Onsdag: ”Jag älskar att spela konstnär!”

Han: ”Jag älskar att vara konstnär! Det är det där jävla målandet jag har svårt för”.
Erkände Erik Ragnar Holmgren i Strömsund när han försökte lära mig att måla. Jag var 17 år, han var 80 och proffs av den gamla skolan.

Ett 30-tal utställningar – och sextio år senare – har jag vernissage i vårt torp i Gökalund. Det är en slags lagerrensning, döstädning om man så vill.
Det gick bra. Vem av oss som är mest omdömeslös är oklart. Av 115 verk säljer jag fyrtiofem (45!) under fem timmar.
– Sååå roligt!

Visst, men Erik Ragnar Holmgrens mantra snurrade i mitt bakhuvud.
Det var en rolig dag att leka konstnär på. Det var länge sen jag träffade så många trevliga människor på så små ytor.
– Tack för att ni kom! Och att ni drack, åt och såg ut att trivas ihop!
Gärna ett sånt party snart igen.

Men oss emellan, Erik Ragnar Holmgren, det är bara ett problem:
– Tyvärr fick jag en känsla av att många som kom förväntar sig att jag nu tar tag i penslarna och fyller luckorna på de tomma väggarna.
Känslig för smicker som jag är, tror jag till och med att jag lovade en ny utställning redan till sommaren …

PS: Jag tackar också för presenter. Särskilt tack till Conny som knöt ihop mitt livs historia denna dag. Detta genom att lämna över en flaska 50-procentig Vattudalen Rye Whiskey ”med drag av kolade ekfat, vanilj, marsipan och kryddor i både doft och smak”.
– Märkvärdigt?

Ja, särskilt om man vet att den kommer från ett litet destilleri i den jämtländska byn Äspnäs.
– En håla några mil norr om Strömsund, där Erik Ragnar Holmgren lärde mig att konstnärslivet har sina fina sidor vid sidan av penseltvätt.

Tack även Kerstin och Erik för hjälpen.