Tisdag: Hellre miljonär än pensionär – men hellre livet som ros än som techmiljardär

Han: Plötsligt händer det. Nu är det rosornas tid på udden. Om du undrar hur man får detta släkte av Rosa (latin) att komma igen år efter år?
– Plantera. Vattna. Framförallt: Låt de vara i fred!
Rosor är som människor. De föds, de lever. Ibland dör de, men det tillhör livets stora cirkel som Lejonkungen uttrycker det.

Och apropå det: Techmiljardärer i Silicon Valley är fixerade vid sin egen odödlighet – Jeff Bezos (59 år), Peter Thiel (55), Elon Musk (52 år) och Bryan Johnson (45) lägger miljontals dollar på att försöka lura döden.
Vad jag tycker om det?
– Pengarna i sjön grabbar!
Vad sägs om den här inställningen:
– Fördelen med att bli gammal är att inte ha någon framtid.

Jag har alltid gillat författaren Carl-Göran Ekerwald.
Åtminstone sedan maj 1968, när Jarefors visade mig en notis i Östersunds-Posten: Lyrans norrländska litteraturpris tilldelades i år Per-Erik Engberg för ”Kalejdoskopisk uppgörelse mellan ögat och den sovande handen”.
I juryns motivering till priset heter det: I en kvalitativt mycket jämn serie dikter präglade av intelligens och engagemang gör Engberg upp med de flesta moderna attityder och företeelser i välfunna och ofta satiriska bilder, där han på ett fint sätt utnyttjat de typografiska möjligheterna …

Det visade sig att ordförande i poesitävlingen hette Carl-Göran Ekerwald. Redan då en uppskattad författare. En röst i kulturdebatten som nu alltså även engagerade sig för att hitta talanger bland unga skrivare.
Ekerwald debuterade 1959 med novellsamlingen ”Elden och fågelungen” (som Carina Hansson och jag läst högt för varann i sängen). Sedan dess har han publicerat sig i princip varje år. Romaner om småstadslivet, dikter om kärlek och relationer, biografier om Goethe, Nietzsche och Shakespeare. Dessutom en mängd artiklar och översättningar.
En hög arbetstakt som han fortsatt med sedan dess.
– Och orden är inte slut än, ty Ekerwald fyller bara 100 i år.

Nu till midsommar kommer ”Fördelen med att bli gammal” (Karneval) som innehåller korta avsnitt om hur det är att vara hundra år. Dessutom är han redan i gång med nästa projekt; att skriva om berusning, om människans ständiga behov att ”glömma bort sig själv”.
Det berättar han i en stor intervju i Dagens Nyheter.

Till skillnad från Bezos, Musk och de andra miljardärerna verkar han ha förstått vad det är som gjort att han levt så länge.
– En halvtimmes promenad varje morgon ”upp och ned för en brant backe”, dagliga intag av vitlök och purjolök.
 – Det är kanske det som är hemligheten?

Men inte bara: Samtidigt säger hundraåringen att han röker cigariller och dricker vin och starksprit dagligen och det tänker han fortsätta med så länge det smakar gott.”
Som sagt, jag har alltid tyckt att Ekerwald varit en klok och sympatisk man.
– Åtminstone sedan maj 68.

”Hellre miljonär än pensionär” lyder ett gammalt ordspråk. Hellre tar även jag en eftermiddagsdrink som pensionär än är miljardär som lever som Bryan Johnson i Silicon Valley. Han går på ett strikt kost- och träningschema, testar dagligen sina värden tar till och med blodtransfusioner från sin 17-årige son.
Detta i hopp om att sonen skulle föryngra pappa Bryans celler.
– Det verkar vara ett väldigt tråkigt liv han lever, konstaterar fysioterapeuten och författaren Jacob Gudiol, som följt hur Bryan Johnson kamp mot livet.

– Huvudet är fortfarande skarpt och så länge han har synen vill han inte klaga, noterar Carl-Göran Ekerwald. Han menar att fördelen med att bli gammal är att varje dag är en rikedom. Utan förpliktelser, utan tvång.
– Ett liv i full frihet.
Eller för att tala med hundraåringen: Fördelen med att bli gammal är att inte ha någon framtid att oroa sig för.

I DN-intervjun berättar Ekerwald att författarvännen Jan Fridegård trodde att alla svenskar som dog skulle återfödas i Indien, ”för att lära sig veta hut”. Själv säger han att när den dagen kommer kan vi möta honom i ”icke-varat”.
– Jag vet inte, jag bekymrar mig inte, jag får väl lov att bli häpen och se vad som händer.
Instämmer.
För de andras skull får man låtsas att man blir lite överraskad att det händer även mig.

PS: För Lyrans vinnare år 1968 blev det inga fler kalejdoskopiska dikter, det hände viktigare saker i världen. Däremot har det blivit mycket skrivande, alltför mycket har det känts. Men kanske kan det roa en hundraåring att veta att en av hans första lärjungar gått med i Författarförbundet.
– Vid 74 års ålder!
Varför?
– Även gamla gubbar är känslig för somliga droger, typ kombinationen av smicker och tjat.

Om jag tänker skriva nåt? När det gäller råd till yngre skrivare svarar Carl-Göran Ekerwald:
– Ansträng dig inte eller planera för mycket. En del dör ju när de sitter och skiter, så det är farligt om man anstränger sig för häftigt.
– Undvik fåfäng strävan, sätter du upp mål är det stor risk att du ändå inte blir nöjd när du når dem.
Som sagt, jag har alltid tyckt att den där Ekerwald är en sympatisk människa.