Söndag: Obligatoriska promenaden …

Hon: på söndagar går man långpromenad, det är sedan gammalt, och gäller även honom. Idag blev det till utkikstornet mellan oss och Bergkvara.

Det var skönt! Vi är lite dagen efter, igår hade vi ”tv-dinner” framför V75 med kompisarna inne i viken. Jag hade gjort pizzor, de hann förstås bli kalla, men de såg i alla fall ganska okej ut…

Och efter dagens långpromenad smakade resterna fantastiskt bra. Speciellt efter en minut i micron…

Men alltså, ”gå–bort–presenten” jag fick igårkväll slår ju allt. Två par små hemstickade raggsockor till barnbarnen. Så fina, så glad, tack Kristina!

Han: Ett förtydligande om dagens ”promenad”. Som alla anar som betraktar bilden ovan har jag, under en låg och strapatsrik upptäcktsfärd (7 159 steg) i det svårtillgängliga kustområdet norr om vår camp, tagit mig upp på ett gammalt byggnadsverk.
– Förmodligen en del av en mycket gammal försvarsanläggning på vilken ingen vit man satt sin fot på tidigare.

Där träffade jag förövrigt på ett vackert exemplar av urbefolkningen, en riktig inföding faktiskt, som jag förde med mig hem till udden för att i sann kolonial anda fostra i den kristna tron.

– Heureka!, som  Arkimedes lär ha utropat när han kom på hur han skulle mäta volymen på ett oregelbundet format föremål. ”Jag har funnit det”, säger även jag, ty redan efter någon timme har människan (som jag har valt att döpa till Hon, eftersom Söndag låter lite pretto) redan lärt sig att hänga tvätt, kela med katterna, värma pizzan från igår.
– Ja till och med att blogga och att korrekt tillreda sin herre en champagnedrink.
En mycket lyckad utflykt!