Tisdag: 2024, full fart framåt…

Hon: ligger efter med allt på grund av 75-årsfirande i Las Palmas och julfirande i Stockholm. Plus vinterkräksjukan på det…

Hoppar därför ur sängen imorse och ut i växthus 1 för att ta in det andra odlingsbordet. Ett har stått inne sedan i oktober och huserar mina små dvärgtomater som redan har ganska många och stora tomater. Kul! Fröna satte jag 15 oktober.

Sedan bort i växthus 2 för att hämta in jord. Planterade om tio små chilis som blivit lite väl stora för att trängas i samma kruka, och satte 12 sorters chili till, samt aubergine.

Det blåser halv storm ute, pålandsvind, så golvvärmen i badrummet gör ingen nytta. Alltför kallt för att mina fröer ska komma upp. Testar att ställa dem i bokhyllan under luftvärmepumpen istället. Hoppas det funkar. Det ska bara bli kallare och kallare och blåsigare och blåsigare så långt prognosen gäller …

Han: Nytt år och en ny blogg. Hur börjar vi? Kanske där vi lämnade det gamla. I goda vänners lag pratade vi på nyårsnatten om vad som varit och vad som väntar. Oron för det som kan hända i stort – Putins fortsatta expansionism och ett USA som med Trump väljer America First – blandades med förhoppningar om det lilla livets fortsatta vardagslunk på udden.
– Eller snarare dans!

För när allt kommer omkring dansade vi faktiskt både ut det gamla året och in det nya.
”Det fanns ett nu och det var vad livet bestod av” skrev författaren Paulo Coelho och en kamrat från förr påminner mig om det i sitt nyårsbrev.
Hon har ovan redan visat var skåpet ska stå. Och det känns bra. Enligt etymologerna kommer det gamla uttrycket från ett ordstäv som lyder: ”Som du vill, min vän, men här skall skåpet stå, sa frun åt sin man”.
I klartext betyder det:
– Jag är visst beredd att göra som du (eller Putin och Trump? vill men det får det bli som jag bestämmer.

Och redan när hon hoppade ur sängen hade hon bestämt att även i år ska nya frön sättas oavsett vad som händer bortom udden. Alltså ser det ut som en tanke att dag 2 vaknar jag med att Goof efter tre månaders hantverkartystnad hör av sig och säger att idag kommer han ner och fixar taket över den pyttelilla vedboden jag byggde i början av hösten.
Goof är ”vår” takläggare och plötsligt står han där i blåsten och gör dagens arbetsinsats.
– Trots att det blåser 14-17 sekundmeter på vår udde!
Som sagt.
– Nicke, du har rätt. Även om världen ser ut som den gör finns det ett nu och det är var vad livet består av.