Han: Humlornas sätt att hantera geografisk information kan komma till nytta i autonomt navigerande robotar som behöver klara sig utan GPS-satellitsystemet. Enligt forskare i Lund kan sådana robotar kan vara av stort värde i krigszoner mm.
Idag såg jag årets första humla. Hon var en riktig drottning, om lite i matt i lacken.
– Hur jag vet det?
– Elementärt, min käre Watson.
Naturen är grym, oftast grymmare än människobyn: Drottningen är den enda i församlingen som överlever vintern.
– Fast det också en illusion.
I själva verket lever även drottningen bara en säsong.
På hösten dör hon tillsammans med hela sitt hov.
Det hela är en illusion, ett rollspel värdig en grekisk tragedi.
– Allt går åt helvete, men naturen har en plan: Successionsordningen är löst!
Innan humlesamhället går under har en ny drottning stigit fram i hierarkin.
Som ett tecken på sin utvaldhet har hon strax före samhällets undergång låtit para sig med sina dödsdömda bröder och andra manliga släktingar.
– En altruistisk insats för församlingens överlevnad som påminner om Lots döttrar (1 Mosebok 19:30-38).
Med den skillnad att det här mer påminner om en modern inre IVF.
Efter parningen bevarar nämligen den unga drottningen hanarnas bidrag i en särskild kroppshålighet tills vintern är över. Först gäller det att överleva själv, och det har vår nya drottning på udden uppenbarligen gjort genom att gå i dvala i något varmt ställe i stugväggen eller i ett övergivet musbo i marken.
– Den som överlever vårens aprilväder får se.
Det var en utvikning. När jag hälsade på årets drottning hade jag läst en intressant artikel om att humlor har en magnifik förmåga att navigera.
Detta trots sin minimala hjärna.
”Forskningsresultaten har potential att komma till nytta vid utveckling av exempelvis navigerande robotar i krigssituationer”, läser jag i tidningen.
– Självklart tänker jag på Ukraina som Trump nu vägrar hjälpa med nödvändig teknik.
När jag går till källan får jag veta att forskarna vid Lunds universitet tycker att deras studie är av allmänt intresse eftersom den visar att insekter kan uppnå samma navigationsresultat som vi människor ”trots en betydligt torftigare kognitiv verktygslåda”.
– Vår studie ger viktiga nycklar till att förstå hur humlor kan uppnå till synes däggdjursliknande navigationsbedrifter trots att de bara använder en hjärna stor som ett knappnålshuvud, säger Rickesh Patel, forskare i sinnesbiologi vid Lunds universitet.
Navigationsförmågan bygger på att humlehjärnan kontinuerligt övervakar riktningar och avstånd under färden. Med hjälp av denna information kan insekterna, genom rumsliga vektorer skapade i hjärnan, lagra navigationserfarenheter i långtidsminnet. Tack vare den förmågan kan de flyga raka vägen hem efter att ha varit ute på långa och navigationsmässigt krångliga resor.
Intressant för oss som tycker om humlor (utan dem blir det inga tomater i hennes land!). Men inte bara det: ”Exempelvis kan humlornas sätt att hantera geografisk information vara till nytta i autonomt navigerande robotar som behöver klara sig utan GPS-satellitsystemet. Sådana robotar kan vara av stort värde när man måste genomföra sök- och räddningsuppdrag i katastrofsituationer som exempelvis vid jordbävningar, i krigszoner eller i grottor där satellitsignaler kan vara svåra att utnyttja.”
Kanske bör även de små humlorna få en plats i totalförsvaret? De stora vapensystemen har spelat ut sin roll, nu handlar det om drönare och små sofistikerade robotsystem.
– ”Humlan – Sveriges nya hemliga vapen testas i Ukraina”, glöm inte var du läste det först.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS
PS: Mer om humlans roll på udden, här.
Hon: tyvärr såg jag ingen humla i växthuset igår när jag planterade om 63 (!) små tomatplantor. Eller, bra kanske, vill inte att de ska frysa ihjäl inatt när det blir frost igen.
Trodde jag skulle ha sol och varmt i växthuset även idag, det hade jag inte! Har en massa chiliplantor som skriker efter större krukor. Dessvärre lär det bli trångt framför föntren trots att han förlängde plantbordet så det går hela vägen längs skjutdörrarna. Jodå, vi kommer ut ändå, vi har även en vanlig glasdörr vid sidan av så vi kommer ut!
Ps: istället för omplantering blev det en långpromenad till den gamla eken på ”andra sidan”, och där låg sälen på sin vanliga sten, trots att det inte var någon sol. Kul!
peppekerstin.blog 
Publicerat av