Hon: jag har skördat (i panik på grund av oväder…) en hel del tomater redan, men det är massor av omogna fina gröna tomater kvar på plantorna:

Men blir det inte varmare, soligare och mindre vind snart kommer de att förfaras. Plantorna har delvis redan börjat få gråmögel på bladen och tomaterna spricker innan de hinner mogna. Gnäll, gnäll… men nu tycker jag visst att molnen spricker upp. Hurra!!!

… och nu några små historier från inåt viken

Han: ”Förmodligen är det vår tids stora längtan efter att få fly till småskalig, begriplig trygghet, där brottslingarna snällt låter sig arresteras av en stillsam kommissarie”, konstaterar Lotta Olsson i Dagens Nyheter.
Hon menar att sommarens brittiska tv-deckare, som ”Morden i Midsomer”, ”Grantchester” och ”Fader Brown” är hämtade ur en Agatha Christie-miljö, men plockar upp samtidskonflikter inom sin fridsamma ram: här finns dragshower, konspirationsmaniska preppers och ett surdegsbageri som råkar i luven på ett irriterat byråd.
”Ett milt sätt att ventilera nutidens motsättningar”, enligt Lotta Olsson.

För egen del kopplar jag gärna bort Putin och hans värld genom att dröja mig kvar bland lokaltidningens små historier: ”Under natten till fredagen krockade en personbil med en lösspringande ko i höjd med Mönsterås … Polisen beskriver händelsen som en vild färd som kunde slutat mycket illa.”
– Bilen krockar undan färden med en lösspringande ko och kör vidare med skadad front och kan senare stoppas av polisen i höjd med Påskallavik, säger jourhavande förundersökningsledare vid polisen i Kalmar.

Det ska visa sig att föraren är ”en man i 60-årsåldern” (vag beskrivning, men tillräckligt för att alla i trakten ska veta vem han är). Han har kört på fyllan igen. Mannen misstänks även för grov vårdslöshet i trafik och smitning ”då han smitit från kollisionsplatsen med kon.”
Men slutet är det happy ending vi längtar efter att alla historier ska sluta med i dagens värld: ”Kon ska enligt polisen ha fått skador men vara omhändertagen vid liv av bonden som äger den”.

Apropå små historier firade vi kräftans vänkrets igår kväll. Det vill säga vi firade att vi som vanligt ”borde” ha firat kräftpremiären med våra kompisar på Sturehofs årliga fest på favoritkrogen.
Så blev det inte, men trevligt hade vi. Och goda var de svenska signalkräftorna från Blomlöfs på Saltö (Karlskrona).

Inte bara vi avstod från ännu en Stockholmsresa. Det gjorde även Staffan Klingspor, legendarisk speleman som sedan 1997 stått för underhållningen på Sturehofs kräftskivor.

Festen fortsätter men nästa gång för Staffan Klingspor sitta ner vid Anders Miltons bord.

Tack Staffan! ”What is a story without an end?”, sjunger din kollega Van Morrison. Och du har verkligen bjudit oss på många goda historier!
Även om Kerstin och jag – och alla andra vänner! – ofta pratat om dig, så är det först när vi får ditt ”uppsägningsbrev”, som vi inser hur jävla bra de stunderna har varit och vilken institution du är för alla oss som ständigt återvänder till Sturehof!
– Roligt har vi haft! Och roligt ska fortsätta ha!
För det finns en poäng:
– Om du nu hängt av dig ditt dragspel (fan tro’t) så betyder det att vi får en chans att dela bord med dig nästa gång Pelle & Co bjuder in till kräft- och surströmmingsfest!
Lev väl till dess!