Hon: Läser hela DN noga var dag, utom just Namn och nytt-sidan. Men igår föll ögonen direkt på en av rubrikerna och jag läste hela krönikan:
Jag har konsekvent struntat i att ”skämmas” för att jag bär mina solbrillor (med slipade glas) inomhus ända sedan jag bedömdes behöva bära glasögon dagligen för sisådär 40 år sedan.
Tyckte allt kändes för skarpt och påträngande mot min tidigare världsbild som var lite mer skönt suddig. Lösningen blev slipade mörka glas. (Inte så vanligt i mitten av 80-talet).
– Så jag håller helt med Jessica Ritzén om att ”hela världen blir lite vackrare målad med ett mjukt uv–filter.” Inne som ute! Mulna dagar som soliga. Vinter som sommar. Funkar alltid. Utom kanske på natten … om ljuset är släckt vill säga.
Han: Jag har alltid retat mig på jagsvaga människor som måste veta vad ett vin kostar innan de vågar säga om de gillar det. Sån oginhet straffar sig. Inför sommarens pimplande har DN:s vinexpert Alf Tumble valt ut rött, vitt, rosé och bubbel ”som smakar mer än det kostar”.
Problemet:
– Än en gång pekar han ut min favorit bland rosévinerna: Côté Mas Organic Rosé 2024.
”Ren och solid smak som drar åt persika, vattenmelon och röda bär med mjuka sömmar. Precis vad man förväntar sig, men med kalasvänlig prislapp och färgglad etikett”.
Stämmer, utom möjligen det där med ”mjuka sömmar” som jag har svårt känna i gommen.
Förhoppningsvis tar vinsnobbarna dock priset (99 kr) som en varning och inte som en uppmaning.
– I vårt systembolag i Torsås är flaskorna redan slut.
En sak jag tycker om hos min fru är att hon förlänger mina tankar. Inte alltid medvetet, men alltid på ett sätt som gör att jag ser ljuset i det hål som Trumps alterego katten Cheshire, lockade ner Alice i underlandets mörker.
– Hon berör dagens exempel ovan, men jag vill gärna ge en bakgrund.
Ända sedan vi möttes – bara det är en saga; typ ung, snygg och smart ateljéchef möter ”farbror som ser tråkig ut” (citat!) och som presenteras som hennes nya chef på den balla reklambyrån.
– Ett drag som 96 dagar senare visar sig vara en rififikupp när han försvann med henne som gisslan och redan då bar hon solglasögon.
Både ute och inomhus.
– Om jag har undrat varför?
Jag har fått ett antal förklaringar. Några har till och med antytt synfel (hon har slipat glas). Men i morse, bakom tidningen vid frukost på sjösidan, gav hon mig den mest existentiella förklaring jag fått under snart 30 år:
– Är det nåt fel i att man vill att världen ska se lite trevligare ut?
Det handlar alltså inte om se bra ut utan om vi andra ska göra det!
Klart jag älskar den kvinnan.
peppekerstin.blog 
Publicerat av