Torsdag: Ensamma grabbens förtjänst att rosen har taggar

Han: Det fanns en tid när även jag undrade över varför naturen/evolutionen/gud eller vem som nu haft utslagsröst:
– Varför har rosor så djävulusiskt vassa taggar?
Numera har jag lärt mig att det beror på det är för att få vara ifred.
– Få egentid, som det heter i människobyn.
Missförstå mig rätt, jag talar inte i metaforer:
– Jag menar inte rosenkindade fruar, utan just rosor.

Jag begriper att kaktusar och tistlar har taggar. De växer i öknar och taggarna skyddar växten mot starkt solljus.
– Men våra rosor?
De växer på en stenig och karg udde.
Här längs kusten råder varmtempererat klimat, enligt Köppens klimatklassifikation vidareutvecklad i samarbete med den den tyske klimatologen Rudolf Geiger.
Väder kommer och går men temperaturen över tid är tämligen stabilt.

Allt tyder på att våra rosor trivs på udden. Trots att vår (= min) filosofi varit enkel:
– Om du ska lyckas med rosor – gör så lite som möjligt.
Absolut inte som det står i böckerna.

Eller förresten: Tänk barnuppfostran!
– Inte som du hade bestämt dig för att uppfostra dina barn – utan som det blev.
Ätandet är puddingens bevis. Även om min insats varit liten – eller kanske just därför – blev det folk av alla sex.
– Barnen alltså.
De har alla skinn på näsan.
– Men inga taggar.

Så varför har våra rosor så jävelusiskt vassa taggar? Naturligtvis har forskarna en vetenskaplig förklaring:
– Det beror på en gen som kallas ”The Lonely Guy” (LOG).”

I naturen är rosen som bekant inte ensam om att ha vissa taggar. Här på udden finns det gått om törnen – björnbären, slåbärsbuskarna, hacktornet i stora snåret bakom sjöboden.
Men vad forskarna bakom LOG-genen visat är att i vilt tillstånd utvecklar tusentals växter taggar, inklusive aubergine till potatis, ris och korn.
– Till och med hennes tomater skulle i vilt tillstånd utveckla den ensamma grabbens vassa gen!

Det intressanta är att alla dessa taggar går att härleda till denna enskilda gen, ”The Lonely Guy” (LOG).
Under 400 miljoner år av evolution går det att hitta minst 28 avgörande paradigmskiften när växtarter, oberoende av varandra, har utvecklat taggar.
– Det är samma genetiska program som genom historien återanvänds för att åstadkomma samma sak, säger Jens Sundström som är docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU om studien som presenterats i den vetenskapliga tidskriften Science.
– Det är lite som att växterna använt samma ”app” för att skapa taggar.

Med hjälp av kollegor vid andra forskningsinstitut har gruppen bakom studien kartlagt ett antal arter och hittat ett tydligt mönster.
Hittills har de bekräftat att LOG-genen ligger bakom taggarna i ett 20-tal olika växtarter.
– Däribland rosor.
Nu vet vi alltså att det bor en ensam liten grabb i dem också.

Och forskarna tror sig också veta varför han vill att rosorna skaffar sig taggar.
– Det beror på att de är rädda för att bli uppätna!
Åtminstone är det vad LOG-genomet försöker få dem att tro.

Så vad gör vi med den kunskapen? Det är här vetenskapen och jag går skilda vägar. För forskarna vill inte bara veta varför och hur växer skaffar sig taggar. I Science beskriver forskarna hur de testat att odla fram taggfria varianter genom att blockera LOG-genen med hjälp av den Nobelprisbelönade gensaxen Crispr/Cas9.
– Det vill inte jag.

Åtminstone inte när det gäller rosorna på udden.
– Den idiot som försöker käka upp eller ens plocka våra rosor får skylla sig själv.
Det gäller både våra planterade rosor och våra vilda bonusrosor.
LOG-genen alltså.
– Nu kanske du också förstår varför man ska behandla sina rosor som man uppfostrar sina barn.