

Han: Prideveckan fortsätter på udden. Liksom inomskärs är temat även i år att vem som har sex med vem är ointressant – och just därför fokuserar media bara på att visa att Pridedeltagarna gör allt för att visa … att just sex är top of mind.
Härom dan planterade jag två plantor av havtorn, detta för att dölja spåren av entusiastisk skövling av regnskogen mot sjön. Till saken hör att Hippophae rhamnoides är enkönade, det vill säga det krävs både en han- och en honbuske för att det ska bli bär, alltså fick det bli en Romeo och Julia.
– Det blev helt okej.
Eller kanske såg det lite tråkigt ut i duggregnet.
Nästan lite tråkigt alldagligt gammeldags och monogamt hetrosexuellt, typ?
Eftersom det trots allt bara är Pridevecka en gång per år – när vi visserligen inte ska tänka på hur människor har sex utan att alla är lika – så åkte jag tillbaka till Ljungbyholms handelsträdgård.
Och sesam öppnade sig!
– För moderna svenska värderingar demonstrerar en lång och nästan naken Romeo omgiven av sin mulliga och blommiga Julia och nu även en gänglig Sirola som ännu inte fått sina första knoppar.
Om det slutar regna hinner jag kanske bädda för de alla tre innan jag hämtar henne vid flyget (ja, hon har varit i Stockholm igen!).

Nu till vad jag egentligen hade tänkt blogga om:
Det pratas mycket om koranbränningar. En vinkel som jag saknar: Sverigedemokraterna vill ”värna om svenskheten och de svenska traditionerna”, som partiet menar håller på att gå förlorade. SD-väljarna definierar svenska värderingar med att ”följa svenska normer, traditioner, regler och kultur”.
– Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar, skriver SD i en riksdagsmotion.
Helt okej, tycker jag. För ett antal år sedan tänkte jag pensionera mig i Port de Pollenca på Mallorca. Självklart tog jag för givet att jag då skulle respektera mallorkinernas värderingar, normer, traditioner och kultur.
– Konstigt vore det om jag hade tackat för deras gästfrihet genom att pissa på lokalbefolkningens värderingar.
Eller hur?
I det avseendet är jag som folk är mest. Forskaren Bi Puranen visar i en intressant rapport hur migranters värderingar förändras efter att de flyttar till Sverige.
Sen finns de människor som struntar i det.

Salwan Momika kom till Sverige från Irak år 2021, beviljades ett treårigt uppehållstillstånd och fick flyktingstatus . Han är inte svensk medborgare utan ”utnyttjar den svenska gästfriheten”.
En sån där som enligt Jimmie Åkerssons världsbild bör ”uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar”.
– En intressant fråga i sammanhanget är om Salwan ens hade fått uppehållstillstånd med dagens SD-inspirerade regeringspolitik.
Visst, det där med svenska värderingar är lite diffust i kanten. Men jag tror att de flesta vet ungefär vad det står för. Med den bakgrunden hade jag väntat mig att Jimmie Åkesson hade tagit sin partimedlem Salwan Momika i örat, bildligt talat.
– Ty med bästa vilja i världen kan man inte hävda att bränna böcker offentligt är en svensk tradition. Något som är ”typiskt svenskt”, en del av våra värderingar, normer eller kultur.
Eller hur?

Bokbål har en lång tradition i många kulturer. Qin Shi Huan, den förste kejsaren av ett enat Kina, lät bränna alla böcker i historia och filosofi, för att historien skulle börja med honom. Det hände mer än 200 år före vår tideräkning. Evert Taube har skrivit en upplysande visa, ”Muren och böckerna”, om saken:
Det var Shi Huangdi, kung av Qin
Som blev orsak till kinesiska hostan
Den svåra brandrökhostan i Kina
Hostan spreds från miljoner bål
Där Kinas böcker brann.
Ett annat beryktat bokbål tändes vid Opernplatz på Unter den Linden mitt i Berlin den 10 maj 1933, strax efter Hitlers maktövertagande. Böcker av en lång rad kända tyska författare som var judar eller betraktades som motståndare till den nazistiska nyordningen brändes.
– Snart spred sig bålen under parollen ”Mot den otyska andan”.


Listan kan göras lång: December 1946 intog iranska styrkor den kurdiska Mahabadrepubliken. Där brände de all kurdisk litteratur de hittade, stängde kurdiska tidningar och förbjöd undervisning på kurdiska.
1956 brändes vid två tillfällen psykoanalytikern och sexologen Wilhelm Reichs böcker om sexologi. Under överseende av Food and Drug Administration i New York brändes 6 ton av de ”oamerikanska” böckerna Den sexuella revolutionen och Fascismens masspsykologi brändes böcker som inte passade in i den kommunistiska ideologin.
– Och under militärkuppen i Chile (1973-89) brände diktaturen vänsterböcker och annan obekväm litteratur som naturligt ansågs o-chilenska (bl a Nobelpristagen Pablo Neroda).

Kina, Iran, Nazi-Tyskland, diktaturen i Chile. Men att bränna böcker kan inte med bästa (sämsta) vilja sägas tillhöra ”svenskheten” och de svenska traditionerna.
– Det är ju därför många blir så illa berörda av de senaste månadernas bränningar.
Faktum är att jag bara hittar ett fåtal historiska exempel: I juni 1996 startade medlemmar från det högerextrema och nationalistiska partiet Nationalistisk Front ett bokbål utanför Höör i Skåne.
Deltagarna stod framför en hakkorsflagga, iklädda naziuniformer och gjorde nazisthälsning, samtidigt som de la förintelseböcker på elden.
En av deltagarna var Jan Bengtsson, senare Sverigedemokrat och invald i partiets styrelse i Höör.
Enligt vittnesmål sa Bengtsson under bokbålet: “Låt denna starka symboliska handling bli ett minne för livet” och “Adolf Hitler, sträck ut din hand från Valhall och visa oss den enda och sanna vägen! Sieg heil!”
Möjligen ska detta ses som en hyllning till gamla tyska värderingar. Men under alla empiriska bevis ett typiskt o-svenskt beteende, som nu följts upp av en icke svensk medborgare som åtnjuter svensk gästfrihet som medlem i SD.
– Eller hur Jimmie.
Eller är det så enkelt att du har bestämda principer – och om de inte passar dina syften så har du andra principer?

PS: Det här med värderingar är svårt. Hon tyckte visserligen att jag varit duktig som bäddat om hos familjen Hippophae rhamnoides.
– Men borde inte Sirola och Julia byta plats?
Självklart.

[…] Hon: nej men vad ballt! Vi måste ju ta ett skott och sätta en buske. Kanske vid Romeo? […]
GillaGilla
[…] och som överlevt minst fyra år på denna utsatta plats nära havet.I fjol planterade vi tre havtorn (för att skyla över fjolårets massaker på vildrosorna och en rosenhagtorn, tyvärr). Dessutom […]
GillaGilla