Han: Trots allt, på udden är allt lugnt. God bris från väst, sol och +6,5°. Sjöfåglarna har siesta. Första frukosten på sjösidan. Katterna njuter av stillheten.
– Dina plantor är vattnade, förstås. Och se där – den nya chilin har förlöst sin första blomma!
Och husse? Han lyssnar på Godmorgon Världen och fortsätter sitt terapeutiska arbete bland sina små söta fågeltavlor:
Läser även idag några rader i Galeanos ”Omfamningarnas bok”: ”Jag ville måla men kunde inte. Jag vill skriva men visste inte hur. Ibland skrev jag en berättelse, och ibland tog jag med den till Juan Carlos Onetti.
Onetti var en uruguayansk författare och Galeanos mentor, tämligen vresig: ”Sittande på sängkanten väntade jag på att han skulle säga att mina små berättelser onekligen var geniala, men han sade inget utan muttrade på sin höjd lite eller sade några uppmuntrande ord i stil med:
– Hör här, min vän. Om Beethoven hade varit född i Tacuarembô skulle han ha blivit ledare för stadens blåorkester.”
Uppmuntrande, tycker jag.
PS: Vid närmare eftertanke påminner Galeanos historia om hur jag lärde mig färglära. Jag var 18 år när jag visade mina alster för Strömsunds enda konstnär, tillika fastighetsägare. Jag ville hyra en lokal för att visa världen mina geniala små mästerverk.
– Fy sjutton vilket skräp! Kom tillbaka på lördag klockan två, så ska jag lära dig måla.
Sa den vithårige lilla gubben i röd kofta bryskt och slog igen dörren med en smäll.
Så blev det, historien finns här.
Erik Ragnar Holmgren (1888–1968) hade målat med prins Eugen. Han studerade konst för Moritz Heymann och Leo Samberger i München åren 1922–1923. Han utförde kopieringsarbeten efter gamla mästare i svenska och utländska museer och Holmgrens porträtt av drottning Louise införlivades i Gustaf VI Adolfs samling.
– Dessutom målade han mitt porträtt i hans röda kofta (nu skadat).
Framför allt lärde han mig att dricka sherry. Och att måla.
I den ordningen.
– Saknar dig nu, gubbjävel!
peppekerstin.blog 
Publicerat av