Måndag: Vad ska vi leka idag?

Han: Idag steg vi upp samtidigt. Solen och jag. Klockan är 5:40 och det tar en stund för hen att vakna…

Jag vet att det kallas omnipotens. Att tro att solen går upp bara för att jag ska få leka. Men så känns det!

Hon: och jag sov ända till halv nio. Skönt, låg och läste lite för sent. Men känns bra att jag kommit igång med läsandet igen. Varit dålig på det sista tiden. Tror det beror på att när man kollat färdigt vad som hänt på sociala medier under dagen är man för trött för att orka mer än en sida i boken man har på gång, vilket gör att man aldrig riktigt kommer in i den så pass att man inte kan låta bli att vända till nästa sida även om man egentligen lite för sömnig… och så har jag förstås varit alltför upptagen med olika fackböcker om odling. Men nu så. Snart klar med sista delen om Jana Kippo, och nu väntar jag ivrigt på bokpaketet från adlibris…

Var först när Åsa Beckman kritiserade den samlade kritikerkårens hyllningar av Samlade verk som jag fick upp ögonen för den. Hade väl sett recensionerna men inte blivit riktigt intresserad, ja inte förrän den fick ris nu då.

Han gick snällt in och beställde den åt mig på stört. Och idag svarar alltså Suzanne Osten på Beckmans kritik i DN Kultur, nu blir man ju ännu mer intresserad. Komsi komsi bokpaket!!!

Och dagensroligaste” morgonläsning. Lisa Magnussons spalt på ledarsidan i DN om att det blivit ”inne” att vara ett ”offer”, apropå en intervju med Anne Ramberg om hennes ”torftiga” uppväxt på Östermalm. Högsta skratt blev när hon som poäng förklarar det med ”mamma gick ju alltid när hon skulle till NK, hon tog aldrig spårvagnen i onödan”…

Han: Hon läser alltid mycket mer än jag, inte minst morgontidningarna. För egen del läser jag om helgens recension av Åsa Linderborgs dagbok kring Metoo och Benny Fredrikssons självmord. Rebecka Åhlund i Barometern, mest intressant hittills. Klok, hon tänker inte alls som jag.
I övrigt bygger jag kulisser. Margaretas Chateau består av fyra eller fem små bodar och garage och borde naturligtvis rivas och ge plats till ett nytt hus på betongplatta med 35 graders takvinkel så att man får en övervåning på köpet utan att det räknas som boyta.
Av någon anledning är det nämligen rådande byggnorm och det märks även i vårt närområde. 


Dock inte här ute på udden.
När det gäller arkitekturen är vi konservativa som Amish-folket.
Särskilt hon som blir alltmer lik sin mamma, fyrmästardottern.

– Taket är dåligt och golvet är dåligt och väggarna däremellan finns inte, sa Johan, målarn efter två veckor i Margaretas stuga. Han är dock är snäll innerst inne och ganska imponerad av hennes tapetval och därför tillade som någon slags tröst :
– Med de här tapeterna bör stugan hålla ihop ytterligare några år.
Så jag bygger vidare på kulissen. Men bidrag från förstående grannar. Just nu håller jag på att montera en ny port till uterummet. Porten har vi fått av närmaste grannarna Rolf & Caisa och har suttit på något allmännyttigt hyreshus i trakten på den tiden när svenska byggare satsade på stil och finess.
– Lägg märke till det arkitektritade handtaget! 

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s