Han: En fördel med stora barnbarn jämfört med små är att de är arbetsamma i positiv mening – de vill gärna hjälpa morfar och går därför att sätta i arbete.
– Tack Emil för att du klippte gräset i torpet medan dina föräldrar ägnade sig åt primitivt jordbruk på Möre golfbana.
Tack också för din hemgjorda pizza.
– Se där en trevlig sommartradition som morfar kommer att hålla liv i!
Apropå arbetsläger: Igår berättade jag om mina blandade känslor inför kamrat Gunnars mobila vernissage bland kaffekopparna på sjösidan.
Kluven, eftersom det var oroväckande bra och därför triggade även mig.
– Jag älskar att vara konstnär, det är själva målandet jag har svårt för, som en större dito brukade säga.
Liksom Gunnar är jag terapimålare. Han har sina skäl. Skäl som jag vid gud hoppas att jag aldrig behöver uppleva.
Varför jag målar?
– Om jag kunde förklara det skulle jag göra det.
Skriva det, alltså.
Det skulle vara mindre omständigt.
Mindre kladdigt.
– Jag kunde sitta kvar här med min laptop i knät.
Dessutom dyrare.
– Eftersom hon är snäll innerst inne köpte hon ett torp i Gökalund för att jag skulle börja måla igen.
Att skriva kräver ingen ateljé, ingen scen. Inget vattenhål dit man bjuder in konstnärsvänner för att tala om det gyllene snittets fallande betydelse i centraleuropeisk konst efter Ukrainakriget.
Men poängen är enkel. Vilket Gunnar (även han skribent) förstått:
– Enda anledningen att måla är att man vill berätta något som inte ens en smart chatGPT kan hjälpa en att formulera.
Det behovet behöver inte märkvärdigfieras.
En gammal mentor, som försökte lära mig måla, brukade säga:
– Att måla är ingen konst. Det handlar om att skydda en plan yta mot väder och vind och utsätta den för kritiker.
Som sagt det är inget märkvärdigt.
Det Gunnars besök triggade hos mig är hur man använder klarlack för att skapa en annan yta än den själva målandet ger.
– Kanske är det där mitt behov av att börja måla igen börjar?
Å andra sidan fattar jag om du efter att ha läst detta tycker att här behövs förmodligen en mer substantiell form av terapi än att gubben får hålla en pensel i handen.
PS: Du som brukar läsa vår blogg har sett skisserna ovan förut. Förmodligen ser du ingen skillnad. Men det gör jag.
Hon: fortsätter försöka få ordning på odlingarna. Tog bort sista fiberduken i gurklandet. Jodå, den behövs nog fortfarande eftersom det är halv storm hela tiden… men tror ändå att de behöver släppas fria. Det är trångt om saligheten.
Men det gömmer sig fina gurkor i gyttret! Och i växthuset, bakom en massa förvuxna tomatplantor står en superfin planta översållad med chilin Chocolate Bonnet. Så god, och så stark! Den är jag väldigt glad för. Förra året blev det röda Habaneros av fröerna, någon hade varit otrogen…
peppekerstin.blog 
Publicerat av