Fredag: Inget händer av slump, sa Evert Bäckström

Han: Lugnet har återvänt till udden. Hon sitter åter i sin solstol och läser morgontidningarna till frukost. Nedanför soldäcket mot havet vajar rödklinten.

På baksidan blommar Margaretas ros, uppvaktad av den siste ståndaktige rallarrosen. Det är tredje gången den rosen blommar, men det känns som det är första gången jag ser den.

Så här års är det annars ogräsens tid: mattram, åkervädd, löktrav, måror, cikoria, de små blåklockorna, renfana, rölleka, rallarros.
– Och så rödklinten (Centaurea jacea).

Jag har noterat det tidigare här på bloggen. Även i vårt hörn av naturen pågår en maktkamp mellan vilt och hunsat. Under många år har välskötta rabatter, grässvål och invasiva robotgräsklippare flyttar fram sina positioner.
– Men i år märks en påtaglig förändring även inåt viken. Fler låter det vilda ”ogräset” vaja i vinden.
Eller så är det bara en illusion.
– Vi ser vad vi vill se.

PS: ”Inget händer av en slump”, muttrar Evert Bäckström. Det beror inte bara på Bäckström ser mönster och samband där andra bara ser slumpmässiga händelser. 
Leif GW Persson tillämpar även en dramatisk princip som alla deckarförfattare tillämpar:
– Tjechovs gevär.

Principen går tillbaka på den gamle ryske författarens råd till yngre skriftställare: ”Avlägsna allt som inte är relevant för berättelsen. Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen, då måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet. Om det inte ska avfyras borde det inte hänga där”.
I tv-seriernas förutsägbara värld kallas det ”plantering” och ”skörd”. Råkar kameran stanna vid en pistol, en tung blomvas eller en frusen fårfiol (Hitchcock) så förstår vi att den kommer till användning.
– Det gäller alla dessa planteringar i produktreklamen.

I Den blå tvålen diskuterar förra akademiledamoten Sara Danius skillnaden mellan författarna Tjechovs och Flauberts sätt att bygga upp sina historier. I Flauberts roman Ett enkelt hjärta däremot ägnar författaren en längre beskrivning åt en blå tvål i tjänstekvinnans sovrum. Beskrivningen breder ut sig, handlingen stoppar upp, vi vilar i hennes rum och vi minns tvålen – men den återkommer aldrig mer i berättelsen!
Hos Tjechov måste allt ”ha en funktion, allt måste vara integrerat”, konstaterar Danius. ”Men tvålen, ja, Flaubert bryr sig inte om att avfyra den”.
– Den får ligga där den ligger.

Som du kanske förstått av ovanstående: Utan andra jämförelser går bloggandet på udden i Flauberts anda.
– Även rödklinten står där och vajar i vinden för att sedan försvinna ur handlingen.

Torsdag: släcker bränder lite här och där…

Hon: Efter en sommar med fulla hus i ett streck blev det helt plötsligt alldeles tomt och tyst när de sista lämnade udden i förrgår eftermiddag. Skönt trodde vi, men det kändes bara tomt.

Och nu måste vi ta tag i allt vi inte ens hunnit tänka på. Städa huset till exempel, ingen idé när fyra små barn springer ut och in, även om vi skulle haft tid. Lite punktstädning här och där har det blivit. Men nu börjar det bli en sanitär olägenhet. Men allra först måste tomaterna skördas innan det är för sent. Och tas om hand.

Först ut är alla stora och nästan övermogna tomater. De blir ugnsbakad tomatsås. Och ketchup. Imorgon…

Fröer måste också sparas inför nästa säsong. De mindre tomaterna kommer det fortfarande mer av och de mogna åker mest rakt in i munnen. Men en del ska styckfrysas. Och en del bli torkade.

Måste också försöka hålla koll på att det blir rätt frö från rätt tomat…

Sen alla bär, hallonen har dessvärre torkat in. Vem har hunnit vattna… Röda vinbär frös jag som tur in några av, så de sista jordgubbarna och de första mogna björnbären samt vinbären åkte i grytan igår. Alla fyra av de små barnbarnen har börjat gilla farmor/mormors sylt. Alla burkar jag kokade i början av sommaren, och några kvarvarande från i höstas har gått åt.

Får hoppas björnbären fortsätter mogna i massor, fyra burkar lär inte räcka långt. Jag vill också ha sylt på frukostmackan. Hösthallon efterlyses! Nästa år ska jag vattna bättre, basta!

Han: Ibland överraskar hon mig. Jag trodde att farmor/mormor skulle skriva mer om tystnaden och tomrummet efter barnbarnen, sommarens sista ”semestervecka”.
– Kanske är det hon gjorde?

Onsdag: Ibland dyker hon upp sent på kvällen

Han: Ofta händer det ingenting på udden, men ibland dyker hon upp i solnedgången.

Ingen vet vem hon är eller vad hon vill mig. Ofta försvinner hon bara samma väg som hon kom.

Men som Jacques Werup diktar: ”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig.”

Måndag: Fullsatt!

Hon: nu har även kusinerna anlänt och husen är fulla av liv…

… och vattenkrigen är igång redan efter frukost.

Himla roligt har de. Farmor/mormor kan till och med läsa tidningen i lugn och ro (typ) under parasollet.

Men tomaterna pockar på uppmärksamhet, de har mognat i rasande fart. Koka ketchup, göra tomatsås och styckfrysa står på agendan.

Han: Semestern fortsätter. Det gör inget att Sjöräddningen försöker få oss att tro att det är mulet väder över udden.
Det är det inte, solen skiner över stora och små.

Även en gammal farfar tycker om att se barn leka på avstånd. Mest tycker jag om barn som arbetar under tystnad:

Även vassen växer.

För egen del hinner jag läsa tidningarna. Åtminstone rubriker. Noterar att efter att Drottning Donald gjort America Great Again har demokratin nått nya fantastiska höjder:

Fredag: Skön dag att prata om döden

(Ibland har jag fel fort. Tillägg 15 min efter publicering)

Han: Prognoser är en sak, verkligheten en annan. Ännu en skön dag på udden och idag ska vi prata om Döden.
– Ett lättsamt och intressant ämne, så här mitt i sommaren när vi har det så trevligt.

En början: Den världsberömde flamencogitarristen Andrés Segovia fick vid 77 års ålder en son med sin nya unga fru i tredje äktenskapet, Emilia Corral Sancho.
Tillfrågad om han inte ibland tänkte på döden och oroade sig för den stora åldersskillnaden, svarade Segovia som han tänkte:
– Well, if she dies, she dies.
Hyggliga människor brukar skratta när jag berättar den historien. De flesta fattar att det en besvärjelse.
Även jag har en yngre fru i tredje äktenskapet.

I veckan dog Ozzy Osbourne, sörjd och generationer musikintresserad ungdom i alla åldrar. Jag tar det också personligt, men med ett delvis annat perspektiv:
Hjälten från Birmingham blev 76 år.
– Även jag är en gubbe på 76 år.
Jag har visserligen lovat min fru i tredje äktenskapet att leva tills jag är 95, men ändå.
– Ibland grubblar en man över alternativen.

Framför allt är stjärnans död en pusselbit i en tankegång som Staffan Heimerson väckte hos mig när vi flöt omkring i Medelhavet.
Den svenska journalistikens grand old man (89) förklarade sin senaste tes:
– Det är inte ålderismen som är problemet, det är åldern.
En osentimental tes fotad i den egna erfarenheten, men som vanligt insatt i en historisk och samhällelig kontext.
Dessutom en ståndpunkt väl underbyggd av fakta:
– När jag fyller 90 i höst har jag statistiskt sett 700 dagar kvar att leva.

Självklart gick jag till läggen, som vi gamla murvlar sa innan alla började googla på nätet. Alltså skrev jag ner detta redan för två veckor sedan:
– En svensk man som är 76 år förväntas leva i ytterligare 11,53 år:
Detta baserat på den nuvarande medellivslängden för män i Sverige. 
Vilket innebär att överlevarna kan förvänta sig att leva till ungefär 88 års ålder.
– Ibland känns det bra att inte vara en rockstjärna. 

Det framgår av den utmärkta svenska Statistikmyndighetens  omfattande datainsamling. SCB bildades år 1749 och även mitt tämligen ytliga dyk i siffermaterialet visar att den gode Heimerson möjligen räknat fel. Om min skumögda analys stämmer lever 90-åriga svenska män i genomsnitt betydligt längre än 700 dagar.
– Statistisk sett, alltså.

PS: Om du av någon anledning läst ända hit kanske du undrar hur det blir med löftet till kvinnan i mitt liv?
Min optimistiska plan ser i dagsläget ut så här:
– Som den medelmåttige man jag alltid varit siktar jag alltså i ett första steg på att bli 88 år.

När jag firat min födelsedag år 2037 tar vi nya tag. Enligt SCB lever 88-åringa män detta år i genomsnitt 5,59 år till.
– Sen är det bara ett kort ben kvar till 95, för män som överlever sin 93-årsdag år 2042 lever faktiskt i snitt tills vi är nästan 97.
Men älskling, det där sista lovar jag inte.
– Och det är du förmodligen glad över.

Mer om befolkningsfrågan: Många oroar sig för att det föds för få barn i Sverige. Jag är inte en av dem. Och det beror inte på att jag gjort mitt på det området. Mer om det hittar du här (efter hennes växande tomater).

Nu ska jag förbereda stugförenings årsmöte på lördag. Eftersom beslut fattas av levande människor finns det ingen trovärdig statistik över hur länge sittande ordförande förblir sittande med klubban.
– Jag har överlevt två år som ordförande.
Ibland lovar en man för mycket.

(Undrar du var hon är? Mormor leder en kvinnodelegation med barnbarn till Öland och förvänts återkomma först sent i kväll.)

Tillägg, en kvart senare: Ibland har jag alltid rätt. Ofta har jag fel fort: Nu kom regnet! Dessutom åskan (Där hade även Sjöräddningen fel).
– Konsekvensanalys: Glömde både skor, tvätt, hennes solhatt, tidningarna och dynorna till solstolorna ute …

Onsdag: och så plötsligt händer det…

Hon: tomaterna har äntligen börjat mogna på riktigt, och Alice har smakat alla sorter och ger dem 10/10 poäng. Essa är också lyrisk, men nöjer sig med att slicka på skalet…

Mmm, tomaterna och bloggen har jag inte så mycket tid för nu med alla små älsklingar som kommer i strid ström hela sommaren. Men vi har faktiskt även haft lite kompisbesök i veckan.

Först ut var Helen som kom förbi i söndags, stannade över natten för att sedan åka vidare till Köpenhamn för att möta upp tvillingsyster Marie.

– Kom förbi båda två när förskolorna öppnat igen i höst! Vore så roligt! Annars kommer jag till Gotland ;).

Helen avlöstes av kompis Gunnar som kom förbi på lunch med nya flickvännen Ylva. Så roligt! Nästa gång får ni stanna över natten.

Nej nu måste mormor ingripa…

Han: Många trevliga besök just nu på udden. Även om någon ibland navigerat fel..

Idag räddar jag en trollslända som förirrat sig in i vårt hus. Trollsländan har 80 000 ögonfasetter, vilket ger den skarpaste synen bland alla insekter.
– Vilket alltså hindrar att den ibland flyger fel.
Om nu inte denna slända medvetet gjorde en utflykt in i vårt vardagsrum?

Agnes tycker att den är vacker. Kanske ännu vackrare när hennes mormor undslipper sig en typisk Krösa Maja-kommentar:
– Är det inte trollsländor som bara lever en dag?
Dessbättre har Krösa-Maja fel.

Det är en myt. Trollsländans livscykel är betydligt längre än så:
– För innan trollsländen blir en slända är hon ett vattendjur.

Hon föds i ett ägg och när ägget kläcks antar hon formen av en larv som lever i vatten.
Redan här spricker myten.
– För sländan lever som larv under någon månad upp till flera år innan den lämnar vattnet. Larvhuden spricker upp och ur den kommer en nymf som utvecklas till den färdigutvecklade trollsländan.

Även den kortaste av livscykler för en trollsländeart varar i flera månader, från att äggen kläcks till att de dör efter sin tid som flygande individer.
– Denna utveckling kan ta så lång tid som 6-7 år.
Om inte trollsländorna blir tagna av andra rovdjur kan de som vuxna sländor leva i flera sommarveckor eller månader.
– Mormor, att trollsländor bara lever en dag är med andra ord en myt.

Nu vet du vad Alice 5 år vet.

Livet på landet består nu inte bara av vackra trollsländor. Någon måste köra ut soptunnorna också. Som vanligt är papparazzi på plats.

Löndag: Första doppet … (O store gud!)

(uppdaterad söndag 11:00)

Hon: efter en väldigt trevlig kväll (med övernattning) hos goda vänner på Öland tog han sitt första dopp:

Det tog lite tid, så lite lång film ;).

Tack Marie och Ulf! Nästa gång ses vi hos oss på andra sidan sundet!

Han: Instämmer, mycket trevlig återförening! Men tillbaka till dagens toppnyhet: Det är alltid roligt att stora händelser uppmärksammas. Hon har rätt i att det var sommarens första dopp på udden.  Egentligen var det en mer storslagen upplevelse än vad som framgår av hennes långa tagning.
– För plötsligt hörs psalmen ”O store Gud” över Kalmarsund.

Den sköna körsången visar sig komma från en tvåmastad skuta som passerar utanför Fimpan. Oklart om det rör sig om en frireligiös pilgrimsfärd på väg till okristna trakter norrut.
Eller om det råbarkade sjömän som får en uppenbarelse när de ser en vit gud gå ner i vattnet.
Vad vet jag? Men det kändes fint.
– O store gud är som du kanske vet en lokal småländsk psalm som blev en världshit.

Det visste du inte? Då kan jag berätta att psalmen skrevs år 1885 av Carl Boberg (ovan) och trycktes första gången i Mönsterås-Tidningen.
Broberg var Missionsförbundare och skrev texten efter att ha varit med om ett dramatiskt åskoväder här i Kalmarsund.
Psalmen är en reflektion över Guds storhet i naturen:

När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn
när regnets kalla friska skurar susa
och löftets båge glänser för min sky

[Kör]
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!

Psalmen spreds till Östeuropa av svenska missionärer. Den översattes sedan till tyska. År 1927 publicerade Ivan Stepanovitj Prochanoven en rysk version, som den brittiske missionären Stuart K. Hine fann i Ukraina och översatte till engelska som ”How Great Thou Art”.
– I den formen sjöngs sången vid evangelisationsmöten i England under andra världskriget.

Elvis Presley spelade in en berömd version år 1966 och den blev en gospelklassiker. Elvis vann en Grammy 1967 för sin version och ännu en Grammy år 1974 för sin liveversion.
Den svenske pianisten och låtskrivaren Per-Erik Hallin som arbetade med Elvis försökte förgäves övertyga stjärnan om att psalmen kom ifrån Sverige.
– Elvis trodde han skämtade med honom eftersom han var övertygad om den var amerikansk.
Sedan har psalmen spelats in av många kända sångare, till exempel Johnny Cash och Whitney Houston.

Cash hade fått för sig att sången skrivits av en amerikanska med namnet Crosby.
– Typiskt amerikansk självgodhet.
För egen del nöjer jag mig med att konstatera att O store Gud genljöd över havet när Peppe Engberg tog sitt första dopp på udden den 19 juli sommaren 2025.

Tillägg söndag: Mysteriet är löst. Kören som hyllade årets första dopp tillhör s/y Shalom. Sedan 1980 har denna kristna ”missionbåt” seglat längs Sveriges ostkust, i Göta Kanal och Vättern med evangelium i lasten. Skeppet är 111 fot lång och det finns 40 kojplatser ombord.
– Syftet med båten är ”att ge evangeliet till människorna ombord och de människorna vi möter på alla de platser vi besöker med båten”.
Enligt tvåmastarens kapten drivs den av ”bön, diesel och himmelska vindar”.
– Om det är sant bör men lägga till vacker sång, om du frågar mig.

Fredag: Den nya bilden av Trump – om vi följer svärsonens spår

Han: Min skadeglädje över Trumps krumbukter kring snuskgubben Epsteins gästlista överträffar till och med min skadeglädje över Elon Musk tragikomiska sammanbrott som social ingenjör.
– Jag vet, jag är en dålig människa.
Egentligen borde jag sörja att min Amerikabild krackelerat.

”Amerika har format oss, även dem av oss som aldrig varit där. Inget imperium, med möjligt undantag för det romerska, har haft och har fortfarande den makten över vad vi faktiskt skulle kunna kalla våra själar. Även om USA sjangserar till bananrepublik, tror någon på riktigt att det finns en verklig konkurrent om den mjuka makten? 
Skriver Sveriges bästa krönikör, Johan Hakelius i Fokus.
Hans slutsats:
– Kanske är oddsen orimliga för att vi ska lyckas lyfta oss ett steg över den nuvarande amerikanska idiotin för att förstå hur djupt Amerika format oss. Vi borde försöka.

Hacke har förstås rätt och ett sätt att förstå Trumps USA är att återvända till en gammal europeisk barnbok. För tyvärr; ibland härmar verkligheten dikten.
– Jared Kushner kunde sin sagobok när han under Donald Trumps första period i Vita hus jämförde sin svärfar med den flinande katten i ”Alice i underlandet”.
– Kushner menar att om vi vill förstå USA:s nya president bör studera den märkliga katten Cheshire i Lewis Carrolls barnbok från år 1865.

Liksom katten njöt Trump av att skapa kaos och skaka om etablerade normer genom att förklara att ”Alla är galna” i det etablissemang han låtsades stå över men själv tillhör.
– Jag tyckte att Kushners bild av sin svärfar och president var kul. Nu inser jag att svärsonens spår leder fram till en annan och värre jämförelse.
– Under Trump 2:0 har bilden av USA:s president ändrats, även om sagan är densamma.

”Alice i Underlandet” är en satir över det viktorianska England. Hade boken skrivits idag hade Trumps Amerika varit en perfekt förlaga på samma förvridna värderingar och korkade arrogans.
– I Underlandet är logiken uppochnedvänd – precis som i Trumps värld, där löften bryts, sanningar förvrängs och allt handlar om att dominera narrativet.

Kushners påstående att Trump är som den Flinande Katten är både rolig och träffsäker och hans självgoda flin ligger kvar som ett järtecken även när han inte är närvarande. Så här långt in i Trumps andra period bör Kushner emellertid uppgradera sin bild av sin svärfar.
– Om han förra perioden mest strök omkring och flinade, sitter han nu säker vid makten, omgiven av ja-sägare och en impotent politisk opposition.

Kort sagt: Ska vi förstå tankevärlden hos Trump 2.0 bör vi studera den tyranniska drottningen Hjärter Dam i Underlandet.
– Behöver jag säga att Lewis Carroll gjort henne till en självgod, dryg, lynnig, arrogant, lite korkad och framför allt fuskare som kräver total lojalitet av sina jagsvaga rövslickare till hovnarrar och rådgivare?
– Hennes stab målar till och med de vita rosorna röda för att undvika drottningens vrede.

Egentligen fick vi ett första tecken när Trump spelade ut kortet mot Zelensky.
När Trump mobbade den ukrainske presidenten för att han inte hade ”rätt kort” är det en direkt koppling till Hjärter Dams ledarstil och maktfilosofi.
”Nig medan du tänker. Det sparar tid,” är Hjärter Dams motto.

I Underlandet använder Hjärter Dam (Hjärter drottning, som hon heter i Disneys version) kortleken som ett verktyg för att straffa eller belöna.
– Precis som för Trump är politik ett spel där någon vinner och någon förlorar där bara de som skaffat de bästa korten vinner.
En teori som kallas merkantilism och var förhärskande under kolonialismens rovdrift. Teorin övergavs vid demokratins och liberalismens genombrott. Definitionen av ”en bra affär” har sedan dess varit att båda parter är nöjda, en princip som byggt välfärd i allt större delar av världen.

I Underlandet skruvas karikatyren upp till det absurda. Här har drottningens hela hov förvandlats till spelkort, som hon glatt viftar med – tills hon gör sig av med dem.
Med författaren Lewis Carrolls egna ord: ”Drottningen hade bara ett sätt att lösa alla svårigheter, stora som små. ’Av med hans huvud!’ sa hon utan att ens titta sig omkring.”
– En ledarstil som vi sett USA:s 47:e president tillämpa mot alla som vågar ifrågasätta hans order.

Allt stämmer förstås inte. Lewis Carroll skrev en skröna, Donald Trump finns på riktigt. Han spelar golf, Hjärter Dam gillar också att slå med en klubba.
Hennes favoritspel är krocket.
– Det vill säga ”Wonderland croquet”; en variant av engelsk krocket, där bollarna är levande igelkottar och flamingos används som klubbor.
Drottningens soldater fungerar som bågar och slutpinnen, men upphör att vara bågar när det passar drottningen. Till exempel när hon låter döma bort medspelare som är för bra.
– Vilket innebär att en enda spelare återstår i slutet av berättelsen, dvs drottningen själv.

Till slut förlorar Hjärter Dam sin makt när Alice inser att drottningen är en uppblåst bluff, som skyller allt på andra och sällan genomför de hot hon sprider omkring sig.
– Lite TACO även i sagans värld alltså.

PS: Glöm var du läste det här den dagen Donald Trump även ändrar de internationella golfreglerna till sin fördel.
– Eller har han kanske redan gjort det?

Dagens glada budskap är att nu återstår bara 1 271 dagar av drottningens tid i Vita huset.
– Mycket skit hinner flyta upp innan dess. Men kanske kommer vi att se att det finns ett annat Amerika där under.

Onsdag: De är i alla fall stora …

Hon: tomaterna växer på bra i år, många och stora, men de mognar lite långsamt tycker jag.

Vi har till frukostmackan, men inte direkt till en tomatsallad. Men bara solen fortsätter att skina och inte fukten tar dem blir det många i år.

Och så är första marmeladen kokad av röda vinbär, och några överblivna jordgubbar.

Han: Bara så du vet: Ännu en barnfamilj har checkat ut och plötsligt sänker sig tystnaden över udden. Förutom allt hon skapat av naturens frukter har hon tagit en lång promenad i skogen och farfar sitter kvar vid havet och lyssnar på Otis Reddings ”Sittin’ On the Dock of the Bay”.

Den gamla blueslåten handlar specifikt om Richardson’s Bay, en vik i havet utanför San Francisco där Reddings sitter och tittar på vågorna och tänker över livets gång.
– Vilket han alltså inte är ensam om.

Apropå barn och barnbarn: Även om det inte alltid känns så har antalet födda barn per kvinna i Sverige aldrig varit så lågt sedan 1700-talet.
Det oroar somliga.
– Fortsätter det så här hotas jobben för 6 000 lärare och förskollärare, menar lärarfacket.

”Få nyfödda barn kan vara det bästa som hänt oss”, skriver däremot Lennart Olsen, tidigare kommunalekonomisk expert och statsbudgetförhandlare för Miljöpartiet.

Till skillnad från flertalet debattörer behövs det ett omvänt synsätt på de låga födelsetalen, menar Olsen.  Att föds förre barn är i huvudsak bra då jorden är överbefolkad.– Och rätt hanterat innebär färre bäbisar inget hot mot Sveriges ekonomi.

De negativa konsekvenserna för Sveriges ekonomi är starkt överdrivna och kan i själva verket utvecklas till fördelar: ”För statens och kommunsektorns ekonomi är barn och ungdomar en mycket större utgift än de äldre. Det beror på att i stort sett alla människor mellan 0 och 20 år kostar mycket pengar i form av förskola, skola, högre utbildning, föräldraförsäkring, barnbidrag med mera.
Samtidigt är det bara en mindre del av de äldre som belastar ekonomin i form av äldreomsorg och åldersrelaterad sjuklighet, oftast under de allra sista åren av livet.”

Kort sagt: Ett fortsatt lågt barnafödande på dagens nivåer kommer under många år framåt att minska kostnaderna för barnomsorg, utbildning, bostadsbyggande, infrastruktur och mycket annat som hänger ihop med befolkningsantalet.
– Därmed minskas trycket på den offentliga ekonomin.

Låter plausibelt, tycker jag. Fram till 2034 minskar antalet barn i förskoleålder med 43 000 och antalet grundskolebarn med 172 000, enligt SCB:s prognoser. ”Det innebär att vi över landet har behov av 800 färre förskolor och 700 färre grundskolor”, konstaterar Sveriges Kommuner och Regioner.

Att lärarfacken ser det som problem förstår även jag.– Egetintresset ljuger aldrig, skrev redan Marx.
Det betyder inte att andra bör sätta fler barn till världen för att rädda jobben.
– Men vem är jag att ha synpunkter?

Med sex barn och tio barnbarn känns det som jag gjort mitt. Å andra sidan kan det bero på att jag lyssnar på Otis Redding:
Sittin’ here resting my bones
And this loneliness won’t leave me alone
It’s two thousand miles I roamed
Just to make this dock my home
Now, I’m just gonna sit at the dock of the bay
Watching the tide roll away
Sittin’ on the dock of the bay
Wastin’ time.

Lördag: Stugbytardag och rutinresa till återvinningen

Han: En vanlig dag på jobbet, stugbytardag och den vanliga resan i ensamhet till Återvinningen: 38 tomflaskor, varav ett antal magnum Chateau Mont Redon och dito rosé.
– Plus 34 burkar till Sjöräddningen.
Behöver jag säga att vi bara nått halvvägs genom sommaren.

Mycket eller lite? Beror på vad man jämför med. Under fredsöverläggningarna i Brömsebro år 1645 hämtade den svenska delegations vin från Stockholm. Detta eftersom Smålands bönder redan hade brandskattats på allt överheten kunde lägga rabarber på.
– Och det var mer än 38 flaskor.
Vid ett enda tillfälle budades 44,5 åmar ”gott renskt vin” (1 åm = 157 liter), 3 pipor spanskt vin (1 pipa = 471 liter) och 8 oxhuvuden ”blankt franskt vin” (1 oxhuvud = 235 liter)
Detta enligt Stig Jonssons lilla skrift ”Krig och fred i Brömsebro”.

När fredsavtalet mellan Sverige och Danmark skrevs under den 13 augusti år 1645 hade Axel Oxenstierna förhandlat brallorna av Kristian IV:s sändebud Corfitz Ulfeldt.
–Kristian IV och Ulfeldt satt med för dåliga kort, för att använda ett modernt uttryck.

Danmark tvingades avstå Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Dessutom fick Sverige Halland på 30 år och viktigare för affärerna:
– Tullfrihet i Öresund. 
Som tack för sin insats fick Oxenstierna Södermöre grevskap av drottning Kristina.
Det var inte kattpiss, som man säger på landet.
– Området bestod av elva socknar med 629 gårdar (dvs stora delar av Kalmars, Nybros, Torsås och Emmabodas kommuner).

När Oxenstierna dog år 1654 ärvde äldste sonen Erik pappas grevskap. Vilket han inte hade mycket för.
– Han dog redan två år senare av den s.k. fältsjukan i Frauernburg i dåvarande Preussen.
Nu vet du det också.
Vad som hände med alla tomma vinpavor framgår inte av historien.