Onsdag: Har du tänkt på kvinnors röster var ljusare förr?

Han: Du har kanske inte lagt märkt till det, men veckans tema i mitt hörn av bloggen handlar om att bli arg över tidsandan men inte orka skriva om det. Detta apropå Alex Schulmans utveckling från testosteronstinn arg man till tant (fru Schulmans diagnos).

Dagens avsnitt: På udden ser vi numera bara nyheter på svensk tv. Det finns en anledning och det har jag tröttnat på att skriva om.
– Och varför skulle jag?
Det finns andra som skriver bättre:
”De skriker, gapar, flåsar och frustar på nivåer jag aldrig tidigare har upplevt”, skriver Johan Croneman i veckans krönika: ”Kändisar som leker, kändisar som käkar middag, kändisar som åker stor båt ihop – en bortre gräns saknas för dagens tv-underhållning. SVT måste sluta göra sig dummare än de är.”

Croneman är Sveriges argaste gubbe och denne oomkullrunkelige kämpe skriver det jag tänker: ”Jag har varit inne på det spåret i minst ett dussin krönikor de senaste åren. Skam den som ger sig – särskilt när de själva tycks ha gett sig helvete på att framför allt den breda underhållningen inte bara ska tävla med de kommersiella kanalernas utbud av kändis- och veckotidnings-tv.
De ska i jakt på de förlorade tittargenerationerna också slå dem på fingrarna i just den genren.Men de förlorade tv-generationerna står inte kvar och väntar på er. Ni har, tillsammans med hela tv-branschen, inte förstått: De bryr sig inte längre. Hur högt ni än ropar /…/ Kändisar leker med varandra i alla former, kändisar käkar middag ihop, åker stor båt ihop, blir backpackers, gör lumpen igen – bortre gräns saknas.”

De unga kreativa begåvningarna söker sig inte heller längre till tv-branschen. De vill inte slösa bort sina bästa år på att ge världen ännu mer infantilt tv-mos. ”Det är i stället den mer lydiga begåvningsreserven som kallats in. Här finns alla sorters a-, b- och c-kändisar, som betonar och bedyrar att de säljer ut sig till vad som helst. ’Jag har ingen integritet kvar! Hahaha!’
Kanske inte helt oväntat, men hur mycket integritet har SVT kvar? … ”

Rätt, förbannat rätt! Om det inte vore en skymf mot en hederlig man skulle ropen skalla över udden:
– Croneman for president!
Åtminstone kulturminister. Eller programchef på den skattefinansierade televisionen.

Men apropå arga röster: Har du också tänkt på att kvinnor hade ljusare röster förr? Det är inte jag som påstår att era röster blivit djupare, starkare – till med knarrigare.
Mer som oss män faktiskt.
Och orsaken är en överraskning, åtminstone för mig
– Det återspeglar att vi blivit mer jämställda, menar Viveka Lyber Åhlander som är professor i logopedi.

Hon brukar roa sig med att studera hur rösten förändras hos politiker som stiger i graderna.
– Ofta bli rösten lite lägre, knarrigare och starkare. Det signalerar makt och auktoritet.
Om du vaknar en morgon och upptäcker att din fru har värre basröst än du behöver det inte bero på att du vaknat i fel sovrum. Förmodligen har hon bara fått ett nytt jobb som är finare än ditt.
Går karriären upp, går rösten ner.

Kvinnor i allmänhet har kortare stämband som vibrerar snabbare och ger en högre tonhöjd. I allmänhet talar kvinnor på en högre tonhöjd – ungefär en oktav högre än män. ”En vuxen kvinnas genomsnittliga intervall är från 165 till 255 Hz, medan en mans är 85 till 155 Hz”, läser jag i mitt och ditt digitala bibliotek (se källa).
Att mäns röster i allmänhet är djupare beror på testosteron, vilket frigörs under puberteten och gör att våra stämband förlängs och tjocknar. ”Liksom strängarna på en cello ger tjockare, längre stämband ett djupare ljud.”
Men det finns alltså en annan faktor:
– Kvinnors självkänsla och självförtroende som kommer med jämställdheten.

Forskningen visar till exempel att amerikanska kvinnor talar med ljusare röst än nordeuropeiska och svenska kvinnor, något som kopplas till ideal i det stora landet i väster.
– Det finns tydliga kulturella skillnader med ljusare tonläge hos kvinnor i länder med mer traditionell kvinnoroll, konstaterar professor Lyber Åhlander (Barometern 24 sept).
Hon berättar att vi är mycket trendkänsliga när det gäller röster. På senare tid har hon noterat att en del unga kvinnor återigen talar med ljusare röster.
– Det skulle vara vara väldigt intressant att titta närmare på hur soft girl-trenden avspeglar sig i just röstläge.

Jag ska inte påstå att jag minns att fruar hade ljusare röster förr, men nu förstår jag mer. Plötsligt säger hon som läser den stora tidningen på andra sidan frukostbordet:
– Visste du att en man kan bli vräkt för att han har många böcker.
Det är något med hennes röst.
Ämnet är nämligen en smula känsligt i vår relation. Detta eftersom jag fortfarande har 35 ouppackade boklådor i torpet i Gökalund.
– Vad är det för dumheter, piper jag och läser sedan notisen om en annan utsatt boksamlare.

Boktvisten mellan mannen (som är i 70-årsåldern) och hyresvärden har pågått under en längre tid. Nu har konflikten dragits till sin spets. Efter att mannen i somras fick sitt kontrakt uppsagt har saken hamnat i hyresnämnden, som ska avgöra om han får bo kvar.
Värden hävdar att ”böckerna utgör en brandrisk och därtill utgör en fara genom sin vikt. Som bevis mot hyresgästen använder värden bilder tagna vid en inspektion. Bilderna visar fullproppade bokhyllor och travar med böcker.”

Tur i oturen att vi äger vårt torp, tänker jag. Jag fick det till och med i present på min födelsedag för något år sedan.
– Visserligen mot löfte att jag skulle tömma mina lådor, men ändå.
Jag minns att hennes röst var len och ljus.

PS: Man behöver inte vara arg för att säga som det är. Peter Bodén tycker att fallet i Lund är konstigt. Peter äger Antikvariatet Hundörat, med två butiker i Stockholm och en i skånska Borrby.
– Den enda gången som jag hört att böckers vikt utgjort en fara ­berodde det på att grannen under hade tagit bort en bärande vägg, ­vilket fick golvet att svikta, säger han i dagens DN (25 sept).

Att böcker skulle utgöra en särskild brandrisk är trams:
– Böcker är kompakta saker och har tvärtom väldigt svårt att börja brinna. Det är inte som med tidningar, säger bokhandlaren, säger bokkunskapen.
Bildad som han är exemplifierar han med stadsbranden i Strängnäs på 1800-talet, om du minns den. I princip hela stan ner, liksom domkyrkobiblioteket.
– Men böckerna från 1600- och 1700-talet klarade sig! De brann helt enkelt inte.

Behöver jag säga att ett antal av mina boklådor kommer från Hundörat på Östgötagatan, i backen ner från Mosebacke mot Folkungagatan till.