Hon: står bara i växthuset och omskolar plantor hela dagarna nu. Otroligt enahanda faktiskt. Men jag hann i alla fall glädjas åt en liten tusensköna på vägen mellan växthus ett och växthus två.

Men imorgon har jag keramikkurs på eftermiddagen, kul, näst sista gången för denna terminen. Och jag har mycket som jag ska hinna göra klart innan terminsslut.

Fortsätta glasera, har en mugg kvar, och så göra en tallrik till. Gjorde en senast som står på tork. Hur de ska hinna brännas och glaseras vet i tusan. Men vi måste ju ha varsin frukost-mugg och tallrik. Får be Gith snällt om en en extralektion.

Tänker fortsätta med min servis nästa termin. Längtar redan!

… Och så några ord om TV-serien

Han: Många frågar vad jag tycker om SVT:s uppmärksammade serie om Jan Stenbeck. Vad jag tycker? Efter att ha sett de första två avsnitten – det känns som den smörgåstårtan bör intas bit för bit – säger jag som finansmannen Mats Qviberg: ”SVT har lyckats skildra Stenbeck som den person han verkligen var. Både tölpig, charmant och strålande intelligent. Likaså har man fångat ångesten han måste ha känt i och med striderna i familjen … Samtidigt fångas hans förmåga att kunna se runt hörn … Jag tror till och med att Jan själv skulle gillat den” (Fokus).
– Det sista är jag i och för sig inte alls säker på.
Säker är jag däremot att om tiden stod stilla skulle han ha ringt mig i morse och frågat, ”Varför kommer Qviberg svassande med svansen mellan benen nu? Behöver han jobb?”
– Sån var han också, misstänksam mot smicker. Han trivdes i motvind.

Till saken hör att när Qviberg under den så kallade “midnattsräden” 1991 lurade Jan på kontrollen över Sandvik, var det ett svek Stenbeck aldrig glömde. Det sa han också till Qviberg när de möttes på hemmakrogen Erics i Gamla stan. På sitt drastiska sätt:
– Du hade kunnat vara otrogen med min fru, du hade kunnat kidnappa mina barn, men det här var som att köra över min hund.

Vill du veta mer: Tio år efter Jan Stenbecks död gjorde Pär Fjällström en tv-dokumentär i tre delar på SVT. 
– Det är en bra dokumentär. 
Den upphöjer många människors subjektiva minnen av mannen, myten till kollektiv kunskap om en av Sveriges stora entreprenörer genom tiderna.

Det sista samtalet:
https://peppekerstin.blog/2020/08/19/onsdag-horas-men-inte-synas/

”Utan Stenbeck inget Spotify, utan Stenbeck inget Skype”:
https://peppekerstin.blog/2024/02/29/torsdag-utan-stenbeck-inget-spotify-utan-stenbeck-inget-skype/

PS: Jag lärde mig mycket av Jan Stenbeck. Av hans ”12 Corporate Rules” för Our Group har jag alltid försökt följa regel nr 12:
– Celebrate your Victories!
Det gjorde det vi igår. Vi firade vårens första flaska rosé i växthuset. Med arbete och trevligt besök inifrån viken.

Okej, det ser ut som om jag inte arbetar. Men jag lyssnar faktiskt på Lundströms Bokradio. Lena Andersson har skrivit en ny roman om Ester. Den heter Män och Kvinnor.
– Värt att fira!