Söndag: Silly season i politiken

Han: Sara Skyttedal petades som toppkandidat på KD:s lista till Europaparlamentet. Skyttedal ersätts av en känd partilös borgerlig debattör. Alice Teodorescu Måwe, har tidigare varit med och tagit fram Moderaternas idéprogram. Men på torsdagen löste hon medlemskap i KD, efter ett samtal från Ebba Busch.

Alice Teodorescu Måwe står KD ”väldigt nära åsiktsmässigt”, enligt Ebba Busch som i övrigt inte förklarar varför ingen av det egna partimedlemmarna platsar som lagkapten i KD:s europalag.
Teodoresc kvitterar artigheten med att förklara att Sveriges nästminsta parti har breddats och att partiet är ”modigare” än M.

Blir någon förvånad? Möjligen många gamla KD-medlemmar, men vi andra vet att partipolitiken har blivit en del av den mediala underhållningsindustrin där kändisskap värderas högre än partilojalitet.
– KD anser sig vara en ”gräsrotsrörelse” och medlemskap kostar 200 kr.

Apropå kändiskap hälsade vi idag på en nygammal profil vi inte sett här på udden under hela vintern. Enligt litteraturen går hen under många namn:  Regndrypan, veknarrn, hjertnidsfogeln, tyrkråkan, spjunkrakan, regnspätten, regenkricken, vattfågeln, hultskrytan, tillan, regnripan, häxfågeln, tykråkan, tåiten, störnkråkan, regnpjukan.
Även rödmössa, tillkråka, stönkråka och svarthackspetten.
– I Sverige känner de flesta henne som spillkråkan, ett namn hon fått av sin förmåga att spilla träspån omkring sig när den hackar ut sitt bo i en trädstam.

Spillkråkan, rödlistad sedan 2015 som ”Nära hotad”, är Europas i särklass största hackspett – och den enda med helt svart fjäderdräkt.
– I det svarta ser hanens hjässa verkligen ut som en röd basker (honans röda är mer diskret, typ Teodorescos gröna hårband).

Spillkråkor (Dryocopus martius) är ett släkte i familjen hackspettar inom ordningen ”hackspettartade fåglar” (Piciformes). Som vanligt var det svensken Carl von Linné som gav spillkråkan hennes latinska namn, i detta fall inspirerad av romersk mytologi.
– Picus var son till Saturnus (som heter Zevs på grekiska) och mediernas sedelärande historier var bättre förr: Picus var en attraktiv ung man som föll den fula häxan Circe i smaken.
– Gossen försvarade sin mandom och som straff förvandlande häxan honom till en hackspett.
”Så en lärdom vi kan dra av det är att man ska vara försiktig med att avvisa uppvaktande häxor”, noterar fågelkännaren Gustaf Aulén.
Det får stå för honom.

Sagan återges bland annat i dåtidens kändiskrönikör Ovidius verk Metamorfoser. Men redan på den tiden fick bra historier fötter. Enligt en gammal norsk variant bad Gud torparfrun Gertrud om bröd.
Det här hände förr-i-tiden-tiden när kvinnor gick i svart (”fler begravningar än bröllop”). Hon bar dessutom huckle som alla kvinnor gjorde i Norden för inte så länge sedan, det var rött.
– Men Gertrud var ett elakt fruntimmer och bad Gud dra dit pepparn växte.
Det skulle hon inte ha gjort.
Den här guden var av den gammaltestamentliga sorten, han blev skitsur och förvandlade kärringen till en fågel.
– I fortsättningen får du inte längre äta bröd, du får söka föda under barken i träd och nöja dig med regnvatten.

Det senare förklarar varför spillkråkan ibland kallas ”regnfågeln”. Om sagan i övrigt är sann bör tilläggas att Gud var hygglig nog att ge ”Gertrudsfågeln” en skarp hörsel så att hon kan höra hästmyrorna röra sig inne i en trädstam. Dessutom har hon en mycket kraftig näbb och en ovanligt lång, smal, klibbig och hullingförsedd tunga som hon sticker in och fångar myrorna med.
Det framgår inte vad torparen tyckte om hustruns remake.