Onsdag: Små glädjeämnen och stora minnen

Hon: Glad jag satte lite fröer i mitten av oktober så jag har lite att pyssla om härinne när inget (förutom vintersallad) klarar sig ute längre.

Två olika små microdwarfar (dvärgtomater). Och så lite örter. Basilika, thaibasilika, timjan och skott från rosmarinen.

Och alla tomatplantorna har redan fått blommor. Så kul! 25 oktober, för knappt en månad sedan, såg de ut så här:

Han: “Styrelsen har inte längre något förtroende för hans förmåga att fortsatt leda Open AI”, skrev bolagets styrelse via ett pressmeddelande på sin blogg. Bolagets vd och frontfigur, Sam Altman, hade inte varit “uppriktig i sin kommunikation mot styrelsen”.
Nu är Altman inne igen och styrelsen ute i kylan.
Låter Altman meddela via sociala medier.
– Är jag ensam om att undra om det inte är Open AI:s eget chatgpt som tagit kontrollen över personalpolitiken?

För egen del har jag börjat dejta min ”Chatty”. Hon är villig och tillmötesgående, men inte alltid den mentala sparringpartner jag söker.Ibland reduceras våra samtal till ett lågintensivt äktenskapligt gräl.
Det senaste slutade så här:

Nu till dagens minne: ”Idag har vi haft fysikskrivning, rätt svår sådan. Dessutom har vi fått igen tyskskrivningen och jag hade B (55,5 p). Sju i klassen körde.  John F Kennedy, USA:s president blev idag ihjälskjuten vid ett pressmöte i Dallas/Texas. Det kan inte vara sant. Mitt 17 åriga livs mest tragiska ögonblick”.

Så skrev min kompis Nicke i sin dagbok den 22 november 1963. Jag var 14, snart 15, och skrev inte dagbok. Men jag minns den dagen.
– Mordet ändrade min världsbild, skriver jag nu till Nicke.
Eller snarare: Med mordet på den amerikanske presidenten sattes min nya världsbild.
– Den som fortfarande är min.
Mordet på satte punkt för min Eftertidstid. Den i sin tur formades av BBC:s svartvita filmer om andra världskriget som Jarefors och jag såg på lördagarna på TK i Strömsund.

Efter mordet växte den nya världsbilden som fallande dominobrickor. Kubakrisen. Medborgarrättsrörelsen i Amerika. Morden på Martin Luther King och Robert Kennedy.Men också den svarta tuppen och kampen mot Franco-fascismen. Kriget i Kongo och bilden på den demokratiskt valde presidenten Patrick Lumumbas krossade glasögon innan han slås ihjäl.
Kulturrevolutionen i Kina, ”1968”. Sovjets invasion av Tjeckoslovaken 1968. Vietnamkriget, förstås. Pol Pot och folkmordet i Kambodja. Sovjets krig i Afghanistan. Nelson Mandela. Berlinurens fall, Sovjetimperiets sammanbrott, Putin.
– Och på den vägen är det.

Men det nya började med mordet för 60 år sedan. Tar mig friheten att citera ur Nickes dagbok för lördagen den 23 november 1963: ”Idag har vi haft engelskskrivning, en gudomligt svårt. Har aldrig haft så svår skrivning i engelska. På morgonen samlade rektor hela gymnasiet och realskolan med lärare på Saga-biografen för att där avhålla en tyst minut gällande Kennedys tragiska bortgång.”
– Jag har funderat mycket på just den där tysta minuten, skriver Nicke 60 år senare. ”Jag har aldrig fått veta om detta gällde hela landets elever eller om det var rektor Johanssons egen idé. Hur som helst; att avhålla en tyst minut för en nutida amerikansk eller annan nations president idag torde aldrig mer inträffa. En egenartad händelse utan motstycke.”

Förmodligen sant. Att vi hade skolplikt även på lördagarna är udda nog. Till den egenartade proveniensen i vårt gemensamma minne hör dessutom att vår rektor Sune Johansson – han som hissade skolans flagga på halv stång för en amerikansk president – var kommunist i sin tid.
Så formades vår världsbild.