Lördag: 10 063 steg och ett skavsår i själen

Han: Sorry Zetterling, jag missade ditt sista samkväm. Visserligen hade du förmodligen redan dragit vidare, men ändå. Det var tråkigt.
– Eller mest snopet.
Jag gick helt enkelt vilse bland de 33 000 andra själar som vilar på den gigantiska Norra kyrkogården.

Uppriktigt sagt hade jag läst annonsen slarvigt och efter 10 063 steg korsat alla vägar jag redan korsat fick jag skavsår på vänster häl och gav upp.
– Men mest skavde det i själen att jag missade din minnesstund. Jag hade till och med köpt en fin ros hos Neta på Petit Marche, men som ett tecken i vår tid – övertiden – glömde jag blomman på buss 515.

Jag tröstade mig med alla skratt vi delat under 30 år och att du förmodligen skrattade hjärtligt åt mig även där och då, för när jag såg den här förbudsskylten kändes det absolut som om du var där i närheten och en sista gång bröt mot de inskränkta konventioner som du älskade att utmana med dina bilder.
– Vi ses där ute, om än hellre senare än aldrig.

Skålade för dig gjorde vi istället hemma hos en annan riddare kring Bord 100. Det visade sig att din och min sista redaktör, Kapten Uggla, hade besök från Zanzibar.
– Silltruten Jacko brukar hälsa på varje sommar ute på Djurgården. Åttonde året i rad! Ännu en egenartad vänskap värd att fira.

Och apropå att fira hann vi även fira Surströmmingen på klassisk mark. Sturehofs årliga surströmmingsskiva är en institution.

Så även i år. Nej, jag gillar inte surströmming, men jag gillar mycket annat. Inte minst att Lasse ”Tänd ett ljus” Lindbom underhåll oss även i år.
– Allt har hänt, men ingenting har förändrats.
Ses nästa år igen!