Han: Tisdag, vaknar med morgonsolen eftersom jag glömt dra för gardinerna. Noterar att svalorna förlorat ett ägg.
– Klantiga förstagångsföräldrar eller ett illvilligt angrepp?
Läser gårdagens tidningar i skuggan (eftersom ingen hämtat dagens). Hon leker (?) farmor och mormor i huvudstaden och det ger utrymme för dagens predikan:
Natten till den 11 juli är det exakt 30 år sedan straffvinsten i VM-kvartsfinalen mot Rumänien, som förde oss till semifinal och så småningom det där bronset.
– Hade Thomas Ravelli (vars föräldrar hade stuga inåt viken) inte hade tagit de två straffarna hade de flesta av oss inte haft en susning om vad som hände sommaren 1994.
– Sommaren 1994 lever för alltid i den svenska folksjälen, minns däremot Isobel Hadley-Kamptz i en läsvärd kommentar (DN 3.6). Hon var nykär den sommaren, minns Ravellis hjälteinsats men framförallt att den sommaren pågick en folkomröstning för ett svenskt EU-medlemskap.
”Sveriges succé i fotbolls-VM markerade på många sätt slutet för en svunnen era och början på en ny tid”, skriver Joakim Broman i den nyutkomna boken 1994 – Sommaren som förändrade Sverige för alltid: ”Vi tog oss ur den ekonomiska krisen och de efterföljande reformerna lade grunden för ett snabbt växande välstånd. Avregleringar av radio, tv och telekom förändrade medielandskapet. Vi fick en bro till Danmark, fritt skolval och ett nytt pensionssystem.”
– För egen del minns jag egentligen bara den 500-procentiga räntan (vi hade just låtit bygga det blå huset i Bromsten).
Dessutom var avregleringen av telekom- och mediemarknaden den räkmacka jag personligen seglade på mot nya djärva mål.
– För att sedan flyta upp här på udden haha!
Folkomröstningen minns jag diffust. Men jag tror gärna Hadley-Kamptz, när hon konstaterar att den valrörelsen i grunden var optimistisk och utan smutsig skrämselpropaganda (läs: troll): ”Det negativa jag hittar är från motståndarna, där socialdemokraten Margareta Winberg exempelvis varnade för att Sverige vid ett EU-medlemskap skulle tvingas driva Vatikanstatens jämställdhetspolitik. Vatikanen var förvisso inte ens med i EU, men varför låta sig hindras av sådana småsaker?”
Även om det 30 år senare finns olika uppfattningar om EU så slipper vi den typen av Krösa-Majaretorik.Jag var för EU-medlemskap 1994 och jag är för EU-medlemskap idag.
Joakim Broman påpekar i sin minnesbok att Sveriges dåvarande statsminister Carl Bildt (M) såg resan mot EU som att Sverige skulle ”komma tillbaka till Europa”.
– Så här 30 år senare är det tydligt att det också var så det blev.
”Vi är inte längre ett litet apart land med närmare kontakter med afrikanska diktaturer än med våra europeiska grannar”, för att låna en formulering av Hadley-Kamptz. I dag är 68 procent av svenskarna för ett svenskt EU-medlemskap. Bara 13 procent vill gå ur.
– Drygt åtta av tio svenskar känner sig som EU-medborgare.
Putins krig och Natomedlemskapet har ytterligare förstärkt rörelsen mot Europa. Men det började redan 1994. Som av en händelse deltog Sverige för första gången i ett Natotoppmöte dagarna innan Ravelli tog hela Sverige till VM-toppen.
PS: Skriver jag samtidigt som de svenska tjejerna var på väg mot ett mardrömsresultat hemma mot Irland.
Då slår Magdalena Eriksson till i slutminuterna …
peppekerstin.blog 
Publicerat av