Han: Jag läser alltid kultursidan i lokaltidningen, serierna alltså. Mina favoriter: Lars Mortimers Hälge och Hagbard, skapad av Chris Browne. Hanna Strömbergs Gökboet är en ny bekantskap som kanske ännu inte kvalat in i min personliga kulturelit.
– Men ibland slår hon huvudet på spiken utan onödig blodspillan:
Somliga dar behövs det inte så mycket för att man ska börja tvivla på gamla sanningar. Men även det är intressant. Här ett annat exempel.
Robert Musli inleder sin roman ”Mannen utan egenskaper” så här: ”Ett lågtryck som befann sig över Atlanten rörde sig i riktning öser ut mot en högtrycksrygg över Ryssland och visade ännu ingen tendens att förskjuta sig mot norr för att undvika denna. Isotermer och isoterer fyllde sin funktion. Lufttemperaturen stod i vederbörligt förhållande till medeltemperaturen för året, till temperaturen under den kallaste lika väl som den varmaste månaden och till den aperiodiska månatliga temperaturväxlingen. Solens och månens upp- och nedgång, månens, Venus’ och Saturnusringarnas olika faser och många andra betydelsefulla fenomen överensstämde med förutsägelserna i de astronomiska årsböckerna. Vattenångan i luften hade sin högsta expansionskraft och luftens fuktighet var ringa. Kort sagt, för att använda en fras som ganska väl uttrycker de faktiska förhållandena, även om den är en smula gammalmodig: Det var en vacker augustidag år 1913.”
Vid sidan av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” och James Joyces ”Ulysses” är Musils Mannen utan egenskaper en av de moderna klassiker som anses ha fångat vår tid. Boken är en och en halv tum tjock. Det första kapitlet har rubriken ”Varav anmärkningsvärt nog ingenting framgår” säger även det något om mångordigheten.
Så hur var det egentligen med vädret denna augustidag år 1913? Florian Illius har i sin essäsamling 1913, Århundradets sommar kollat den saken:
– Det var skitväder hela sommaren!
”Ihållande dåligt väder” skriver Neue Frei Presse den 15 augusti och återger meteorologens lakoniska kommentar: ”Som vi fruktade har dagens sommarväder i allt väsentligt behållit de kännetecken som det hade redan från början”.
Augusti 1913 skulle bli den kallaste under hela 1900-talet.
Alltså. Musils oavslutade roman börjar inte en vacker augustidag år 1913.
– Och ändå gör den det.
Musil, den rackarn, ljuger redan från första raden!
Frågan som infinner sig:
– Om vi läsare hade varit medvetna om detta – skulle vi fortfarande tycka att Musils roman är ett av 1900-talets viktigaste tidsdokument?
Eller är det kanske tvärtom:
– Att han lyckas dupera oss från rad 1 bekräftar att Musli var en författare som förstod att 1900-talet var ett sekel som präglades av den offentliga lögnen.
Vad romanen handlar om? Efter flera försök att bli en framstående man har Ulrich, mannen utan egenskaper, tagit semester från sitt liv. Han ställer sig bredvid och begrundar ”sitt samhälles cirkusföreställning”, och funderar på hur man egentligen bör leva sitt liv.
Även det är sånt en gubbe på en udde kan grubbla över en stillsam dag vid havet. Detta efter att han städat ett hus och nu sitter på verandan mot sjön och läser (barn och barnbarn är på Öland).
– En ganska vanlig dag när regnet hänger i luften och vattentemperaturen stannar kring 16-17 grader.
Frågan är, kommer vi att minnas att det var vackert väder – det uttryck som Musli använder – även tisdagen den 26 juli år 2022 när denna blogg publiceras tämligen oavslutad?
När första delen av Robert Musils bamseverk publicerades år 1930 och år 1932 hyllades Musil av recensenterna men inte många köpte dock boken. Förmodligen tyckte inte heller Musil att han var riktigt klar. Han dog fattig i landsflykt krigsåret 1942 efterlämnade bokstavligt talat tusentals opublicerade sidor i sitt verk.
Uppenbarligen fångar Musil någonting i tiden. Hans texter förbjöds av nazisterna och han flydde från Tyskland efter nazisternas maktövertagande 1933.
Ibland är det bra för försäljningen, alltså att författaren dör mitt i steget. 1949 utropades Mannen utan egenskaper till ”århundradets roman” av engelska The Times. 1999 prisades boken franska Le Monde som en av 1900-talets 100 bästa böcker, vilken inte heller det fick upplagorna att rasa i höjden.
– I vänkretsen vet jag bara en enda person som läst luntan.
Journalisten och författaren Gunnar Brulin hade för övrigt vänligheten att för något år sedan även tvinga på mig ett exemplar.
– Om sanningen ska fram är det nog det senare som är den främsta orsaken till dagens blogg.
Detta eftersom Gunnar nästa vecka dyker upp här på udden och jag har fortfarande har 423 sidor kvar att plöja av denna det förra århundradets roman.
Hon: jag har också städat ett hus, Chateau Margareta, inför Adam, Filippa och Iggys ankomst på torsdag. Men först filmade jag lite inne i växthusen efter att ha vattnat därinne.
Proppfulla och gröna, men det börjar mogna och synas lite rött därinne. Har förstås skördat av det som mognar allteftersom och några chilis är på tork. Tomaterna räcker fortfarande bara till dagsbehovet dagsbehovet, men snart är det nog dags för ketchupkok, infrysning och torkning. Skördade några riktiga bamsar idag.
peppekerstin.blog 
Publicerat av