Han: Du kanske har tröttnat på soluppgångar över hav. Inte jag. Så här såg vår ut klockan 05:15. Ja, tidig morgon. Måste hinna med min rapport innan jag ska träffa Josefin.
Nu har jag gjort det. På vägen hem såg jag två glador som hovrade över fälten, minst 2,5 meter mellan vingspetsarna. Där nere sprang en fasan lite av och an, omedveten om att hen befann sig på dödens fält.
Men nu ska berätta en roligare historia som jag läste hos Josefin medan hon smekte mig i armvecket. En historia som knyter an till dagens partiledardebatt, som all politiskt intresserad ungdom har lyssnat på idag.
Historien går ungefär så här. På ett sjukhus någonstans anställde man 5 kannibaler. Varför man gjorde det valet framgår inte, men förmodligen var det ont om sökande. Det funkade bra i flera månader. Men en dag kom en av tjänstemännen från sjukhusledningen ner och samlade kannibalerna. Han eller hon spände ögonen i de nyanställda:
– Det saknas en av de tre undersköterskorna. Är det nån av er som vet vad som kan ha hänt henne?
Kannibalerna teg. Några skakade på huvudet, andra tittade upp i taket. Till slut klev den äldste av dem fram och röt:
– Vem var det?!
En av kannibalerna, han som stod längst bak, sträckte genast upp handen och erkände.
– Det var jag.
– Idiot, skrek äldsten. Fattar du vad du har ställt till med??!! Här har vi flera månader festat på sjukhusdirektören, 8 chefsläkare, 4 översköterskor, en väldig massa konsulter och minst 13 välgödda HR-människor – utan att nån märkt något.
– Och så avslöjar du oss genom att ge dig på en undersköterska!
– Precis så är det, säger Josefin och skrattar med mig. Hon har just stuckit mig i armen och jag är bara en av alla som besöker Torsås vårdcentral denna onsdag morgon. Det finns en orsak till varför historien sitter på väggen i undersköterskornas provtagningsrum.
Det här är tredje gången gillt på två veckor som jag träffar Josefin. Under partiledardebatten pratade partiledarna mycket om att man borde satsa mer på vården.
– Gör det. Gärna på undersköterskorna!
Hon: Hann bara lägga upp bilden så började det regna, bara att flytta in. Jag som tyckte det var så skönt. Har mest varit inne hela dan, städat Château Margareta inför morgondagen, då kommer en av mina bästa väninnor hit, Magdalena. Och hennes man Staffan, (du är förstås också en av mina bästa vänner ;). Vi lärde känna varandra när våra äldsta barn var 3 år, och vi just fått vårt andra. Vi var mammalediga och hängde i lekparken om dagarna. Och så var det förstås Gunnar också, Malin jobbade. De var väldigt jämlika, delade på allt slaviskt rättvist. Hursomhelst blev vi tre tjejer bästisar och har hängt ihop sedan dess. Det kommer kännas lite konstigt att inte Malin o Gunnar också kommer, men inget är sig ju riktigt likt just nu. Men så fort allt sig likt igen hoppas jag de kommer på stört!
Han: Jag hann i alla fall smutta på dagens eftermiddagsdrink och ta en bild när hon, ljuset i min tunnel, tar bilden ovan. Sedan kommer regnet och nu ringer min lillasyster och plötsligt sitter vi inne och talar om allt viktigt som hänt under dagen.
peppekerstin.blog 
Publicerat av