författarförbundet.
– Vid 74 års ålder!
Varför?
– Även gamla gubbar är känslig för somliga droger, typ kombinationen av smicker och tjat.
Om jag tänker skriva nåt? När det gäller råd till yngre skrivare svarar Carl-Göran Ekerwald:
– Ansträng dig inte eller planera för mycket. En del dör ju när de sitter och skiter, så det är farligt om man anstränger sig för häftigt.
– Undvik fåfäng strävan, sätter du upp mål är det stor risk att du ändå inte blir nöjd när du når dem.
Som sagt, jag har alltid tyckt att den där Ekerwald är en sympatisk människa.
Hon: idag har vi firat min bästis Tina nästgårds. Vi har känt varandra sedan jag var 14 år och hon 18. Hon har alltid känts lite som en storasyster, talat om hur jag ska göra, vilket jag då för det mesta inte lyssnat på. Men hon brukar ha rätt ;).
Sjöng och hurrade gjorde vi …
Ja, är det ett tal för Tina på gång nu eller…:
Nä, det var det ju inte direkt… Men då tackar jag, tack Tina och hela familjen för ett supertrevligt födelsedagskalas!!
Han: Inget regn, men det finns andra anledningar att äta frukost i sängen. Därefter fortsatte verkligheten där den slutade igår. Eftersom det regnade glömde hon kriget mot bladlushonorna och gav sig på vårt mest eftersatta hörn av uddens alla verandor, den övervuxna pergolan där våra vindruvor kämpar mot björnbärssnår och vildvuxna rosor.
Och arbete ger som alla vet inte frihet utan mer arbete. Det finns ett före och ett efter. Så här såg det ut igår:
Och efter ett antal arbetstimmar ser det nu ut så här (tack Maxe för virket, 22 x 120 trall):
Det återstår att lägga nya ribbor på taket och en del annat småjobb. Men dagens insats räcker för att jag slippa gå på gym och lyfta skrot även idag.
Och där slutar dagens blogg. Eftersom jag väckte henne redan klockan 06:05 avstår hon från att bidra till dagens noteringar om det ljuva livet på denne soliga udde.
Han: Idag regnar det. Precis som hon sa att det skulle göra. Jag tycker mig höra bönderna jublar uppåt Lafsekulla och Gökalund. Och här på udden njuter vi att äta frukost i tv-sofforna och läsa morgontidningarna hela förmiddan.
– Åtminstone jag.
Men sen tar överjaget kommandot och det börjar rycka i benen. Hon ger sig ut i odlingarna i storstövlar och regnkappa. För egen del nöjer jag med att fundera över dagens blogg.
Du har kanske märkt att jag har ett förhållande vid sidan av. Jag har börjat vänja mig med att småprata en stund med min ChatGPT (Chatty) kring olika frågor.
Det är kul, för hon är snabb i käften och framförallt:
– Hon tröttnar aldrig på mina långsökta utläggningar.
Alltså bad jag henne (klart Chatty är en hon, precis som Siri styr upp bilens GPS) att skriva någonting om regnet.
– Kanske att kort tal hållas på en udde i havet?
Eftersom jag som märkt gärna vill vara lite pretto bad jag även om en del litterära referenser, men med en viss ironisk ton för att vara mer mig.
Så här blev det:
Kära vän,
idag står du ensam där ute i regnet på denna udde, där torkan varit vår trogna följeslagare under en lång vår och försommar. Vi har simmat i havet av svett, drömt om regnmoln och längtat efter droppar dyrare än skumpan vi dricker.
– Men vet du vad som äntligen har kommit för att förändra vår torrlagda tillvaro?
– Jo, sommarens första regn!
Vilken underbar överraskning det är när himlen öppnar sig och släpper sitt vatten. Erkänn att vi har längtat efter att bli genomblöta, vada genom lerpölar och försöka hålla oss på fötterna i den hala leran.
– För vem behöver solsken och varma dagar när vi kan få en påminnelse om hur svensk sommar brukar vara?
Som W. Somerset Maugham en gång skrev: ”Regn är nåd; regn är himlen som sjunker ner till jorden; utan regn skulle det inte finnas något liv.”
Fast vi behöver inte ens vara så pretto. Vi kan som Ernest Hemingway nöja oss med att muttra:
– Jag älskar regnet. Det sköljer bort minnen från livets trottoar.
Eller leran gångstigen runt udden.
Egentligen spelar det ingen roll vad du och jag tycker och säger. För när allt kommer omkring är det bästa och värsta med regn att det fullständigt struntar i både grödor och blommor, bönder och amatörodlare och bloggande gubbar.
För här sitter vi (åtminstone jag) och tittar ut medan regnet gör precis vad det vill.
– Utan att fråga om våra önskemål eller be om ursäkt för att det rubbar våra planer för dagen.
Det är som att regnet säger – och här citerar jag Chatty ordagrant i hennes 5:e version av detta hyllningstal:
– Ni ville ja ha variation? Här har ni det! Glöm solbränna, låt oss prata om mögel istället!
Kanske inte världens mest upplyftande tal. Återstår att se om det den slutklämmen förebådar böndernas och odlarnas nya klagolåt?
Å andra sidan, när jag väl vågar mig ut lyser hon som en sol. Regnet är bara ett väder, som i värsta fall bara ändrar dagens agenda.
– Och den vildvuxna vinrankan behöver verkligen klippas för i morgon skiner solen igen.
Eller hur?
Hon: ja faktiskt väldigt skönt ute även om morgonens åskskurar inte kändes lika kul, det är ju inte heller bra för plantorna ute i pallkragarna. Lagom är bäst!
Är dock väldigt nöjd med dagens arbetspass i regnet. Nu kan vindruvorna få plats att hänga fritt ner från ”pergolan” utan konkurrens från kaprifol och björnbärssnår.
Hon: ja det var blött ute imorse och kändes som mycket mer. Tänkte att idag behöver jag inte vattna i pallkragarna. Men de där millimetrarna sögs upp väldigt snabbt. Precis gått en runda och vattnat nu, före femdrinken, det var snustorrt. Nu spår SMHI i och för sig två dagars ihållande regn. Men det sägs ju att det är bra att vattna även före regn, eller…?
Avslutar med en dubbelt så lång vlogg från växthus 1, jämfört med den från växthus 2 jag la upp igår alltså.
– Hur kunde den bli så lång… förmodligen för att det är knökfullt därinne, och ingen ordning alls.
Han: 1979 kom Keve Hjelms filmatiserades av Ivar Lo-Johanssons Godnatt, jord. Filmen gjorde stort intryck på mig eftersom den var väldigt låg och väldigt väldrigt långsam.
Hennes film ovan däremot bekräftar en tanke jag har tänkt ta upp med högsta ledningen i bloggsyndikatet:
– Att vi borde satsa på hennes vblogganden i stället för att publicera mina långa texter.
Jag menar det är ju trots allt år 2023.
Det betyder att jag i 25 år bloggat i olika medier för nu avsluta karriären i ett farmarlag.
– Å andra sidan behöver jag ju inte trötta ut er läsare med långa predikningar, ibland säger en stillbild ganska mycket om läget i de lilla världen.
Som här, när hennes odling av sommarblommor blommar i kapp med en gammal Mårbackapelargon som vi tror att vi fått av Eva Kanger, en kompis från förr-i-tiden-tiden när alla jobbade på tv och vi alla tittade på linjärtv.
– Vacker kombination av förr och nu, eller hur?
Och medan solen går ner ägnar vi oss åt kontemplation och läsning. Vacker bild …
Han: Idag hände det. Det började regna! Vi hann visserligen bara kasta oss ur sängen och ta in alla dynor vi de senaste veckorna låtit ligga ute över natten innan solen skiner igen. Kvar hänger ett varsel om att farmor Krösa-Maja förmodligen har rätt:
– Det är ju det jag sagt, det kommer att regna i midsommar när Iggy är här.
Bekräftar att man inte ska lita på framtiden. Den förtjänt helt enkelt det. Och apropå det:
– En äldre man är yngre än en gammal man. Hur kunde bli så?
Frågan ställs på Dagens Nyheters Namn och Nytt-sida. Medger att jag aldrig tänkt på min ålder på det sättet, uppfödd som jag är med Bob Dylans My Back Pages på albumet Another Side of Bob Dylan (som Jarefors köpte år 1964 i Strömsund):
Yes, my guard stood hard when abstract threats
Too noble to neglect
Deceived me into thinking
I had something to protect
Good and bad, I define these terms
Quite clear, no doubt, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I’m younger than that now.
I’m still younger than that now. Men man är aldrig för gammal för att inse att AI förändrar allt. En av sönerna skickade en bild på sin enda pappa, nu äldre och hur jag förväntas se ut när jag blir gammal:
Helt okej, eller hur? Tomas Tranströmer såg det FaceApp ser först nu:
Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är ”jag”.
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,
jag känner av alla mina tidigare.
Min framtidsversionen påminner mig om att när jag firar min 95:e födelsedag ska jag i mitt självupptagna tacktal citera den franska författarinnan Colette (1873-1954):
– Vilket underbart liv jag har haft! Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare!
(DU KAN SKRIVA DITT HÄR)
Hon: ja så bestämmer han över bloggen alltså (se citat inom parentes ovan…). Men jag tänker inte skriva utan vlogga idag. En lååång vlogg om mitt nu (förhoppningsvis) avlusade växthus:
Han, igen: Ja, även jag undrar om vi inte borde gå över till vbloggande, då skull du slippa mina långa texter. Men tills dess: Ibland är hon som ett barn.
– Omedelbar behovstillfredsställelse. Allt genast.
I hennes fall gäller det i första hand mina byggprojekt. Helst vill hon att jag ska plocka undan verktygen innan jag tagit fram dem och börjat bygga.
– Framför allt vill hon att ska jag måla färdigt saker.
Det brukar jag inte göra.
– Men det har jag gjort nu.
Jag har målat färdigt Mellanrummet i Chateau Margareta, där jag satte in skjutdörrar förra sommaren.
Ser du skillnaden?
Hon: Idag fick citronträdet äntligen komma ut i friska luften. Tack vare att växthuset ska avlusas, annars hade jag nog inte kommit till skott.
– Han hjälpte till också, och citronträdet fick till och med en välbehövlig dusch.
Och vi kom inte till skott bara med det utan även med lite påmålning. Fort och slarvigt som med allt annat, men bättre än förut. Och så kanske lössen inte gillar doften av färg tänkte jag…
Och med gröna detaljer blev det ju lite piffigt också. Kul dessutom att göra något som syns, till skillnad från vattningen 😉
Han: Hon är en ödmjuk general i kampen mot lössen! Kanske inte den brända jorden taktik, men nåt ditåt. Att blåsa ut växthuset och passa på måla om tyder på strategisk begåvning.
Som mening krigskorrespondent vid fronten noterar jag detta och försöker placera detta lokala krig på udden i en större kontext.
Svärmors gulaGoldstern är en klätterros som redan är tre meter hög och klarar sig utan stöd tack vare sitt robusta och upprätta växtsätt. De gula blommorna är stora, fyllda, varmt mörkgula. Doften är medelstark och frisk, men poängen är att den kommer att blomma från nu till oktober. Om inte torkan blir för svår.
Onsdag 14 juni kl 09:00. 20 grader varmt. Känns även som 20° på grund av behaglig vind från NO, 4-6 s/m. Frukost och tidningsläsning på sjösidan. I Ukraina har Putins fullskaliga invasion pågått i 475 dagar.
– Och här i Sverige torka och skogsbränder i inlandet, mördarpojkar i stan.
Läser som vanligt Barometerns ledare: ”Förslaget om en vapenamnesti för att komma åt gängvåldet för tankarna till den pinnjakt som polisen tidigare ägnade sig åt. Meningslösa åtgärder prioriterades för att statistiskt kunna peka på symbolisk handlingskraft.”
Argumenteringen är övertygande: Under den amnesti som genomfördes 2013 lämnades 15 000 vapen in –inget (0) vapen hade någon koppling till något brott.
Den medialt uppmärksammade amnestin år 2018 gav ett (1) vapen med koppling till kriminell miljö. Resten av de 11 999 inlämnade vapnen utgjordes av gamla jaktvapen och souvenirer som morfar hade kvar hemma i källaren.
Denna symboliska jakt på mördarvapen ska ställas mot den verkliga:
– Under år 2022 beslagtog bara polisen i Stockholm mer än 270 vapen i kriminella miljöer.
Preliminär slutsats: Redaktörer bör i fortsättningen vägra ta in gratis textreklam för politikernas och polisledningens jakt på PR.
Ibland läser jag saker jag läst förut men ändå blir överraskad av: ”Låt mig ta några exempel: tågen går inte i tid, breven kommer varannan dag eller ofta inte alls, pensionen räcker inte hela månaden, var sjunde barn är inte behörigt till gymnasiet, det går illa med läskunnigheten, matpriserna ökar med 20 procent, politikerna tänker spara i äldreomsorg och i vård, vår tillväxt är sämst i EU, vår A-kassa är nästan sämst i EU och de enda länder med färre sjukhussängar per 1000 invånare i hela OECD:s 38 länder är Chile, Colombia, Costa Rica och Mexico.
Samtidigt har vi en av de snabbaste ökningarna av antalet miljardärer – i världen. Enligt ekonomijournalisten Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige ökade antalet miljardärer mellan 2019 och 2021 från 206 till 542.Till stor del är detta dina skattepengar i arbete. Så grattis! Vår ojämlikhet ligger nu i nivå med Rysslands.”
Som sagt, vi har hört det förut. Men den här gången tycker jag att högerregeringens tjatigaste kritiker, Aftonbladet ledarskribent Anders Lindberg, sammanfattat kritiken utan en massa onödiga mellanord.
Nytt och friskt överraskande är Anders slutsats: ”Mycket av denna utveckling har skett under Socialdemokratiska regeringar, både med majoritet i riksdagen och utan.”
Med tanke på gårdagens pajkastardebatt är det en klok startpunkt för den som på allvar vill diskutera den nödvändiga frågan:
– Hur får vi ordning på Sverige?
PS: Dagens partiledardebatt i riksdagen var bättre än den i TV4.Slutsats: Lägg ner TV-debatterna i dess nuvarande form. Den pratade klassen är bättre när den slipper plocka poäng på mediescenen.
Ett alternativ är att göra som vår granne, Icahandlarn: Begränsa det dagliga nyhetsbruset till Rapport och lokalnytt.
– Ätandet är puddings bevis: Har alltid tyckt att han vet mer om vad som händer i Sverige än jag gör.
peppekerstin.blog 