Fredag: Dimma över udden – men den lättar tyvärr när det gäller valet

Hon: helt kompakt dimma imorse, och allt var superblött ute trots att det inte regnat alls. Även kissarnas svansar när de kom in för frukost.

Igår var det däremot en helt underbar morgon, tog en bild då med men glömde publicera, så den kommer nu istället.

Kan också berätta att surdegen är på gång igen efter ett par uppfräschningar. Dagens ljusa limpa blev top notch!

Han: Definitionen av dimma är att luften är så bemängd med små vattendroppar och att sikten är mindre än en kilometer. Fysikaliskt sett är dimma en typ av kolloid, där vätskepartiklar är finfördelade i gas.
– I morse kom den dimman till udden.

Luftfuktigheten är 83 procent enligt SMHI. Sikten ut mot Fimpan och världen är max 80 meter.
Allt dryper av fukt.
Hon var som vanligt redan uppe när jag vaknade. Fukten gjorde tomatplantorna tyngre och krävde att stöttas upp med mer snören.
Men frukosten serveras som vanligt på verandan mot havet. Och det finns alltid en andra sida av myntet: den höga fuktigheten får rosorna att blomma.

Apropå dimmor: Vem ska vi rösta på? Efter att klickat mig igenom fem valkompasser inser jag att andra tyckare tycker att jag tycker som Liberalerna. Intressant nog ansåg konstruktörerna av 1998 års valkompasser också att jag var folkpartist.
– Men jag är inte folkpartist!
Och jag var inte folkpartist för tjugofem år sedan.
Visserligen gillar jag dåvarande partiledaren Lars Leijonborg. Han är en vyvens man. Vi brukar ses på Miltons julgransplundringar och Lars kom på mitt 70-årsvernissage.
Hittar en gammal dagboksnotering: ”För egen del hade jag väldigt trevligt med Lars Leijonborg. Eniga i stort (samma kvinnoideal), oeniga i smått (Nato, trängelskatt m.m.)…”
Sedan dess har jag ändrat mig om Nato. Men det gör inte mig till folkpartist.

Möjligen till liberal i samma bemärkelse som att svensk demokrati är marinerad i liberalismens tankemarinad, upplysningstradition och framtidsoptimism.
Men politik är inte att vilja, vilket Olof Palme fick en generation unga politikentusiaster att tro.
Politik är att göra, förändra.
Sätta fart på saker som inte blir gjorda av enskilda människor och marknadskrafter.

Politiker och partier ska alltså dömas efter vad de gör, inte vad de säger.I första hand faller de bort som säger en sak och gör en annan.
Av det skälet går Liberalerna bort idag.
”EU:s arbete mot korruption och förstärkta rättssystem måste fortsätta” lovar partiet. Liberal politik är att bekämpa kriminalitet och skärpa rättssamhällets trovärdighet – och så visar det sig att partiets egen ekonomiansvariga avslöjas med fingrarna i syltburken.
– Men att fuska med olagliga partibidrag är väl inte så allvarligt?

Jo. Sanningen är konkret. Det är i detaljerna djävulen sitter.
Vänd på det: Kalla fakta valde att rikta ljuset på ett mycket begränsat område där Liberalerna varit med och lagstiftat om och inte ens i en så liten fråga där håller partiet måttet.
Dessutom:
– Vad hade hänt om inte Kalla Fakta hade avslöjat dubbelmoralen?
Vi vet svaret.
Och vad är ursäkten nästa gång Kalla fakta eller Uppdrag granskning synar hållfastheten i den liberala politiken?
Korruption är inget storslaget, den sprider sig som fukten på en illa byggd källarvägg.

Dagens slutsats? Årets valkompasser tycks ha missat den fråga som är viktigast mig.
– Vill du rösta på ett parti som lever som de lär?
Dagens svar: Rösta inte på Liberalerna, Socialdemokraterna, Moderaterna, KD och SD.

Tack, Kalla Fakta vi har kanske kommit en bit på väg mot valurnan?