Måndag: Men vad hände sen?

Han: Först nyheten om den amerikanska tv-såpan ”Vita Huset, en gubbsjuk historia om åldersmobbning”.
– Vänder det det nu?
Tillåt mig tvivla. Storyn verkar vara körd från början.
– Men den som lever får se.

Dagens ämne: ”Men hur gick det sen?” Den hos oss tittare självklara frågan besvaras aldrig i alla dessa trädgårdsprogram där experter trycker ner drivor av sponsrade plantor filmade i motljus.
– Men hur gick det sen?
När experterna slutat le, tv-kamerorna slocknat och de perfekta plantorna inte längre solar sig i shiny boards utan i gassande sol omringade av snabbväxande ogräs.

I början av sommaren anlade jag en havsträdgård. Mest på skoj, för jag hade samma ambition som den kristna guden.
Som vi vet skapade han världen på sex dagar, sen pensionerade han sig.
– Åtminstone om vi ska tro manusförfattarna till två av Bibelns 18 skapelseberättelser (Se: Första Mosebok).
Efter två dagar i solstolen stod Gud inte ut längre; på den åttonde dagar skapade han därför en trädgård.

Fredag: Om det där gud gjorde efter veckans jobb

Det gjorde även jag (vem vill vara sämre än sin avbild?).
– Det vill säga, den del av Edens lustgård som skapades av lust; för kontemplation och anspråkslösa behov av måttlig fysisk aktivitet.
– Hon har som bekant hand om den nyttiga, producerande, delen av uddens odlingsbäddar.

Havsträdgårdens korta historia: I begynnelsen (12 april) fanns bara ett nedlagt potatisland. Nedlagt eftersom trädgårdsmästaren har bannlyst potatis eftersom det ger potatisbladmögel som angriper tomatodlingarna.
– Och den farsoten, som kan spridas fyra mil med vindarna, härjar just i uddens närområde.

Men hur gick det sen? Preliminär svar: Oväntat bra, tack vare hjälpsamma vänner (väninnor). Jätteverbenan från Nättraby blommar på långa strån, lavendeln (Lavandula stoechas) har blommat i tre månader, Kristinas styvmorsviol har naturligtvis blommat över för denna gång. liksom isopen från Borgholms handelsträdgård och Annikas praktfulla Maria törne (Silybum marianum).
– Vilket jag tar som en viktig lärdom: Bra plantor (de flesta skänkta av snälla medmänniskor) är som bra såser – de reder sig själva med minimal insats av mänsklig support.
Ancys tuvrot växer också bra, liksom gurkörten och Kinnas jordärtskockor.
– De nyplanterade vinterhallonen (Ljungbyholms handelsträdgård) tar sig bra och hon har redan skördat vinbären.

Ett inpulsköp som slagit väl ut är perovskian, mest för den passar in i den blå och lila färgsättningen.
– De nyplanterade vinterhallonen (Ljungbyholms handelsträdgård) tar sig bra och hon har redan skördat vinbären.

Väntar på att få bidra till hennes pajer och syltburkar gör även Jostabusken; en korsning mellan krusbär och vinbär som vi fått av Tomat-Hasse och som också tagit fart efter fyra år på denna utsatta plats nära havet.

Egentligen är jag bara missnöjd med en gäst: Enligt reklamen är hon ”en av trädgårdens mest älskade och tåliga perenner … känd för sina långa blomningstider och robusta natur, vilket gör dem till ett utmärkt val för både nybörjare och erfarna trädgårdsmästare. Dessa perenner trivs i soliga lägen och kräver minimal skötsel, vilket gör dem perfekta för att skapa en färgsprakande trädgård med låg underhållsbehov…”.
– Pilutta dig!

Solhatten (Echinacea), ”med sina strålande, solformade blommor lyser upp rabatter och trädgårdar från sensommar till tidig höst”.
– Icke så.
Men det kan jag leva med. Gula solhattar passar lika illa i en kontemplativ trädgård som en röd keps i Vita Huset.