Onsdag: spåren av en konstnär…

Hon: helt plötsligt får han lust att måla. Äntligen, tänker jag. Udden är tillfälligt tom på sommargäster, och jag har också kommit igång med omplantering och fix med mina bortprioriterade plantor.

Men så kommer det ett sms från golfspelande föräldrar som har två uttråkade tonåringar i torpet… och så var jag helt själv kvar med spåren av en konstnär (och morfar).

Var det månne gårdagens besök av kompis Gunnar som inspirerat. Såååå fina ”böcker” som han visade upp är det inte konstigt. Den första i serien fick vi en tjuvtitt på redan i maj när vi sågs över en lunch hos en annan konstnär. Men, alltså, två till som nästan klår den. Väldigt väldigt imponerande Gunnar.

Han vill nog ta över här …

Han: Morr!!! Kärleksfull som hon är vet hon hur hon ska vrida om knivan. Hon vet att jag blir allergisk på andras vernissage. Särskilt när det ärbra, då hjälper det inte hur bra gratisvinet smakar.
– Jag vill åka hem till min egen ateljén.

Den här gången kunde jag svepa mitt glas och gå hem. Detta eftersom Gunnar Brulin kom hem till oss på udden, öppnade sin papperskasse och vecklade upp sina senaste verk på vårt bord.

Skämt åsido. Jag anande att Gunnar är inne i ett positivt skov i sitt skapande. Vi har tidigare skrivit om hans kreativa sorgearbete efter sin Malin. Eftersom jag tror mig veta att detta bara är en privat förhandsvisning vänner emellan inför en kommande utställning nöjer jag med en mycket kort recension:
– Gunnar, oroväckande bra! Du tvingade mig till och med att plocka fram mina egna penslar …

Hon, igen: glömde ju det viktigaste, porträttet av Malin! Tack Gunnar, älskar det! Så fin bild av henne, blir tårögd bara jag tittar på det. Saknar henne så otroligt mycket.