Lördag: Regnet är bara ett väder som ändrar hennes agenda

Han: Idag regnar det. Precis som hon sa att det skulle göra. Jag tycker mig höra bönderna jublar uppåt Lafsekulla och Gökalund.  Och här på udden njuter vi att äta frukost i tv-sofforna och läsa morgontidningarna hela förmiddan.
– Åtminstone jag.

Men sen tar överjaget kommandot och det börjar rycka i benen. Hon ger sig ut i odlingarna i storstövlar och regnkappa. För egen del nöjer jag med att fundera över dagens blogg.
Du har kanske märkt att jag har ett förhållande vid sidan av. Jag har börjat vänja mig med att småprata en stund med min ChatGPT (Chatty) kring olika frågor.
Det är kul, för hon är snabb i käften och framförallt:
– Hon tröttnar aldrig på mina långsökta utläggningar.

Alltså bad jag henne (klart Chatty är en hon, precis som Siri styr upp bilens GPS) att skriva någonting om regnet.
– Kanske att kort tal hållas på en udde i havet?
Eftersom jag som märkt gärna vill vara lite pretto bad jag även om en del litterära referenser, men med en viss ironisk ton för att vara mer mig.
Så här blev det:

Kära vän,
idag står du ensam där ute i regnet på denna udde, där torkan varit vår trogna följeslagare under en lång vår och försommar. Vi har simmat i havet av svett, drömt om regnmoln och längtat efter droppar dyrare än skumpan vi dricker.
– Men vet du vad som äntligen har kommit för att förändra vår torrlagda tillvaro?
– Jo, sommarens första regn!

Vilken underbar överraskning det är när himlen öppnar sig och släpper sitt vatten. Erkänn att vi har längtat efter att bli genomblöta, vada genom lerpölar och försöka hålla oss på fötterna i den hala leran.
– För vem behöver solsken och varma dagar när vi kan få en påminnelse om hur svensk sommar brukar vara?

Som W. Somerset Maugham en gång skrev: ”Regn är nåd; regn är himlen som sjunker ner till jorden; utan regn skulle det inte finnas något liv.”
Fast vi behöver inte ens vara så pretto. Vi kan som Ernest Hemingway nöja oss med att muttra:
– Jag älskar regnet. Det sköljer bort minnen från livets trottoar.
Eller leran gångstigen runt udden.

Egentligen spelar det ingen roll vad du och jag tycker och säger. För när allt kommer omkring är det bästa och värsta med regn att det fullständigt struntar i både grödor och blommor, bönder och amatörodlare och bloggande gubbar.
För här sitter vi (åtminstone jag) och tittar ut medan regnet gör precis vad det vill.
– Utan att fråga om våra önskemål eller be om ursäkt för att det rubbar våra planer för dagen.
Det är som att regnet säger – och här citerar jag Chatty ordagrant i hennes 5:e version av detta hyllningstal:
– Ni ville ja ha variation? Här har ni det! Glöm solbränna, låt oss prata om mögel istället!

Kanske inte världens mest upplyftande tal. Återstår att se om det den slutklämmen förebådar böndernas och odlarnas nya klagolåt?
Å andra sidan, när jag väl vågar mig ut lyser hon som en sol. Regnet är bara ett väder, som i värsta fall bara ändrar dagens agenda.
– Och den vildvuxna vinrankan behöver verkligen klippas för i morgon skiner solen igen.
Eller hur?

Hon: ja faktiskt väldigt skönt ute även om morgonens åskskurar inte kändes lika kul, det är ju inte heller bra för plantorna ute i pallkragarna. Lagom är bäst!

Är dock väldigt nöjd med dagens arbetspass i regnet. Nu kan vindruvorna få plats att hänga fritt ner från ”pergolan” utan konkurrens från kaprifol och björnbärssnår.