Han: Olof Lagercrantz (en svensk publicist som i nutiden bara spökar som Zlatan– och Milleniumförfattaren David Lagercrantz pappa, ungefär lika kolerisk som Emil i Lönnebergas knäppgök till farsa), beskrev en gång i tiden journalistikens utveckling så här:
– Förr stod journalisten längs bak i lokalen i refererade på den politiska diskussionen. På 1960-talet hade journalisterna banat sig väg fram till scenen och nu har journalisterna klivit upp på scenen och sitter där bland de andra makthavarna.
Detta skrev pappa Lagercrantz för trettio år sedan. Sedan dess har journalisterna förenklat formatet ytterligare:
– Numera intervjuar journalister helst andra journalister, framför allt på tv.
Har jag rätt eller har jag rätt?
Idag börjar Almedalsveckan. Jaha, och?Det var ett tag sedan men nu är Almedalsveckan är tillbaka ”i ett nytt krispigt format”.
Vad det betyder? Svar: ”Kortare vecka, ökat fokus på politik och ett fullspäckat program. Närmare 100 000 besökare beräknas delta på plats i Visby under Almedalsveckans fem dagar. Till detta kan läggas mer än 500 timmars livesändning av evenemang på Almedalsveckan Play. Så kan årets Almedalsvecka sammanfattas.”
Så beskrivs ”politikerveckan” på den officiella hemsidan. Och det säger verkligen vad det handlar om.
– Mer än 500 timmars livesändning.
Innan du slutar läsa, läs det här också:
– Tro mig, det intressanta som sker i Almedalen 2022 är inte det som sker på livescenen utan det som skett under det som synes ske.
Ungefär detta: ”För mig är det en väsentlig skillnad om journalisten i en fråga agerar som granskare eller som aktör”, skriver den bortglömde förrförre statsministern Ingvar Carlsson i en bortglömd skrift (Samtal i rörelse, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009) som råkar ramla ur en boklåda i helgen.
Carlssons poäng är att i de svenska valrörelserna har journalisterna ”gått från att vara granskare till att också skaffa sig ett inflytande över innehållet och uppläggningen.”
”Jag tror inte det funnits någon gemensam och samlad plan från mediernas sida för att flytta fram sina positioner på politikens bekostnad. Ändå är det slående hur journalisterna har ökat sin makt och sitt inflytande”, skriver Carlsson som tvingades ta över statsministerposten efter mordet på Olof Palme 1986. ”Då var det en självklarhet att partierna ansvarade för upplägget och innehåll. Partisekreterarna gjorde upp om debatter, ämnen och platser. Vanligen ägde debatten rum inför jättepublik någonstans ute i landet, och journalisterna var givetvis mer än välkomna att referera dessa möten”.
Välkomna?
Referera!
– Glöm det!
Denna vecka är det medierna som kallar till sig partierna, regisserar deras ståndpunkter så att det passar medierna.
Medieveckan i Almedalen har fått ”ett nytt krispigt format”. Det betyder mindre information, mer mediedramaturgi.
Och inte minst: Före, under och efter fajten låter journalister andra journalister kommenterar vad debatten handlar om och vad respektive partiledare egentligen menar.
Eller med Ingvar Carlssons ord: ”Idag är medierna de dominerande aktörerna i valrörelserna… De har ett avgörande inflytande över vad som skall diskuteras och hur det skall gå till… I kampen om den politiska dagordningen står medierna som vinnare”.
Det är detta fenomen som du ska hålla ögon och öron på under Almedalsveckan. Och – om du inte orkar följa journalistmakten 500 timmar live – tänk på var det du läste den här analysen först.
peppekerstin.blog 
Publicerat av